Tips: Konferens i Jokkmokk 6-7 feb, Samiska kvinnor dåtid nutid framtidHär en inbjudan till konferens i Jokkmokk, 6-7 februari: Samiska kvinnor dåtid nutid framtid Organiserad av Gröna kvinnor (partipolitiskt obunden) i samverkan med Samernas utbildningscentrum, Sáminuorra och Lule-Boden Sameförening. Den riktar sig alltså till alla - och fungerar bra som informationstillfälle för den som önskar förkovra sig såväl om jämställdhet, jämlikhet som samiska frågor. Deltagandet är gratis, kostnad för mat/fika 250 kronor. Obs att det är begränsat antal platser så snabba på med anmälan. Anmäl dig till : samiskakvinnor@gmail.com 
0 Kommentarer
 Rikskansler Axel Oxenstierna som skall ha sagt: " I Norrland, hava vi ett Indien inom våra gränser, bara vi rätt förstå att utnyttja det" är en bra illustration i sammanhanget. Bild: Wikimedia Commons Nationalmuseum.se På denna länk finns en debattartikel i frågan från 2013 - fortsatt ytterst aktuell: https://www.vk.se/872852/plundret-av-norrland Riksorganisationen Same Ätnam har tillsammans med flera andra samiska organisationer och föreningar formulerat ett svar till en ytterst okunnig ledarartikel av Ivar Arpi i Svenska Dagbladet, angående samer och rättigheter, publicerad 26e juni. Ledarartikeln var märkvärdigt oinformerad minst sagt - eller alternativt så är skribenten insatt men väljer att vara lögnaktig och det isåfall med syftet att sprida falsk information - och därmed, medvetet eller omedvetet, delta i en pågående hets mot samerna som folkgrupp. Det är ytterst allvarligt! Jag själv har valt att inte skriva något svar, då jag visste att det skulle komma flera välinformerade och kunniga svar och jag behöver spara på min energi och kraft. Svar har kommit. Dels har flera individer skrivit svar i sociala medier. SSR, Svenska samernas riksförbund fick utrymme att ge en replik: "Osakligt om samernas rättigheter" den 29e juni. Riksorganisationen Same Ätnam har inte fått utrymme i SvD men är ett viktigt informerat inlägg som de som vill hålla sig välinformerade absolut bör ta del av. Jag har fått tillstånd av ordförande Peter Rodhe att lägga upp det här på bloggen (scrolla ner). Jag upphör aldrig att förundras över bristen på bildning hos många journalister och ledarskribenter, man borde kunna förvänta sig bättre åtminstone från de tidningar som vill vara rikstäckande. Med ett samiskt universitet på svensk sida av Sábme och en självklar utbildning i svensk-samiska relationer i grundskola, gymnasie och på universiteten i landet kanske vi skulle slippa lägga så mycket tid och kraft på att informera från början. Med bättre forskningsfinansiering och samiskledd forskning och undervisning skulle Sverige slippa ligga på sista platsen internationellt, långt efter övriga länder med urfolk i i-världen. Fortsätt gärna debattera. Själv har jag nu gått på semester, och ägnar mig åt att bygga upp ny energi för fortsatt viktigt arbete. Det är ju viktigt att vila också så man orkar fortsätta. Att hela tiden vara tvungna att informera okunniga makthavare från början är ju faktiskt också del av "politics of distraction" - hålla oss sysselsatta med oväsentligheter så det upptar all kraft och tid som borde användas till viktigare saker. Glad sommar! /May-Britt Öhman SVAR TILL IVAR ARPI 28 JUNI, 2018 [Länk till Riksorganisationen Same Ätnam text här: http://www.sameatnam.se/start/?p=135 ] Vi, samiska riksorganisationer, föreningar och kulturinstitutioner, vill visa på Ivar Arpis sätt att missakta och förminska det samiska folket, och hur han vilseleder följare och läsare kring historien och den rättsliga situationen i Sápmi. Riksorganisationen Same Ätnam (RSÄ) Landsförbundet Svenska Samer (LSS) Gaaltije, Sydsamiskt kulturcentrum Noerhtenaestie, Västernorrlands Sameförening Sameföreningen i Stockholm Silbonah Sameförening Boden Orrestaare Sameförening Örnsköldsvik Samiska föreningen i Uppsala Piteå Sameförening Artikelserien ”Striden om Sameland” i SvD har på många sätt belyst rennäringens och gruvindustrins utmaningar. Men konfliktlinjen framställdes felaktigt då den inleddes med orden ”I potten ligger, beroende på vems perspektiv man väljer, frågan om samekulturens överlevnad kontra den norrländska glesbygdens utveckling”. Formuleringen pekar ut en folkgrupps kultur som ett hinder för utveckling – ungefär som ett museum skulle stå i vägen för ett motorvägsbygge. Men rennäringen är en naturlig del av det samiska samhället, och har hundra procent samhällsnytta i det sammanhanget. Frågan är också om gruvnäring och naturförstöring är det enda sättet att ”utveckla landsbygden”. Vilka bevis finns för att rennäringen och samer hindrar landsbygdsutveckling, och kan man verkligen lasta samerna för statens glesbygdspolitik? Mitt under pågående artikelserie jämför Ivar Arpi, i SvD ledarsida, hamnarbetare i en svensk stad med ett urfolk som har en egen historia i stort sett skild från staternas födelse. Den nya svenska nationen skulle komma att svika samerna efter en lång levnad sida vid sida. Med kungliga påbud, våld och straff fördrevs samerna från Mellansverige upp till norra Dalarna och Storsjöbygden (1650-1730) och tvångsbofastgjordes med 90%-ig spädbarnsdödlighet som följd (1790). Med kungliga påbud koloniserades deras land (1673, 1695 och 1749). Under tiden tvångskristnades folket med våld. Därefter tog staten deras marker runt 1900 – samiska markområden som tidigare varit beskattade, kunde säljas, testamenteras och hade lagfarter. I en enmansutredning kom staten 1922 fram till att detta var i sin ordning, eftersom utredaren ansåg att staten utropat överhöghetöver sameområdet*. Det är därför ironiskt att SvD, dagen efter Ivar Arpis artikel, och 94 år efter utredningen om de samiska markerna, argumenterar om äganderättens låga ställning i Sverige. Det har påpekats av samer i över hundra år: svenska staten lät ju genomföra en av de största beslagen av privat förvaltad mark, och kollektivisering av egendom, som någonsin skett i Västeuropa sedan folkvandringstid. Istället överförde man denna egendomsrätt till en annan egendomsrätt: renskötselrätten, där staten upplåter koloniserad och beslagtagen mark för rennäringen. Denna egendomsrätt ärvs och hanteras precis som all annan egendom enligt västerländsk modell. Den kollektiva rätten ägs gemensamt av det samiska folket. Detta ägande, som alltså är konstruerat av staten, vinklar Ivar Arpi till att bli en blods- och rasfråga, och på så sätt uttrycker han missaktning mot en hel folkgrupp på felaktiga grunder. För att ytterligare förklara renskötselrätten: föreställ er att staten backar bandet och återlämnar markerna till samebyarna och till det samiska folket, inklusive renflyttningsallmänningarna utmed älvarna och betesallmänningarna vid kusten. Dessa marker mäts in av lantmäteriet och lagfarter delas ut igen. Utifrån den ordningen upprättas sedan en äganderätt enligt västerländsk modell. Men nu har staten istället tagit markerna från samerna, med motiveringen att renbeteshemman inte behövs, eftersom renskötselrätten ska ge samma starka egendomsskydd, om inte starkare, och ge samma förutsättningar som om de vore ägda marker för det samiska folkets utkomst genom renskötsel. Ja, det var så företrädare för kyrkan och staten sade till våra förfäder när de beslagtog markerna efter första renbeteslagen 1886 och långt in på 1900-talet - och det är så kort tid att vi minns. Den som är intresserad kan gärna kontrollera hur mycket mark kyrkan och kronan förvaltar i samiskt område idag. Renskötselrättens ställning har senare bekräftats av svenska domstolar flera gånger, och ändå resonerar Arpi på samma sätt som om han skulle klaga över varför Sverige inte hur som helst kan upprätta oljeplattformar utmed norska kusten. För att förstå vad Ivar Arpi vill ha fram: den privata äganderätten ska visst kunna köras över om det ligger i gruvindustrins intresse. Äganderättsprincipen, folkrätten och urfolksrätten kallas i ledaren dessutom för ett ”veto” i rubriken. Därav ironin när samma ledarsida kritiserar äganderättens ställning i Sverige. Ivar Arpi ifrågasätter indirekt att staten ska stå som garant för renskötselrätten. Men vem ska garantera medborgarnas egendomsskydd om inte staten och dess domstolar? Urfolkens egendomsskydd har historiskt, och från ett socialdarwinistiskt perspektiv, diskriminerats i västvärlden. Arpi visar med all tydlighet att han inte respekterar den. Ska inte urfolken då kunna vända sig till internationell rätt? Ivar Arpi gör sig, som storstadsbo, också till talesman för hela den norrländska befolkningen, både för glesbygdsbefolkning och stadsbor vid kusten (”1.1 miljoner människor”), och verkar veta vad som är bäst för ”landsbygdsutvecklingen” i Norrlands inland – nämligen gruvor och vindkraftsparker. Då är vi tillbaka i en av inledningens frågor. Är total destruktion av Sveriges natur i Norrlands inland, förutsättningarna för rennäring samt fjällens och skogarnas sociala, kulturella och ekologiska värden automatiskt ”landsbygdsutveckling”? Finns det inga andra sätt att generera samhällsvinster? Problemet är att avkastning, arbetstillfällen och andra värden inte mäts i bevarade kulturlandskap, levande ekosystem, turism och en hållbar matproduktion. Inte heller hur många renskötare som blir arbetslösa och hur många renar som måste slaktas ut till förmån för markförstörande verksamhet – det verkar inte finnas i vågskålen i jämförelse med andra yrken. Renskötselrätten är redan under ständig expropriering. Marker, flyttleder och andra förutsättningar för renskötseln minskar snabbt. För Arpi är det inte tillräckligt att renbetesområdet redan hyser storskalig vattenkraft, gruvdrift, vindkraft och skogsbruk och enorma renskötsel-, kultur- och naturvärden redan har förstörts och gett stora ekonomiska värden för Sverige. Det här talar inte Ivar Arpi om, utan ställer renskötselrätten i motsats till nya gruvor, nyavindkraftparker och ytterligare markförstöring. Ivar Arpi skriver sedan att staten ”öser in pengar” i renskötseln. Det är också en missaktning på felaktiga grunder, eftersom verkligheten är att rennäringen får samma prisstöd som all annan jordbruksnäring. Sverige har dessutom fått internationell kritik för låga ersättningsnivåer. På samma sätt som rennäringen inte ersätts fullt ut som areell näring, täcker inte heller Sametingets anslag de samiska kulturinstitutionerna. Ramanslaget räknades inte upp på över tjugo år. Ivar Arpi konstruerar också ett motsatsförhållande mellan renskötare och en ”förkrossande majoritet som försöker överleva på landsbygden”, helt utan grund – som om rennäringen och en folkgrupp kan stå till svars för både kolonisationshistorien och statens förda landsbygdspolitik. Ledaren ifrågasätter indirekt rimligheten i renskötselrätten, som för att mana staten till fortsatt stöld av ett urfolks egendom (”Samepolitiken bör föras med detta i åtanke”). Konklusionen är då vidare att Arpi menar att staten inte heller då ska bry sig om kritiken mot Sverige. Det vill säga att Sverige bör gå ur FN-systemet. Ivar Arpi misstar sig när han separerar renskötarna från det samiska folket i gruvfrågan. Våra institutioner företräder inte rennäringen, men oavsett detta vilar alla samers egendomsarv i samma renskötselrätt som SvD ledare ifrågasätter. När någon ”bara vill ta lite till” av betesmarker, flyttleder och vinterbetesland, drabbar det hela samiska folkets framtid, och den enda egendom som staten hittills tillåtit det samiska samhället att bruka och förvalta. Sedan skriver Ivar Arpi att samerna är ”kulturellt särbehandlade” vilket är obegripligt. Självbestämmanderätten är väl en grundstomme i den ideologi som SvD representar? Den är också inskriven i folkrätten – ett rättsligt fundament som Sverige varit med och utformat, där samernas ställning som urfolk erkändes redan 1976 av Sverige. Principen är att samerna som folk ska få samma förutsättningar som andra folk och urfolk i världen att bestämma över t.ex. kultur, näringar och språk. Det är samma resonemang med minoritetsspråklagarna, där vi läser ibland att samiska språket anses vara särbehandlat i lagstiftningen. Men lagstiftningen är till för att samiska språket ska få sammamöjligheter som andra språk i världen, också i förhållande till att det bedrivits en medveten utrotning av språket. Idag når inte minoritetsspråklagarna dit ens, och ändå förekommer ifrågasättande att samiska barn ska kunna få undervisning i samiska. Det är obegripligt – nästan ironiskt att Ivar Arpi använder ordet ”särbehandling” om ett folk som just särbehandlats med politisk misshandel i flera hundra år, och där nationen som hyser urfolket inte ens uppnår internationella överenskommelser. Vi kan ytterligare visa på Ivar Arpis märkliga synsätt. På Twitter, dagen efter att denna ledarsida har publicerats, skriver han ”Som när en del tror att samer är mer urbefolkning i Sverige än vad sydligare svenskar är. Knappast. Däremot är de en minoritet”. Ivar Apri påstår att samerna inte är ett urfolk i området i Nordkalotten. Då menar samma person att Nordamerikas urbefolkning inte heller är ett urfolk, utan snarare en minoritet, eftersom de levt lika länge som andra amerikaner inom USA. Det vill säga sedan USA bildades 1776. Men samerna, ett folk som utan samtycke eller möjlighet att påverka hamnat under fyra nationers styren, delades inte in i den svenska nationen förrän 1751, då gränsen mot Norge fastställdes och mot Finland först 1809. Stora delar av svenska Sápmi blev koloniserat långt senare än flera nuvarande länder i Sydamerika och Nordamerika. För den som inte tror på detta finns svenska doktorsavhandlingar från början av 1900-talet som kartlagt varenda nybygge som tagits upp. Före kolonisationsögonblicken bodde där ett annat folk med eget rättssystem, ett eget språk, en egen religion och en egen ekonomi. Någon annan historieskrivning är som att förneka att månlandningen har skett. Sammantaget bygger Ivar Arpis argumentation på felaktiga grunder, och används med en retorik som vänder majoritetsbefolkningen mot en folkgrupp eller annars missaktar och förminskar ett annat folk. Dessutom sker detta i en kontext som samerna inte har något politiskt inflytande över – annat än att med alla rättsliga medel försvara sin egendom som vem som helst skulle göra. Som sist kommer ett uttalande som saknar motstycke: Ivar Arpi skriver att majoritetsbefolkningen hålls som gisslan av en minoritet. Frågan är: vilka har egentligen hållits som politisk gisslan? Denna typ av uttalanden speglar det akuta behovet av både en sanningskommission och ratificering av ILO-169, men också behovet av att stärka lagstiftningen kring hets mot folkgrupp. *Detta är en lång komplicerad historia som kan förenklas till att staten ansåg att samernas land var ödemarker, och därför ansågs samernas land i Sverige vara ”kronomark” – till skillnad från den övriga befolkningens jordeboksförda marker. Detta synsätt och behandling liknar historien i alla urfolksländer som koloniserats av Europeiska makter. Därav anledningen till att urfolksrätten kommit till i modern tid. Idag är det egentligen bara Sverige och några få länder kvar i världen som inte fullt ut erkänner denna rätt och det faktum att territoriet var bebott och brukat av ett annat folk sedan urminnes tider. #NoStranger - ett upprop mot rasism att haka på för samer Jag själv i Sveriges Radio studio i Luleå, i väntan på min medverkan i Studio 1, 17.20 den 18e januari. :) Efter höstens #MeToo upprop, som har skakat om hela Sverige vad gäller sexuella övergrepp, kommer nu uppropet #NoStranger.
Se Expressens onlineupplaga torsdag 18e januari: https://www.expressen.se/debatt/vi-tar-makten-over-vara-berattelser-och-erfarenheter/ "Detta är vårt upprop, vår röst. För alla oss som blir utsatta för rasism. För alla oss som ständigt behandlas som främlingar i det land som vi kallar hem. Om du har blivit utsatt för rasism, dela då din egen berättelse om rasism och tagga den med #NoStranger. Om du vill stötta alla oss som blir utsatta så lyssna, reflektera och stå upp för den som blir utsatt. " Jag har själv skrivit en berättelse - som kom med i Expressens artikel med ett urval, och igår torsdag fick jag vara med i Studio 1 och säga några ord. Jag lyfte fram att det faktiskt är rasistiskt att ifrågasätta min samiska tillhörighet utifrån att jag är blond, och att även om det inte är illa ment, så är det ändå rasistiskt. Och att folk behöver lära sig mer om oss samer, helt enkelt, för att inte reproducera rasistiska stereotyper. Dessutom sa jag att kolonial rasism riktar sig mot att ta över samiska territorier, och radera ut samisk kultur, tradition och även samer. (Ungefär så sa jag, så tänkte jag i alla fall). #MeToo visade ju med all önskvärd tydlighet att sexuella övergrepp är oerhört utbrett, i alla samhällsklasser och på arbetsplatser, skolor, universitet. Uppropet har lett till många förändringar där personer som begått olika slags övergrepp nu inte längre skyddas utan istället granskas och utreds. En del har oroat sig över att det "gått för långt", och det finns även några exempel som påstås styrka detta - där personer har hängts ut som sextrakasserare men där det inte finns några sådana bevis. För långt har "MeToo knappast gått, det var verkligen på tiden. Styrkan i den vågen måtte rulla vidare! Igår släpptes så uppropet #NoStranger - ett upprop mot rasism med fokus på Sverige, som jag hoppas kan få lika stort genomslag. Rasismen i Sverige är faktiskt oerhört utbredd, och verkar bara bli värre för varje dag. Det är dags att ta tag i detta, på allvar nu! Att stärka varandra och lära varandra att sluta vara rasister (för de som inte vill vara rasister) och att stoppa den rasism som är genomtänkt och de facto livsfarlig. Rasism dödar och skadar allvarligt, det vittnar alla berättelser om. #NoStranger startade som en hemlig Facebook grupp. Jag blev jätteglad när jag en dag upptäckte denna grupp i mitt FB flöde - då en person som jag inte känner personligen och som inte är same - hade lagt till mig. Jag lade till en handfull samer själv, och hoppades på att det skulle få stor spridning. I slutändan vet jag inte hur många som kom med, men jag ser några bekanta namn på uppropet. Men, hur som helst - det är på inget sätt för sent att haka på nu! Det är som många samer redan vet, ja de flesta skulle jag kanske säga, så att rasismen mot samer ser på många sätt annorlunda ut, än den mot andra som rasifieras som icke-vita svenskar. Jag ska inte göra någon total genomgång här - men den avgörande skillnaden handlar ju just om territoriet - att kolonial rasism riktar sig mot att få bort samisk kultur, tradition och slutligen samer själva. Att vi ska ge upp, lägga ner, dö eller bli acceptera att bli "svensk"! OBS - för er som inte vet, det som i princip alla samer vet - det är väldigt viktigt att tänka på att även om nog majoriteten av samer är rätt ljusa i huden, så kan långtifrån alla samer passera som vita svenskar! Nuff said. Den koloniala rasismen riktar sig mot samer som framhärdar i att vara just same, leva samiskt, att tala språken, att bära samiska kläder och andra markörer, att leva med samisk tradition - på alla de sätt som det handlar om, renskötsel (att äga egna renar) är ju en stor del i detta, men långt ifrån den enda!, jojka, ja - ni andra samer - ni kan fylla på med olika sätt att leva samiskt som passar er! Att att leva samiskt bryter i mångt och mycket mot den svenska koloniala normen, att acceptera en svensk statlig överhöghet som får definiera våra liv, och göra oss beroende av stora industrier, kapital, svenska språket, att vara "bofast" (jag vet att jag långt ifrån ensam om att ha problem med att ha tre olika platser som jag kallar hem i Sverige). Och så markerna då. Att ifrågasätta kolonial rasism går hand i hand med att ifrågasätta vansinniga och kortsiktiga förödande exploateringar av naturen. Detta går ju många som värnar naturen och livsstilen helt med på, de som kallar sig miljövänner utan att för den skull vara urfolk. Kolonial rasism utövas inte enbart av svenska statens företrädare - det är många enskilda som deltar i denna typ av rasism. Många gör det utan att ens inse att det är kolonial rasism, andra vägrar ta till sig att vad de utövar är just kolonial rasism. Vars yttersta syfte alltså är att radera ut samisk kultur, tradition OCH samer. Jag ska skriva mer om detta, men jag vill sluta här med att hänvisa till uppropet #NoStranger -och uppmana andra samer att haka på. Vi har ju haft ett eget #vardagsrasismmotmigsomsame helt nyligen, men att komma med i det breda #NoStranger tycker jag är viktigt. Att just i detta sammanhang visa på vad rasism mot samer - urfolk - faktiskt är och bidra till att väcka uppmärksamhet. Man kan ju tagga kombinationen #NoStranger och #KolonialRasism - om man känner att ens exempel handlar om just kolonial rasism. Det vore intressant att se många exempel ni kan lyfta fram! Det finns även en Facebooksida. Jag hoppas verkligen att #NoStranger kan sätta fokus på rasismen som flödar i Sverige (och världen) idag. Jag hoppas folk som inte själva utsätts för rasism kan börja ta till sig av vad de utsatta säger, och börja tänka om, agera annorlunda. Om du inte tycker att du är rasistisk, om du inte vill vara rasistisk, så kan det kräva att du arbetar med dig själv en del - för som jag sa i Studio 1, man behöver inte ha intentionen att vara rasist, men ändå vara det. Vi kan alla begå sådana rasistiska gärningar, därför behöver vi tänka om, lära om. Kram på er alla! Varrudagáj! /May-Britt Öhman Tuohea Rim ps. #NoStranger har en logotype med en näve och svenska flaggan. Jag vill föreslå en samisk variant på den - hur tycker du den ska se ut i så fall? Kommentera gärna här eller på Samelands fria universitets FB sida Pps. Jag skrev i min berättelse i den hemliga FB gruppen även att nyligen har 80 miljoner kronor beviljats till fortsatta studier av förhistoriska döda kroppar - där samiska människors kvarlevor, stulna från sina gravar - ingår. Det kom inte med i den offentligt publicerade versionen, men jag tycker att det är dags att vi pratar om detta och hur en absolut majoritet av forskningsmedel styrs till forskning PÅ samer och samiska territorier - men inte till forskning utförd av samer och för samiska behov. Läs gärna Native American DNA av Kim TallBear för mer insikter om DNA och urfolk. Uppsala mitt i Sápmi - Sábme - Saepmie II Uppsala mitt i Sápmi – Sábme – Saepmie II : En supradisciplinär antologi härrörande från vårsymposium organiserat av Uppsam –Föreningen for samiskrelaterad forskning i Uppsala, Uppsala universitet, 28–29 april 2014, 2017. Antologin kan beställas från förlaget Vulkan via denna länk www.vulkanmedia.se/butik/bocker/kulturhistoria-2/uppsala-mitt-i-sapmi-sabme-saepmie-ii-av-may-britt-ohman/   Luleå 6 mars 15.15-17.00, Vetenskapens hus, Storgatan 53. Välkomna! Fritt inträde.För mer information - klicka på "läs mer" under affischen.  Urfolksmän och maskuliniter - urfolksforskarbesök från KanadaSamernas utbildningscentrum, Borgargatan 2, Jokkmokk. Obs - notera även föregående föreläsning från 12.30. Vi fikar 14.00-14.30 Mer information om föreläsningen nedanför affischen. Klicka på "läs mer". Välkomna!  Välkomna på öppen föreläsning - med diskussionSamernas utbildningscentrum, Borgargatan 2, Jokkmokk. Obs - notera även efterföljande föreläsning. Välkomna! Mer information om Lule älv föreläsningen nedanför affischen. Klicka på "läs mer".   Place: Centre for Gender Research, Uppsala University, Villavägen 6, Uppsala, KWB - seminar room in the basement . Thursday, February 9, 15-17 Celebrating Sámi and Dakota (fore) mothers: a conversation with Kim TallBear and May-Britt Öhman In 2017 Sweden as a colonial nation turns 493 years. Colonisation of the Americas started 525 years ago. 2017 is also the centenary for the first Sámi congress, held in Tråante/Trondheim 1917, February 6-9. The congress was organized by a Sámi women’s association, founded Elsa Laula Renberg. Although the Swedish state has done, and still does, its best to erase Sámi culture and tradition, Sámi have never been silent. Sámi women have long been in the forefront to claim space, challenging genocide and erasure and to educate and empower other Sámi. There are several examples, the earliest known being the Sámi woman Margareta in the 13th century. As a celebration of Sámi and other Indigenous women’s incessant work to uphold, strengthen and nurture Indigenous cultures we will have a conversation about our (fore) mothers and how they inspire us in our own work and lives. Dr. Kim TallBear will talk about how her mother's work as an Indigenous planner in both Dakota reservation-based communities and in multi-tribal urban communities paved the way for her own planning career and her subsequent approach to academic work that centers research for social change. Dr. May-Britt Öhman will talk both about Sámi women that she is not directly related to and a couple of her own foremothers, and their work for claiming space and challenging colonization. Chair: Dr. Gunilla Larsson, Technoscience research group, Centre for Gender Research; Chair of Uppsam – the association for Sámi related studies in Uppsala; Sámi Land Free University, Lule/Forest Sámi. Commentator: Dr. Doris Leibetseder, Researcher, Centre for Gender Research Kim TallBear was raised by her mother, grandmother, and great-grandmother in Flandreau, South Dakota and in St. Paul, Minnesota. She is a member of the Sisseton-Wahpeton Oyate. She is also descended from the Cheyenne & Arapaho Tribes of Oklahoma. Associate Professor at the Faculty of Native Studies, University of Alberta in Edmonton, Canada. www.kimtallbear.com May-Britt Öhman was raised in Luleå and Jokkmokk, in the Lule river valley, Julevädno, although she lived with her parents in Uppsala and in Stockholm until she started school. She is Lule and Forest Sámi, PhD and researcher at the Centre for Gender Research, Uppsala University, founder of the Sámi Land Free University. www.maybrittohman.com and www.samelandsfriauniversitet.com The seminar is organized by the Technoscience research group, Centre for Gender Research, Uppsala University, Uppsam – the association for Sámi related research in Uppsala and the Sámi Land Free University.
Platser kvar - anmäl dig nu!  Káfastallat meets Tipi confessions. Tråante 2017, February 8, 15.00-18.00 Location - Tråante city centre - exact location will be sent to registered participants. I centrala Tråante - information om exakt plats sändes till anmälda deltagare. Come and listen to stories/confessions and/or tell/perform/yoik/sing/show your own stories on relations, relationships, “land-water- body” connections, sexualities, dreams, desires, visions, hopes… This is an explorative first meeting between Káfastallat - the Sámi research network promoting relaxed conversations (around coffee) regarding Sámi issues, led by May-Britt Öhman and the Tipi confessions, organised by Kim TallBear. Please see description below. Limited number of participants, maximum 30 person in total. Sign up at https://goo.gl/forms/XSyTrrtZ8beEvYGw1 latest by Tuesday Feb. 7th at 6 pm Tråante time. Talks/performance/jojk/video clips are welcome. Format and language is your choice. Time limit 10 minutes. Anonymous contributions are warmly welcomed – send in or bring along, up to 200 words. Contributions will be made by Kim TallBear, May-Britt Öhman, Stefan Mikaelsson and we have space for some more contributions. Also, you can send in stories that you would want to be read out loud, anonymous or non-anonymous.
Indigenizing Academia: |
För inlägg på bloggen ansvarar respektive undertecknad skribent.Samelands fria universitet har inga egna åsikter utan utgör en plattform för visioner och diskussioner. Kommentarer till och svar på blogginlägg publiceras efter granskning. Du är varmt välkommen med inlägg även till vår gästblogg. Archives
Juli 2018
Categories |
|||||||||||
Samelands fria universitet - Samiland Free University
RSS-flöde
