​

I april brann Notre Dame i Paris, av en olyckshändelse. Runtom i världen uttrycktes sorg och bestörtning och stöd utlovades för  uppbyggnad. Men - tänk dig att någon fick för sig att riva Notre Dame för att istället placera ett teleskop där, för att leta efter livstecken i universum? Eller att riva Vatikanen? Eller spränga bort Stockholms innerstad för samma ändamål? Är det ens tänkbart? 
​
Vad säger vetenskapens försvarare i Sverige, landet där #Nobelpris https://www.nobelprize.org/ i naturvetenskapliga ämnen, utdelas varje år?

​Det som hörs härifrån är av största vikt, det ska ni veta - så här har ni en möjlighet att kräva att vetenskaplig forskning ska utföras med etiska hänsyn och inte på koloniserad annekterad mark, och med stöd av undantagstillstånd och våld. 

Just nu pågår omfattande protester mot ett enormt teleskop som ska placeras på just en helig plats. Guvernören har utlyst undantagstillstånd, och ett flertal personer, inklusive äldre, har häktats. 

Al-Jazeera rapporterar här. 

Mauna Kea är det högsta berget på jorden, från bergets fot på havsbotten till toppen. Mauna Kea ingår i Hawai'ansk skapelseberättelse - och motsvarar alltså  de allra viktigaste och heligaste platserna för religioner som kristendom, islam, judendom, buddhism. Se Office of Hawai'an Affairs hemsida. 

Hawai'i annekterades av USA 1898, och tvingades in som ett territorium under USAs kontroll. Ön används som militär bas för USAs marin.  1959 blev Hawai'i delstat. 
Strax efter att Hawai'i blev delstat kom man på från vit amerikansk astronomisk forskning att Mauna Kea's topp var ett utmärkt ställe för astronomiska observationer. 

Mauna Kea har använts för astronomiska observationer sedan 1960-talet, det finns nu 13 teleskop, och lika länge har protester pågått mot förstörelsen av denna heliga plats. [Länk]  TMT projektet valde 2009 Mauna Kea som den mest intressanta platsen av fem möljiga, varpå protesterna ökade.  [Wikipediasida om protesters - protectors]

Ledande i kritiken har bland andra Office of Hawai'an Affairs (OHA) varit. OHA är en myndighet som etablerades 1978 genom  Hawai'i State Constitutional Convention - med målet att korrigera de övergrepp som gjorts sedan USA störtade kungadömet 1898; att stärka hawaiiansk kultur, återge stulen mark, samt språkåtertagande (Hawaiianska språket blev officiellt språk då). 

 OHA  stämde 2017 den amerikanska staten och Hawai'i universitet för vanskötseln av Mauna Kea. [Länk]  OHA skriver: "Detta handlar inte om ett enda teleskop. Denna stämning handlar om att uppmärksamma hur staten och universitetet har vanskött hela berget i snart ett halft sekel". [Länk]

Även inom Hawai'i universitet finns allvarlig kritik:  Williamson B.C. Chang, Professor i juridik, University of Hawai'i, uttryckte följande vid ett möte med ledningen för universitetet, 16 april 2015 :  “…jag vet en plats, jag vet ett land där det aldrig hade kommit på fråga att bygga en 18 våningars teleskop på toppen av Mauna Kea. Det landet, den nationen är Hawai’i.
Före 1893, hade det varit otänkbart att regeringen för kungariket Hawai’i skulle ens tänka tanken. Ja, Kalakua [den siste (valde) kungen före USAs annektering] älskade astronomi. Alla Hawaianer älskar stjärnorna. Men, de älskade Mauna Kea ännu mer. Mauna Kea är ”helig”, det är Himmels-Fadern, det är essensen, början på skapelsesången för det Hawaianska folket. Alla Hawaianer, alla öar, även Taro, är ättlingar till Mauna Kea.
[--- ]
Det [TMT teleskopet] skulle aldrig byggas på någon annan helig plats: inte över Western Wall [Västra muren - "Klagomuren"], Dome of Rock [Klippmoskén] Angkor Wat, Gettysburg, Arlington, eller Arizona Memorial? Ingen skulle tänka tanken att sätta på ett par glasögon på Gud. Varför då på Mauna Kea? ”
​[Länk till hela talet]

​Chang's tal är viktigt, just för att det framhåller vad annekteringen och kolonisationen gjort med Hawai'is urfolk, en förlust av identitet och kultur, som möjliggör ens tanken att fortsätta med detta. Det finns nämligen urfolk från Hawai'i, som uttryckt stöd för teleskopprojektet. Men hur kommer det sig? Skulle samma kunna hända med Notre Dame, med Vatikanen? Med Klippmoskén, Västra muren ("Klagomuren")? 

Om det nu är så otroligt viktigt att leta efter tecken på liv i universum - vilket i sig är lite märkligt med tanke på att det finns en hel del annat viktigt att göra för att behålla liv på det klot vi färdas på - så finns det en alternativ plats, som varit i åtanke. Nämligen La Palma, Kanarieöarna, Europa, där det redan finns ett flertal teleskop.  Trots detta möjliga alternativ driver man från TMT corporation för att få göra det på det heliga berget, och i "vetenskapens namn" är man ok med att det utfärdas ett undantagstillstånd och att de som vill skydda berget utsätts för våld och kriminaliseras. 

Vetenskaplig forskning behöver börja respektera urfolksrättigheter nu. Det är dags! Det finns konventioner som tar upp detta - som #UNDRIP - Urfolksdeklarationen  - och det finns även en global agenda med hållbarhetsmål, #Agenda2030.  

Och folk i Sverige, Norden, Sápmi - vi kan börja säga ifrån, för att detta ska bli verklighet. 

Särskilt viktigt är det att du som är verksam inom vetenskapssamhället  och  som tycker att vetenskap ska utföras med godtagbara etiska protokoll och med goda relationer, med urfolk, med marker, vatten, djur och natur, säger ifrån nu. 

Det finns ett upprop till stöd för att skydda Mauna Kea, som den som vill stödja skyddarna av Mauna Kea kan skriva under. [Länk]

Det finns ett öppet brev till TMT corporation från 698 astrofysikdoktorander - som ifrågasätter projektet. [Länk]

Du kan själv också skriva till  Hawai'i universitets ledare - se kontaktuppgifter här 

och/ eller  den största finansiären, Gordon and Betty Moore Foundation, och be dem att stå fast vid sina egna riktlinjer om miljöfrågor och konservation. De finns på epost communications@moore.org  Facebook,  Instagram och Twitter 

Se förslag på hur man kan skriva nedan.

Se även Protect Maunakea hemsida https://www.protectmaunakea.net/  samt på Facebook 

Tack för din insats! Gijtto! 

I solidaritet med världens urfolk, till stöd för forskning och vetenskap som utövas med etiska hänsyn och i samverkan med urfolk, inte genom övergrepp och våld, 
/May-Britt Öhman
Fil.Dr i Teknikhistoria (KTH 2007)
Forskare vid Uppsala universitet sedan 2008

2019-07-22 

Förslag på hur skriva till finansiären: 
Så här skrev jag till Gordon and Betty Moore Foundation, som finansierar teleskop-projektet

(Epost till: communications@moore.org ) - De finns även på Facebook,  Instagram och Twitter 

Så här skrev jag på deras FB sida och i mejl. 

Dear Sir/ Madam, 

The Gordon and Betty Moore Foundation is a key investor in the TMT telescope proposed to be built on the Sacred Site of Mauna Kea in Hawai'i.

The Gordon and Betty Moore Foundation Founder's Statement of Intent states:

“Our interest in environmental conservation stems from our personal observations of changes in the natural world and from the dependency of all living species on the planet’s health. During our lifetimes we have observed the transformation of much of what was natural wilderness to highly-developed property. Jungles have become golf courses; beaches, condominium developments; and the oceans have been overfished and become garbage dumps. With these changes, precious ecosystem functions are lost, often forever. Huge areas of the planet are in danger of having their basic structure altered as a consequence of development and exploitation of resources.”

I therefore request that you please DIVEST IMMEDIATELY from the TMT telescope project.

Please stand in integrity with your own Statement of Intent. Please call off the National Guard that David Ige is currently sending to Mauna Kea in your name.

Thanks for reading and considering my words,
Best regards,
May-Britt Öhman, PhD, History of Technology (Royal Institute of Technology, Stockholm)
Researcher at Uppsala University

På Facebook
https://www.facebook.com/puuhuluhulu/ 
50 years of mismanaging Mauna Kea 
 https://www.facebook.com/puuhuluhulu/videos/2384303158471616/ 

​https://www.facebook.com/protectmaunakea/

Artiklar och mediainslag om Mauna Kea:

På svenska: 
https://fof.se/tidning/2016/1/artikel/kampen-om-berget 
https://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=406&artikel=7265226
https://www.popularastronomi.se/2015/04/allt-hetsigare-kamp-om-jatteteleskopet-tmt-pa-hawaii/

På engelska finns det betydligt mer: 

https://www.sciencealert.com/here-s-why-people-are-protesting-against-a-telescope-at-mauna-kea

https://edition.cnn.com/2019/07/21/us/hawaii-mauna-kea-protests/index.html

https://sites.coloradocollege.edu/indigenoustraditions/sacred-lands/sacred-lands-mauna-kea/

Forskningsartikel:
A Fictive Kinship: Making “Modernity,” “Ancient Hawaiians,” and the Telescopes on Mauna KeaIokepa Casumbal-Salazar, Native American and Indigenous Studies, Vol. 4, No. 2 (2017), pp. 1-30
DOI: 10.5749/natiindistudj.4.2.0001    https://www.jstor.org/stable/10.5749/natiindistudj.4.2.0001
Page Count: 30

Här en inbjudan till konferens i Jokkmokk, 6-7 februari: Samiska kvinnor dåtid nutid framtid  Organiserad av Gröna kvinnor (partipolitiskt obunden) i samverkan med Samernas utbildningscentrum, Sáminuorra och Lule-Boden Sameförening. 
Den riktar sig alltså till alla - och fungerar bra som informationstillfälle för den som önskar förkovra sig såväl om jämställdhet, jämlikhet som samiska frågor. 
Deltagandet är gratis, kostnad för mat/fika 250 kronor. Obs att det är begränsat antal platser så snabba på med anmälan. Anmäl dig till : samiskakvinnor@gmail.com 

Riksorganisationen Same Ätnam har tillsammans med flera andra samiska organisationer och föreningar formulerat ett svar till en  ytterst okunnig ledarartikel av Ivar Arpi i Svenska Dagbladet, angående samer och rättigheter, publicerad 26e juni. Ledarartikeln var märkvärdigt oinformerad minst sagt - eller alternativt så är skribenten insatt men väljer att vara lögnaktig och det isåfall med syftet att sprida falsk information - och därmed, medvetet eller omedvetet, delta i en pågående hets mot samerna som folkgrupp. Det är ytterst allvarligt!  Jag själv har valt att inte skriva något svar, då jag visste att det skulle komma flera välinformerade och kunniga svar och jag behöver spara på min energi och kraft. Svar har kommit. Dels har flera individer skrivit svar i sociala medier. SSR, Svenska samernas riksförbund fick utrymme att ge en replik: "Osakligt om samernas rättigheter" den 29e juni. Riksorganisationen Same Ätnam har inte fått utrymme i SvD men är ett viktigt informerat inlägg som de som vill hålla sig välinformerade absolut bör ta del av.  Jag har fått tillstånd av ordförande Peter Rodhe att lägga upp det här på bloggen (scrolla ner).   Jag upphör aldrig att förundras över bristen på bildning hos många journalister och ledarskribenter, man borde kunna förvänta sig bättre åtminstone från de tidningar som vill vara rikstäckande. Med ett samiskt universitet på svensk sida av Sábme och en självklar utbildning i svensk-samiska relationer i grundskola, gymnasie och på universiteten i landet kanske vi skulle slippa lägga så mycket tid och kraft på att informera från början.  Med bättre forskningsfinansiering och samiskledd forskning och undervisning skulle Sverige slippa ligga på sista platsen internationellt, långt efter övriga länder med urfolk i i-världen. 
Fortsätt gärna debattera. Själv har jag nu gått på semester, och ägnar mig åt att bygga upp ny energi för fortsatt viktigt arbete. Det är ju viktigt att vila också så man orkar fortsätta. Att hela tiden vara tvungna att informera okunniga makthavare från början är ju faktiskt också del av "politics of distraction" - hålla oss sysselsatta med oväsentligheter så det upptar all kraft och tid som borde användas till viktigare saker.

Glad sommar! /May-Britt Öhman

SVAR TILL IVAR ARPI 28 JUNI, 2018 
[Länk till Riksorganisationen Same Ätnam text här: http://www.sameatnam.se/start/?p=135 ]
 Vi, samiska riksorganisationer, föreningar och kulturinstitutioner, vill visa på Ivar Arpis sätt att missakta och förminska det samiska folket, och hur han vilseleder följare och läsare kring historien och den rättsliga situationen i Sápmi.

Riksorganisationen Same Ätnam (RSÄ)
Landsförbundet Svenska Samer (LSS)
Gaaltije, Sydsamiskt kulturcentrum
Noerhtenaestie, Västernorrlands Sameförening
Sameföreningen i Stockholm
Silbonah Sameförening Boden
Orrestaare Sameförening Örnsköldsvik
Samiska föreningen i Uppsala
Piteå Sameförening

Artikelserien ”Striden om Sameland” i SvD har på många sätt belyst rennäringens och gruvindustrins utmaningar. Men konfliktlinjen framställdes felaktigt då den inleddes med orden ”I potten ligger, beroende på vems perspektiv man väljer, frågan om samekulturens överlevnad kontra den norrländska glesbygdens utveckling”.
Formuleringen pekar ut en folkgrupps kultur som ett hinder för utveckling – ungefär som ett museum skulle stå i vägen för ett motorvägsbygge. Men rennäringen är en naturlig del av det samiska samhället, och har hundra procent samhällsnytta i det sammanhanget. Frågan är också om gruvnäring och naturförstöring är det enda sättet att ”utveckla landsbygden”. Vilka bevis finns för att rennäringen och samer hindrar landsbygdsutveckling, och kan man verkligen lasta samerna för statens glesbygdspolitik?
Mitt under pågående artikelserie jämför Ivar Arpi, i SvD ledarsida, hamnarbetare i en svensk stad med ett urfolk som har en egen historia i stort sett skild från staternas födelse.
Den nya svenska nationen skulle komma att svika samerna efter en lång levnad sida vid sida. Med kungliga påbud, våld och straff fördrevs samerna från Mellansverige upp till norra Dalarna och Storsjöbygden (1650-1730) och tvångsbofastgjordes med 90%-ig spädbarnsdödlighet som följd (1790). Med kungliga påbud koloniserades deras land (1673, 1695 och 1749). Under tiden tvångskristnades folket med våld. Därefter tog staten deras marker runt 1900 – samiska markområden som tidigare varit beskattade, kunde säljas, testamenteras och hade lagfarter.
I en enmansutredning kom staten 1922 fram till att detta var i sin ordning, eftersom utredaren ansåg att staten utropat överhöghetöver sameområdet*. Det är därför ironiskt att SvD, dagen efter Ivar Arpis artikel, och 94 år efter utredningen om de samiska markerna, argumenterar om äganderättens låga ställning i Sverige. Det har påpekats av samer i över hundra år: svenska staten lät ju genomföra en av de största beslagen av privat förvaltad mark, och kollektivisering av egendom, som någonsin skett i Västeuropa sedan folkvandringstid.
Istället överförde man denna egendomsrätt till en annan egendomsrätt: renskötselrätten, där staten upplåter koloniserad och beslagtagen mark för rennäringen.
Denna egendomsrätt ärvs och hanteras precis som all annan egendom enligt västerländsk modell. Den kollektiva rätten ägs gemensamt av det samiska folket. Detta ägande, som alltså är konstruerat av staten, vinklar Ivar Arpi till att bli en blods- och rasfråga, och på så sätt uttrycker han missaktning mot en hel folkgrupp på felaktiga grunder.
För att ytterligare förklara  renskötselrätten: föreställ er att staten backar bandet och återlämnar markerna till samebyarna och till det samiska folket, inklusive renflyttningsallmänningarna utmed älvarna och betesallmänningarna vid kusten. Dessa marker mäts in av lantmäteriet och lagfarter delas ut igen. Utifrån den ordningen upprättas sedan en äganderätt enligt västerländsk modell.
Men nu har staten istället tagit markerna från samerna, med motiveringen att renbeteshemman inte behövs, eftersom renskötselrätten ska ge samma starka egendomsskydd, om inte starkare, och ge samma förutsättningar som om de vore ägda marker för det samiska folkets utkomst genom renskötsel.
Ja, det var så företrädare för kyrkan och staten sade till våra förfäder när de beslagtog markerna efter första renbeteslagen 1886 och långt in på 1900-talet - och det är så kort tid att vi minns. Den som är intresserad kan gärna kontrollera hur mycket mark kyrkan och kronan förvaltar i samiskt område idag. Renskötselrättens ställning har senare bekräftats av svenska domstolar flera gånger, och ändå resonerar Arpi på samma sätt som om han skulle klaga över varför Sverige inte hur som helst kan upprätta oljeplattformar utmed norska kusten.
För att förstå vad Ivar Arpi vill ha fram: den privata äganderätten ska visst kunna köras över om det ligger i gruvindustrins intresse. Äganderättsprincipen, folkrätten och urfolksrätten kallas i ledaren dessutom för ett ”veto” i rubriken. Därav ironin när samma ledarsida kritiserar äganderättens ställning i Sverige.
Ivar Arpi ifrågasätter indirekt att staten ska stå som garant för renskötselrätten. Men vem ska garantera medborgarnas egendomsskydd om inte staten och dess domstolar? Urfolkens egendomsskydd har historiskt, och från ett socialdarwinistiskt perspektiv, diskriminerats i västvärlden. Arpi visar med all tydlighet att han inte respekterar den. Ska inte urfolken då kunna vända sig till internationell rätt?
Ivar Arpi gör sig, som storstadsbo, också till talesman för hela den norrländska befolkningen, både för glesbygdsbefolkning och stadsbor vid kusten (”1.1 miljoner människor”), och verkar veta vad som är bäst för ”landsbygdsutvecklingen” i Norrlands inland – nämligen gruvor och vindkraftsparker.
Då är vi tillbaka i en av inledningens frågor. Är total destruktion av Sveriges natur i Norrlands inland, förutsättningarna för rennäring samt fjällens och skogarnas sociala, kulturella och ekologiska värden automatiskt ”landsbygdsutveckling”? Finns det inga andra sätt att generera samhällsvinster?
Problemet är att avkastning, arbetstillfällen och andra värden inte mäts i bevarade kulturlandskap, levande ekosystem, turism och en hållbar matproduktion. Inte heller hur många renskötare som blir arbetslösa och hur många renar som måste slaktas ut till förmån för markförstörande verksamhet – det verkar inte finnas i vågskålen i jämförelse med andra yrken.
Renskötselrätten är redan under ständig expropriering. Marker, flyttleder och andra förutsättningar för renskötseln minskar snabbt. För Arpi är det inte tillräckligt att renbetesområdet redan hyser storskalig vattenkraft, gruvdrift, vindkraft och skogsbruk och enorma renskötsel-, kultur- och naturvärden redan har förstörts och gett stora ekonomiska värden för Sverige. Det här talar inte Ivar Arpi om, utan ställer renskötselrätten i motsats till nya gruvor, nyavindkraftparker och ytterligare markförstöring.
Ivar Arpi skriver sedan att staten ”öser in pengar” i renskötseln. Det är också en missaktning på felaktiga grunder, eftersom verkligheten är att rennäringen får samma prisstöd som all annan jordbruksnäring. Sverige har dessutom fått internationell kritik för låga ersättningsnivåer.
På samma sätt som rennäringen inte ersätts fullt ut som areell näring, täcker inte heller Sametingets anslag de samiska kulturinstitutionerna. Ramanslaget räknades inte upp på över tjugo år.
Ivar Arpi konstruerar också ett motsatsförhållande mellan renskötare och en ”förkrossande majoritet som försöker överleva på landsbygden”, helt utan grund – som om rennäringen och en folkgrupp kan stå till svars för både kolonisationshistorien och statens förda landsbygdspolitik.
Ledaren ifrågasätter indirekt rimligheten i renskötselrätten, som för att mana staten till fortsatt stöld av ett urfolks egendom (”Samepolitiken bör föras med detta i åtanke”). Konklusionen är då vidare att Arpi menar att staten inte heller då ska bry sig om kritiken mot Sverige. Det vill säga att Sverige bör gå ur FN-systemet.
Ivar Arpi misstar sig när han separerar renskötarna från det samiska folket i gruvfrågan. Våra institutioner företräder inte rennäringen, men oavsett detta vilar alla samers egendomsarv i samma renskötselrätt som SvD ledare ifrågasätter. När någon ”bara vill ta lite till” av betesmarker, flyttleder och vinterbetesland, drabbar det hela samiska folkets framtid, och den enda egendom som staten hittills tillåtit det samiska samhället att bruka och förvalta.
Sedan skriver Ivar Arpi att samerna är ”kulturellt särbehandlade” vilket är obegripligt. Självbestämmanderätten är väl en grundstomme i den ideologi som SvD representar? Den är också inskriven i folkrätten – ett rättsligt fundament som Sverige varit med och utformat, där samernas ställning som urfolk erkändes redan 1976 av Sverige. Principen är att samerna som folk ska få samma förutsättningar som andra folk och urfolk i världen att bestämma över t.ex. kultur, näringar och språk.
Det är samma resonemang med minoritetsspråklagarna, där vi läser ibland att samiska språket anses vara särbehandlat i lagstiftningen. Men lagstiftningen är till för att samiska språket ska få sammamöjligheter som andra språk i världen, också i förhållande till att det bedrivits en medveten utrotning av språket. Idag når inte minoritetsspråklagarna dit ens, och ändå förekommer ifrågasättande att samiska barn ska kunna få undervisning i samiska. Det är obegripligt – nästan ironiskt att Ivar Arpi använder ordet ”särbehandling” om ett folk som just särbehandlats med politisk misshandel i flera hundra år, och där nationen som hyser urfolket inte ens uppnår internationella överenskommelser.
Vi kan ytterligare visa på Ivar Arpis märkliga synsätt. På Twitter, dagen efter att denna ledarsida har publicerats, skriver han ”Som när en del tror att samer är mer urbefolkning i Sverige än vad sydligare svenskar är. Knappast. Däremot är de en minoritet”.
Ivar Apri påstår att samerna inte är ett urfolk i området i Nordkalotten. Då menar samma person att Nordamerikas urbefolkning inte heller är ett urfolk, utan snarare en minoritet, eftersom de levt lika länge som andra amerikaner inom USA. Det vill säga sedan USA bildades 1776. Men samerna, ett folk som utan samtycke eller möjlighet att påverka hamnat under fyra nationers styren, delades inte in i den svenska nationen förrän 1751, då gränsen mot Norge fastställdes och mot Finland först 1809. Stora delar av svenska Sápmi blev koloniserat långt senare än flera nuvarande länder i Sydamerika och Nordamerika. För den som inte tror på detta finns svenska doktorsavhandlingar från början av 1900-talet som kartlagt varenda nybygge som tagits upp. Före kolonisationsögonblicken bodde där ett annat folk med eget rättssystem, ett eget språk, en egen religion och en egen ekonomi. Någon annan historieskrivning är som att förneka att månlandningen har skett.
Sammantaget bygger Ivar Arpis argumentation på felaktiga grunder, och används med en retorik som vänder majoritetsbefolkningen mot en folkgrupp eller annars missaktar och förminskar ett annat folk. Dessutom sker detta i en kontext som samerna inte har något politiskt inflytande över – annat än att med alla rättsliga medel försvara sin egendom som vem som helst skulle göra.
Som sist kommer ett uttalande som saknar motstycke: Ivar Arpi skriver att majoritetsbefolkningen hålls som gisslan av en minoritet. Frågan är: vilka har egentligen hållits som politisk gisslan?
Denna typ av uttalanden speglar det akuta behovet av både en sanningskommission och ratificering av ILO-169, men också behovet av att stärka lagstiftningen kring hets mot folkgrupp.
*Detta är en lång komplicerad historia som kan förenklas till att staten ansåg att samernas land var ödemarker, och därför ansågs samernas land i Sverige vara ”kronomark” – till skillnad från den övriga befolkningens jordeboksförda marker. Detta synsätt och behandling liknar historien i alla urfolksländer som koloniserats av Europeiska makter. Därav anledningen till att urfolksrätten kommit till i modern tid. Idag är det egentligen bara Sverige och några få länder kvar i världen som inte fullt ut erkänner denna rätt och det faktum att territoriet var bebott och brukat av ett annat folk sedan urminnes tider.

Antologin kan beställas från förlaget Vulkan via denna länk  www.vulkanmedia.se/butik/bocker/kulturhistoria-2/uppsala-mitt-i-sapmi-sabme-saepmie-ii-av-may-britt-ohman/

För mer information - klicka på "läs mer" under affischen. 

​Place: Centre for Gender Research, Uppsala University, Villavägen 6, Uppsala, KWB - seminar room in the basement . Thursday, February 9,  15-17  
 
Celebrating Sámi and Dakota (fore) mothers:  
a conversation with Kim TallBear and May-Britt Öhman
 
In 2017 Sweden as a colonial nation turns 493 years. Colonisation of the Americas started 525 years ago. 2017 is also the centenary for the first Sámi congress, held in Tråante/Trondheim 1917, February 6-9.  
The congress was organized by a Sámi women’s association, founded Elsa Laula Renberg. Although the Swedish state has done, and still does, its best to erase Sámi culture and tradition, Sámi have never been silent. Sámi women have long been in the forefront to claim space, challenging genocide and erasure and to educate and empower other Sámi. There are several examples, the earliest known being the Sámi woman Margareta in the 13th century.  As a celebration of Sámi and other Indigenous women’s incessant work to uphold, strengthen and nurture Indigenous cultures we will have a conversation about our (fore) mothers and how they inspire us in our own work and lives.
Dr. Kim TallBear will talk about how her mother's work as an Indigenous planner in both Dakota reservation-based communities and in multi-tribal urban communities paved the way for her own planning career and her subsequent approach to academic work that centers research for social change.
Dr. May-Britt Öhman will talk both about Sámi women that she is not directly related to and a couple of her own foremothers, and their work for claiming space and challenging colonization.
Chair: Dr. Gunilla Larsson, Technoscience research group, Centre for Gender Research; Chair of Uppsam – the association for Sámi related studies in Uppsala; Sámi Land Free University, Lule/Forest Sámi.
Commentator: Dr. Doris Leibetseder, Researcher, Centre for Gender Research


​
Kim TallBear was raised by her mother, grandmother, and great-grandmother in Flandreau, South Dakota and in St. Paul, Minnesota. She is a member of the Sisseton-Wahpeton Oyate. She is also descended from the Cheyenne & Arapaho Tribes of Oklahoma. Associate Professor at the Faculty of Native Studies, University of Alberta in Edmonton, Canada. www.kimtallbear.com
May-Britt Öhman was raised in Luleå and Jokkmokk, in the Lule river valley, Julevädno, although she lived with her parents in Uppsala and in Stockholm until she started school. She is Lule and Forest Sámi, PhD and researcher at the Centre for Gender Research, Uppsala University, founder of the Sámi Land Free University.  
www.maybrittohman.com and www.samelandsfriauniversitet.com
 
The seminar is organized by the Technoscience research group, Centre for Gender Research, Uppsala University, Uppsam – the association for Sámi related research in Uppsala and the Sámi Land Free University. 

 Káfastallat meets Tipi confessions.  Tråante 2017, February 8, 15.00-18.00
Location - Tråante city centre - exact location will be sent to registered participants. I centrala Tråante - information om exakt plats sändes till anmälda deltagare.

Come and listen to stories/confessions and/or tell/perform/yoik/sing/show your own stories on relations, relationships, “land-water- body” connections, sexualities, dreams, desires, visions, hopes…  
This is an explorative first meeting between Káfastallat - the Sámi research network promoting relaxed conversations (around coffee)  regarding Sámi issues, led by May-Britt Öhman and the Tipi confessions, organised by Kim TallBear.
Please see description below. Limited number of participants, maximum 30 person in total.
Sign up at https://goo.gl/forms/XSyTrrtZ8beEvYGw1   latest by Tuesday Feb.  7th  at  6 pm Tråante time.
Talks/performance/jojk/video clips are welcome. Format and language is your choice. Time limit 10 minutes.  Anonymous contributions are warmly welcomed – send in or bring along, up to 200 words.
Contributions will be made by Kim TallBear, May-Britt Öhman, Stefan Mikaelsson and we have space for some more contributions. Also, you can send in stories that you would want to be read out loud, anonymous or non-anonymous.