Saepmie, Sábme, Sápmi sedd från Nordpolen. Illustration av Pär-Joel Utsi/Nils-Gustav Labba, från Sametingets hemsida (www.samer.se, 2010). Modifierad av May-Britt Öhman så att större delen av FennoSkandinavien kommer med. Inte bara renskötselområdet. Utan hela området där samer har levt i 10000 år, minst, och där samer lever än idag. Trots tvångsdeportationer norrut på 1600- och 1700-talen, trots tvångsassimileringar. Vi är ännu här. Saepmie, Sábme, Sápmi - land of the Sámi - seen from the North Pole. Illustration by Pär-Joel Utsi/Nils-Gustav Labba, website of the Sámi Parliament (www.samer.se, 2010). Modified by May-Britt Öhman, to encompass the entire Norway, Sweden and Finland, to display the entire region where there is archeological findings of Sámi, since 10 000 years, and were Sámi live today. Despite forced deportations northwards in the 17th- and 18th century, despite assimilation policies and actions by theSwedish, Norwegian, Finnish states. We are still here.
0 Comments
Urfolksexpertis och perspektiv från Kanada
Buorisboahtem – välkommen till föredrag, samtal och utbyte med urfolk och studenter från University of Guelph, Kanada När: Tisdag 28 maj, 2024, 18.00-20.00 Var: Församlingshemmet, Borgargatan 9, Jokkmokk Hur: Fritt inträde, alla är välkomna! Ingen föranmälan Språk: svenska, engelska, samiska, cree 18.00 Introduktion – samling Hur går det efter Sanningskommissionen i Kanada? Professor Kim Anderson, Cree/Métis, Canada Research Chair in Storying Indigenous Relational Futures, med studenter och kollegor från Guelph University Land based healing, moon and water teachings (Landbaserat helande, måne- och vatten kunskap) Valarie King, Edebwed Ogichidaa Kwe, Anishinaabe, Mississaugas of the Credit First Nation (Southern Ontario, Kanada) Organiseras av Centrum för mångvetenskaplig forskning om rasism, CEMFOR, Uppsala universitet, forskningsprojektet Sijddaj mahttsat; Sameednama Friddja Universitehta och University of Guelph, Department of Family Relations & Applied Nutrition Kontakt: May-Britt Öhman [email protected] Urfolksexpertis och perspektiv i Kanada - tisdag 30 maj, 18.30-20.00 - Jokkmokk, FörsamlingshemmetKlicka här när du vill redigera. Välkommen på Föredrag: Urfolksexpertis och perspektiv i Kanada
Tisdag 30 maj, 18.30-20.00. Församlingshemmet, Borgargatan 9, Jokkmokk Fritt inträde. Språk: engelska Program: 18.30 - 19.15 Hur går det efter Sanningskommissionen i Kanada? Kim Anderson, Cree/Métis, Professor i historia, Canada Research Chair in Indigenous Relationships, med studenter och kollegor från Guelph universitet 19.15-20.00 Kitty R Lynn, Onondaga Six Nations, Grand River Territory (Southern Ontario, Canada): Berättelser och tankar om urfolks matsuveränitet, odlingar, community. Organiserat av Sameednama friddja universitehta; University of Guelph; Centrum för mångvetenskaplig forskning om rasism, CEMFOR, Uppsala universitet. Med stöd av forskningsprojektet Sijddaj mahttsat, Vetenskapsrådet Mer om studenterna från University of Guelph och vad de gör här - klicka här Per Lindström Lussi om Håpen - en 1200 år gammal samisk båttyp - Föreläsning vid Jokkmokks marknad 2023, Ájtte - Powerpoint nedan för intresserade.Måndag 16 maj B-Salen Folkets hus 18.00-18.45 samt 19.00-19.30
Fritt inträde - bara att komma! Två föredrag 1. 18.00-18.45 "Hemma hos Nokom – áhkko – mormor.” Återtagande av urfolks marker och kultur efter Sanningskommissionen – samtal med Kanada. Läs mer nedan. 2. 19.00-19.30 Urfolksledd miljö-hälso risk utvärdering - exempel från Kanada Språk: Engelska - vi hjälps åt med översättning vid behov Med: Kim Anderson, docent i historia, Cree/Métis Diana Lewis, Fil. Dr, Mi'kmaw från Sipekne’katik First Nation, Nova Scotia Cara Wehkamp, Fil.Dr i miljöbiologi, Algonquin Anishinàbe. Sarina Perchak, master student. Samtliga är verksamma vid Universitetet i Guelph, Ontario, Kanada. Dessutom deltar studenter från universitetet i Guelph. Organiseras av: Sameednama Friddja Universitehta, Centrum för mångvetenskaplig forskning om rasism, Uppsala universitet, i samarbete med Katarina Spik Skum och Susanne Spik, Jokkmokk. Föredraget "Hemma hos Nokom" behandlar arbetet med revitalisering - återtagande - av urfolks marker och kultur med fokus på södra Ontario, Kanada. Perspektiv från studenter och forskare/lärare vid Guelph universitet. Kanadas sannings- och försoningskommission publicerade sin slutliga rapport 2015, med 94 punkter för aktion. Urfolk har alltid arbetat för revitalisering - återtagande - av marker och kultur, efter sanningskommissionen har det även blivit aktuellt för övriga Kanada. Kim Anderson med flera kommer att tala om hur de arbetar med uppföljning av Sanningskommissionen, vid universitetet. Ett viktigt fokus de har är att skapa utryme för urfolk inom stadsmiljö och vid institutioner såsom universitet - genom arbete med matsuveränitet, storytelling, och etablerandet av ett särskilt hus - Nokoms hus - Nokom betyder áhkko, mormor, på Ojibwe. Nokoms hus ska vara en plats för studenter och den lokala urfolkssamhället för att känna sig som hemma, för att bygga relationer, vila, lära sig traditionella kunskaper, språk och utföra traditionella ceremonier. Det andra föredraget Urfolksledd miljö-hälso risk utvärdering - exempel från Kanada 19.00-19.30 är av Diana Lewis, Fil. Dr, Mi'kmaw woman från Sipekne'katik First Nation, Nova Scotia, lärare vid Guelph universitet, samt ledare för projektet En delad framtid - A Shared Future, http://asharedfuture.ca/ Diana arbetar med urfolks värdegrunder inom utvärderingar av miljöhälsorisker i industriella exploateringar. Hon kommer berätta om detta. Bild: Kim Anderson, samt en del av hennes ceremoniella artefakter - en trumma och en pipa, smyckad med pärlbroderi av Métis konstnär Hilary Harper. Foto Tenille Campbell. Dr Kim Anderson and some of her ceremonial items including a drum and a pipe bag adorned with the beadwork of Metis artist Hilary Harper. Photo: Tenille Campbell Samt foto av Diana Lewis. Sámi and Forest Rebellion Activism Convergences and Divergences under an Environmental Justice Framework är ett studentprojekt, andra terminen vid masterprogrammet i hållbar utveckling på Uppsala universitet och SLU, som jag bidragit till som handledare. Det är en viktig sak som vi som är verksamma vid universitet kan göra - att bidra till att studenter får med sig bättre kunskaper och insikter om det samiska samhället och svensk-samiska relationer, historiskt och i nutid och framtid. Studentarbetet tar upp #Skogsupproret och diskuterar miljörättvisa i det sammanhanget. Jag lägger upp det här med studenternas godkännande. /May-Britt Öhman
Lyft fram markfrågorna o samisk närvaro i Svenska kyrkans ursäkt till samerna - satsa på urfolksstudier i Sverige Nu när Svenska kyrkan har beslutat sig för att be om ursäkt till samerna - ett arbete som pågått i två decennier - så finns det fortfarande en hel del att arbeta med. Kanske kan kyrkovalet 19 september bidra till att det arbetet görs nu? Hur tänker sig Kyrkostyrelsen, Samiska rådet i Svenska kyrkan, Ärkebiskopen och stiften att man ska arbeta med frågorna? Hur tänker du som har rösträtt i höstens val? Här följer några insikter och förslag.
Synliggör lång samisk närvaro i Svenska kyrkan och kristenhet Dels handlar det om att synliggöra den långa samiska närvaron i svenska kyrkan, genom samiska präster sedan 1600-talet (samt att många samer var kristna redan före Reformationen - när Sverige lämnade katolicismen), och ge erkännande till samernas betydelse för kyrkans/Reformationens framgångar i samiskt territorium, vilket hängde ihop med svensk statlig kolonisation, dels handlar det om att se över markfrågorna på ett grundligt sätt. I Nordamerika används hashtaggen #landback - den fungerar bra även här. Medan samisk närvaro i svenska kyrkan och tidigare kristenhet finns tämligen väl belagd (se Siv Rasmussens avhandling tex), och det finns flera forskare som lyft fram detta, så saknas det ännu gedigna utredningar om markfrågorna. Se till tex denna artikel från Svenska kyrkans hemsida [Kyrkan tog över mark av samer...] Markfrågorna är nära knutna till kolonisation, rasism och diskriminering gentemot samer och osynliggörande av samisk kultur. Och det hänger nära ihop med hur samer osynliggjorts som viktig del av svenska kyrkan. Det handlar även om hur Svenska kyrkan agerar idag, på de marker som man förvaltar, där man bedriver ett skogsbruk som vare sig är klimatvänligt eller främjande för samisk kultur med renskötsel och duodje. Kyrkans medlemmar har möljighet att påverka. Rösta 19 september Det har till och med bildats ett parti med relationerna till skogen som främsta fråga som ställer upp i höstens kyrkoval 19 september, som tips till er som är medlemmar och därmed har rösträtt. [Läs mer om hur du röstar här] I beslutet som kommuniceras ut [länk], där det berättas att första officiella ursäkten ska ges vid högtidsgudstjänst den 24 november i Uppsala i år, skrivs att "40 miljoner kronor i strategiska utvecklingsmedel för arbetet under tioårsperioden 2022-2031 med att uppnå Svenska kyrkans åtaganden, som är på remiss i stiften". Satsa på forskning och gedigen undervisning om samisk kyrko-och religionshistoria - såväl samisk agens som även kolonialism, rasism och diskriminering Mitt förslag är att det satsas på forskning och gedigen undervisning om samisk kyrko- och religionshistoria, där det finns eminenta forskare som redan har gjort viktiga insatser - såsom Siv Rasmussen, som lyfter fram samisk närvaro i kyrkohistorien. Mina anfäder var samiska präster i svenska kyrkan, däribland Andreas Petri Lundius (död 1665), som brukar presenteras som den förste samiske prästen, utbildad vid Uppsala universitet, pastor i Arvidsjaur 1640. Hans son Nicolaus Lundius (1656 -1726) läste också vid Uppsala universitet, på 1670-talet. Han skrev även boken Descriptio Lapponiae ("Beskrivning av Sameland"), som infogades som del i det stora verket av professor Johannes Schefferus om samerna "Lapponia". (Som Schefferus fått i uppdrag att skriva för att avfärda ryktena om att stormaktens Sveriges framgångar i krigen hade med samisk magiska kunskaper att göra. Se artikel.) Svenska kyrkan borde stödja etablering av Indigenous Studies - Urfolksstudier i Sverige Svenska kyrkan skulle också kunna särskilt stödja Indigenous studies - urfolksstudier - som forskningsfält. Det är ett forsknings- och utbildningsfält som finns sedan 50 år nu, och är väletablerat i Nordamerika, Australien och Aotearoa (Nya Zeeland), men det saknas helt i Sverige. Det finns masterkurser i Finland och Norge, men ingen forskarutbildning. Så här beskrivs Indigenous Studies "Indigenous Studies/Urfolksforskning är ett kunskap/makt forskningsfält där sambanden mellan urfolks kunskaper, relationer, och förkroppsligande kännetecknar och utgör den kunskapsteoretiska grunden. Urfolksbaserade kunskaper betyder att icke-urfolks forskare kan vara involverade i urfolksanalyser men inte producera dessa. Urfolksstudier som akademiskt fält har funnits i omkring femtio år. Det internationella forskarsamhället innefattar forskare som själva är urfolk och de som inte är det, där man söker utveckla fältet på olika sätt. Den minsta gemensamma nämnaren är urfolks egna strävanden, värderingar och perspektiv samt utvecklingen av stödjande forskningsteorier och metodologier. Urfolksbaserade, etiskt hållbara forskningsrelationer är en självklar del. Om Svenska kyrkan menar allvar med att lyfta fram samiska perspektiv så skulle man kunna ta initiativ att stödja samiskledd forskning och Indigenous studies. Vid Uppsala universitet finns redan en möjlig plattform, nämligen Centrum för mångvetenskaplig forskning om rasism, CEMFOR, som är placerat vid Teologiska institutionen, där präster ju utbildas. Det vore en god möjlighet att stötta denna utveckling där - då ju grunden redan finns i form av forskare på plats. Det finns även god forskning kring relationer med samer och staten vid andra universitet. Det finns bred och omfattande kompetens tillgänglig! Lyft fram markfrågan som undveks i Vitboken 2016 - låt samer leda arbetet! Vad gäller Svenska kyrkans vitbok som publicerades 2016, så undveks markfrågan med stöd av påståendet att det saknades kompetens att undersöka frågan historiskt. Det stämmer inte. I min recension av Vitboken påpekade jag detta. Jag citerar denna här - och hoppas att kompetensen som finns nu faktiskt involveras. Jag står till förfogande, jag kan gräva i arkiv och jag kan hjälpa till att identifiera många andra forskare med god kompetens! : ["Jag frågar mig varför markfrågorna undviks i antologin och söker svaret i hur arbetet organiserats. I artikeln av Daniel Lindmark, professor i kyrkohistoria och Olle Sundström, docent och universitetslektor i religionshistoria vid Umeå Universitet, som beskriver Svenska kyrkans vitboksprojekt, hävdar man att det saknades forskarkompetens på området om markfrågorna: I dag har markfrågorna stark aktualitet i det samiska samhället. Vitboksprojektets styrgrupp har därför haft ambitionen att uppmärksamma kyrkans relation till den samiska markanvändningen. Trots stora ansträngningar har det inte varit möjligt att åstadkomma en systematisk genomlysning av denna fråga. Flera forskare har kontaktats, men förutom individuella svårigheter att medverka har bedömningen varit att det är svart att hitta källmaterial som belyser hur kyrkan har förhållit sig till de samiska markfrågorna. Gudrun Norstedts artikel behandlar på ett förtjänstfullt satt anläggandet av kyrkplatser i det samiska området från 1600-talet och framöver, men det hade varit önskvärt med ytterligare studier av både kyrkans markinnehav och kyrkans förhållningssätt till samisk markanvändning. Påståendet om att det var omöjligt att finna kompetensen i markfrågorna håller inte. Det finns i dag åtminstone två seniora disputerade forskare i Sverige som har kompetens på just frågor som rör markrättigheter och exploateringar och som är vana arkivforskare men som överhuvudtaget inte har tillfrågats. Det är istället en fråga om ambitionsnivå för och organisation av vitboksprojektet. Jag är övertygad om att de samiska deltagarna i styrgruppen har bidragit på ett utmärkt sätt och säkerligen haft ett stort inflytande. Men jag är också helt övertygad om att det skulle sett annorlunda ut om Svenska kyrkan vågat steget att låta samiska forskare leda och organisera arbetet utifrån just samiska perspektiv på vad som är viktigt för det samiska samhället. Ingen allmän förfrågan – eller ”call” som vi kallar det i akademin – har heller gjorts. Jag är säker på att med ett sådant förfarande hade uppsatser om markfrågorna kunnat komma in. Jag vill framhålla att antologin i flera artiklar analyserar rasismen, rasbiologin och inte minst frågan om samiska mänskliga kvarlevor på ett förtjänstfullt sätt. Men det som saknas är alltså mer djupgående analyser och även ny forskning som just belyser kopplingen mellan rasbiologi, etnisk rensning och markexploateringar – kolonialism helt enkelt."] Välkommen med förfrågningar, jag ställer upp! Svenska kyrkan - ärkebiskop Antje Jackelén - kyrkostyrelsen - alla involverade - jag finns här och är redo att hjälpa till! Jag hjälper till att identifiera arkiv, andra forskare och kan även leda forskningsinsatserna och utbildningsinsatserna! Hör av er! May-Britt Öhman docent i miljöhistoria, fil.dr i teknikhistoria, med särskild inriktning på urfolkshistoria, miljöfrågor, van arkivforskare, van handledare för doktorander och masterstudenter, samt även medlem i Svenska kyrkan. Samt lule och skogssame - samt att jag även har tornedalska rötter och är avlägsen släkt till den samiske prästen Lars Levi Laestadius Jag nås på epost: [email protected] samt på [email protected] Läkekonst i tradition och nutid - inom det samiska samhället - liksom andra urfolkssamhällen - finns många kända metoder att hålla sig frisk. Se exempelvis "Apoteket i skogen" på Sametingets hemsida. Ett problem kolonisationen medfört är att både tillgången till läkeväxterna och till rent säkert vatten har försämrats, och detta fortsätter. Detta är ett viktigt forskningsområde, utifrån samiskt perspektiv, och säkerligen från allas perspektiv. Vi vill väl alla vara friska så länge som möjligt. Forskning pågår också på olika metoder och där är c vitamin väl beforskat. Traditionell medicin och läkekonst och västerländsk forskning - står inte nödvändigtvis i opposition. Så här skriver Sven Erik Nordin, författare till boken "Och cancern bara försvann - En självupplevd historia", som även har en hemsida där han berättar mer. "Jag och andra konspirationsteoretiker När jag i dag försöker få människor att förstå hur läkemedels- och livsmedelsindustrin varje dag ”lurar oss”, så blir jag ofta anklagad för att vara en galen konspirationsteoretiker. De flesta är så inskolade i en blind tro på myndigheter – och på våra läkare – att de omöjligt kan ta till sig uppenbara fakta, som inte stämmer med deras tro. Om man t.ex. berättar att den medicinska vetenskapen än i dag tror att cancer är en genetisk sjukdom, så blir kommentaren: ”Javisst, det vet väl alla”… När man sedan talar om, att förekomsten av cancer det senaste seklet formligen har exploderat – från att ha varit en ganska ovanlig sjukdom till att nu drabba snart varannan person i vårt land – så blir det ungefär samma reaktion: ”Ja, att cancer blivit vanligare vet vi väl”… Men om man då diskret påpekar, att de gener vi föds med i dag är exakt desamma som de vi föddes med för 100 år sedan och påstår att man därför inte behöver vara ett geni för att fatta, att genteorin är falsk, så kommer ofta detta med konspirationsteorier. Men hur kan samma gener i dag ge varannan person cancer – när de inte alls gjorde det för hundra år sedan? Det är förstås orimligt. Den katastrofala ökningen måste alltså bero på något annat än våra gener (d.v.s. kost och andra miljöfaktorer). Några brukar nämna att vi lever längre i dag, och det är delvis sant. Men det är en mycket liten del av förklaringen – och ingen har vad jag vet kunnat visa, att våra gener är programmerade för att skapa cancer vid hög ålder. Däremot utsätter vi förstås numera våra kroppar för så mycket gifter, stress och strålning, att detta ökar risken med tilltagande ålder för alla som lever ”som vanligt” och äter vår vanliga kost. Men hur förklarar man, att cancern numera går allt längre ner i åldrarna. Det finns t.o.m. barn som föds med cancer – vilket man brukar ta som bevis för att inte kosten skulle ha någon betydelse. Ett barn kan ju inte ha ”ätit fel” före sin födelse. Nej, men det kan mamman ha gjort! Man vet t.ex. att många blivande mödrar har allvarlig brist på vitamin D3 – vilket ger barnet en mycket dålig start i livet. De blivande mödrarna, som förstås är mycket angelägna om att få friska barn, får helt enkelt inte adekvata kostråd! Läkarvetenskapen torde vara en av de absolut mest konservativa bland alla. I historisk tid tycks läkarna på allt sätt ha försökt bibehålla sina föreställningar och dogmer – och aktivt in i det sista motarbetat alla nya idéer. Ibland har man kallat de nytänkande för just ”konspirationsteoretiker”. Jag är alltså inte ensam om att ha fått detta epitet. Andreas Vesalius (1514-1564) ”konspirerade” mot kyrkans uppfattning om hur kroppen ser ut och fungerar ”inuti”. Trots motståndet skapade han en lärobok i anatomi – som i allt väsentligt var korrekt. Men för kyrkofäderna var han en ”avfälling” och en sorts konspirationsteoretiker, eftersom han utmanade den gängse uppfattningen. Något senare visade William Harvey (1578-1657) hur hjärta och blodomlopp fungerar i människokroppen. Sedan hans verk om detta utkom 1528 kom inte längre några patienter till honom. Påståendet att blodet skulle cirkulera i kroppen var också en sorts konspiration mot den tidens medicinska auktoriteter. År 1672 förklarade den Franska Medicinska Akademien fortfarande att något sådan vore helt omöjligt! William Harvey betraktades alltså fortfarande långt efter sin död som en sorts konspirationsteoretiker. Den österrikiske läkaren Ignaz Semmelweis (1818-1865) minskade kraftigt dödligheten på sin förlossningsklinik, sedan han förmått läkarna att tvätta händerna ordentligt med klorkalk innan de gick från obduktioner till förlossningar. Men att det skulle finnas något hos de obducerade liken som gjorde kvinnorna sjuka var helt i strid mot dåtidens läkarvetenskap. I stället för att bli en hjälte, som räddade livet på många kvinnor, så uteslöts han ur Läkarsällskapet – och han avled sedermera utblottad på ett mentalsjukhus. När den franske upptäcktsresanden Jacques Cartier med sitt fartyg frös fast i isen i Saint Lawrencefloden i Kanada vintern 1535 höll hela besättningen på att gå under i skörbjugg. Men en Irokesindian kom med en brygd framställd av tujaträdets bark (innehållande C-vitamin), och besättningen tillfrisknade. När han kom hem till Frankrike delgav han de medicinska auktoriteterna detta. Men han fick ingen respons. Han betraktades som en sorts konspirationsteoretiker, och läkarna ansåg att ”inga primitiva vildar i Kanada kunde veta mer än dem om skörbjugg”. Därför avled sedan sjömän i tusental i ytterligare 200 år, innan den skotske läkaren James Lind år 1747 upptäckte att citrusfrukter kunde förebygga och bota sjukdomen. Men Jacques Cartier fick alltså inte något tack för sin konspiratoriska idé att skörbjugg lätt kunde undvikas – och ännu mindre den Irokesindian som bjöd på lösningen. En märklig och högst aktuell iakttagelse är, att många läkare än i dag inte riktigt förstått hur viktigt C-vitamin är – inte bara för att undvika skörbjugg, utan för en mängd metabola processer i kroppen. Inte minst är detta vitamin centralt för ett fungerande immunförsvar. Följdriktigt betraktas också i dag de som betonar C-vitaminets betydelse som just konspirationsteoretiker. Och de läkare som insett C-vitaminets centrala roll och t.ex. botar livshotande tillstånd (som sepsis och Covid-19) med höga doser intravenöst C-vitamin blir utfrysta och kan riskera att mista sin legitimation!" Sven-Erik Nordin 20200625 Publicerat med tillstånd Nedan några länkar till artiklar om näring, c vitamin och d vitamin - cancer och covid19 Goda anledningar att pröva höga doser C-vitamin vid covid-19 , Läkartidningen Uffe Ravnskov, med dr, docent, Lund https://lakartidningen.se/opinion/debatt/2020/04/goda-anledningar-att-prova-hoga-doser-c-vitamin-vid-covid-19/ D-vitamin kan skydda mot svår infektion vid covid-19, Läkartidningen Mats B Humble, psykiater, med dr, institutionen för medicinska vetenskaper, Örebro universitet; Henrik Pelling, barnpsykiater, Uppsala; Susanne Bejerot, överläkare, Region Örebro län; professor, institutionen för medicinska vetenskaper, Örebro universitet https://lakartidningen.se/opinion/debatt/2020/05/d-vitamin-kan-skydda-mot-svar-infektion-vid-covid-19/ Näringsintaget viktigt under pandemin, inte minst hos äldre, Läkartidningen Bo H Jonsson, med dr, överläkare, Norra Stockholms psykiatri; institutionen för klinisk neurovetenskap, Karolinska institutet; Gunnar Akner, läkare, specialist i internmedicin och geriatrik, docent i geriatrik vid Karolinska institutet; Tommy Cederholm, professor emeritus, Uppsala universitet; överläkare, Tema åldrande, Karolinska universitetssjukhuset; Yngve Gustafson, specialist i geriatrik och internmedicin; professor i geriatrik, Umeå universitet https://lakartidningen.se/opinion/debatt/2020/04/naringsintaget-viktigt-under-pandemin-inte-minst-hos-aldre/ High-dose vitamin C enhances cancer immunotherapy, Science Translational Magazine (2020) https://stm.sciencemag.org/content/12/532/eaay8707 Vitamin C as a treatment for cancer: the evidence so far, Cancer research UK (2018) https://scienceblog.cancerresearchuk.org/2018/04/25/vitamin-c-as-a-treatment-for-cancer-the-evidence-so-far/ Har ni sett att Linné bär samisk dräkt, vilken han tydligen ska ha använt när han uppvaktade sin tillkommande Sara Lisa Moreae från Dalarna? Jag har ofta funderat på denna dräkt, och framförallt hatten. Den ser ju väldigt märklig ut, som en pannkaka på huvudet. För ett drygt år sedan fick jag veta mer, tack vare en insatt person, Jessica Almström, medlem i Sameföreningen i Stockholm, vid ett besök i Nordiska muséets samlingar. Det visade sig att huvudbonaden Linné bär är en del av en tudelad kvinnomössa! Den är inte längre i bruk, Inger Hellman skriver att det är en umesamisk mössa som syns på bilder från 1870 talet, "det är gihpere, den inre delen av mössan han har på sig. Den består av två cirklar som är ihopsydda, den ena, inre är delad på mitten, gihpere har alltså en öppning." I dag diskuteras Linnés rasistiska arv, och det finns ett upprop om att hans statyer ska tas bort. Denna debatt välkomnar jag starkt. År 2007 firades trehundraårsjubileet av Linnés födelse utan att denna del av hans verksamhet och vetenskapliga arv diskuterades. Än idag hyllas Linné oreserverat genom statyer och minnesmärken, inklusive digitala sådan såsom det som finns på Uppsala universitets officiella hemsida. Uppropet är dock även det historielöst. Att beskylla Linné för all rasism inom vetenskap och i övrigt, blir märkligt. Linné verkade helt och hållet inom och utifrån en kolonial och rasistisk kontext. Så om det är något som ska vältas över ända så är det väl i den änden vi ska börja, tänker jag. Med att lära ut den svenska koloniala och rasistiska historien. Om svensk kolonisation och slavhandel, gentemot samer och finnar, såväl som mot andra folk. Carl von Linné, 1707 - 1758, var en vit svensk man av sin tid, och hans relationer till och syn på samer och andra folk var inget han själv hittat på. Linné föddes över ett halvt sekel efter att Sveriges statsöverhuvud Drottning Kristina skrivit ett privilegiebrev för Svenska Afrikakompaniet under ledning av affärsmannen Louis de Geer, för slavhandel i Västafrika, Cabo Corso i nuvarande Ghana. Linné föddes nästan åttio år efter den första svenska kolonin, "Nya Sverige" etablerades på urfolksterritorium i det som nu kallas USA. I minst två sekler dessförinnan hade samer använts som föremål av regenter och stormän i Sverige, historikern Jonas M. Nordin skriver i artikeln Samer i imperiets mitt "Både Sten Sture den äldre och den yngre medverkade under 1400-talets slut och 1500-talets början till att skicka samer och renar som gåvor till furstar på kontinenten. Av europeiska aristokrater sågs samer vid denna tid alltmer som varor som kunde användas i handels- och gåvoutbyte." Samtidigt är det viktigt att minnas att samer även hade högtstående positioner, såsom hovrättsassessor och landshövdingen Johan Graan (1610-1679), som adlades. Graan medverkade till det första kungliga plakatet som utfärdades för kolonisationen av "Lappmarken", det vill säga de nordligare samiska territorierna. Linnés förhållningssätt till samer och finländare - finnar - och andra folk med annan hudfärg formades således i en etablerad kolonial och rasistisk kontext. 1732 företog Linné som 25 åring sin "lappländska resa", en viktig grundsten i hans vetenskapliga karriär vid Uppsala universitet. Resan finansierades genom stöd från Kungliga Vetenskaps-Societeten i Uppsala (KVS), äldst av de kungliga vetenskapssamfunden - akademierna och grundat av Erik Benzelius, med rötter i Bensbyn utanför Luleå. Han skrev en resedagbok, som publicerades långt efter hans död, Iter Lapponicum. Linnés observationer av växter under denna motsolsresa runt Bottenviken kom att utgöra avgörande del i hans Flora Lapponica (1737). Detta verk utgjorde staten för Linnés kategoriseringar av växter. Så, som så många andra forskare söderifrån, byggde Linné sin akademiska karriär på studier av samiska territorier. Så, jag välkomnar debatten om statyn. Men uppmanar er som diskuterar att inte fastna i symbolen och symbolhandlingen. Se vetenskaplig forskning för vad den är - formad av sin kontext och tidsanda - och om det är något som ska vältas över ända så är det väl denna vetenskapssyn och ett universitetsväsende där svensk kolonial och rasistisk historia inte lärs ut till alla studenter? Där den inte lärs ut i skolan? Att ifrågasätta hur perspektiven formas inom vetenskaplig forskning, och undervisning, borde vara en självklarhet. Vilka människor är på plats och får bidra? Vilka utesluts? Hur ser det ut på våra universitet här? Fram till inte så länge sedan var kvinnor uteslutna, och det är bara de senaste decennierna som en omfattande förändring har skett. Nu är det dags för att se fler nyanser. Att etablera Urfolksstudier - som ämnesområde, för forskning och undervisning - skulle bidra till just detta vältande av perspektiven. Ämnesområdet finns i Nordamerika, Australien och Aotearoa (Nya Zeeland). När ska det äntligen etableras som fält på alla nivåer i Sverige? I Fennoskandinavien? Samelands fria universitet - Sámeednama Friddja Universitehta - skulle ju vara utmärkt i sammanhanget - ett universitet lett och organiserat av samer, för samiska perspektiv. Ha en fin dag! /May-Britt Öhman
Om Linné, statyer, urfolk och svensk kolonialismIgår (21 juni 2020), i samband med midsommarsolståndet, firades urfolkens dag runt om i världen. I en grupp som denna, som vill lyfta postkoloniala perspektiv, borde även detta uppmärksammas, speciellt som Sverige än idag är en kolonial nation, som med hjälp av sin mineralpolitik, sitt skogsbruk och sin förmodat "gröna" energiutvinning, i kombination med en historia av att expropriera samiska marker och kalla dem svenska, fortsätter att inom Sveriges gränser motverka urfolksrättigheter, samtidigt som man agiterar för dem utomlands. Ett sätt att uppmärksamma urfolksdagen är att arbeta för att regeringen tar sitt ansvar i urfolksfrågor, inte bara internationellt men även nationellt. Ett annat är att förändra skolsystemet och våra kursplaner från grunden. I Norge får inga kursplaner skrivas utan att också godkännas av det norska Sametinget. I Sverige blev det svenska Sametinget knappt ens tillfrågat när vi nyligen uppdaterade våra kursplaner, och man hade svårt att ta till sig av Sameskolstyrelsens kritik. Ett tredje är att belysa den koloniala historien i det publika rummet. Tyvärr är det symptomatiskt för den diskurs som förs att vi bara har "ork" för att kritisera en person åt gången. Det förminskar problemet och gör det i förlängningen lättare att sopa under mattan. Just nu är det Linné som får mest strålkastarljus på sig, vilket är bra, samtidigt som vi glömmer bort flera av de andra koloniala bovarna i sammanhanget. Linné var på många sätt en förskräcklig man, som utvecklade teorier som blivit grogrund för den vetenskapliga rasbiologin. Att en sådan man utan kommentarer fick äras med sitt porträtt på våra hundrakronorssedlar under lite mindre än 30 år är anmärkningsvärt. Samtidigt är Linnés resedagböcker instrumentala när det kommer till att påvisa samisk närvaro i sydligare delar av Sverige, och utan dem skulle ett av Sveriges största brott - dvs. den etniska rensningen av samer i söder, samt inrättandet av ett sockenlappssystem - lättvindigt gå att mörka, och "gömma bort". I sin dagbok skriver han bland annat om en kustsamisk befolkning i Jättendal, Hälsingland (ett område som de flesta idag inte vill erkänna har en samisk historia). I Sverige har vi massvis av koloniala förbrytare som borde vara mer kända av befolkningen. Det är bra att vi lyfter dem i ljuset, och, likt troll, låter dem spricka. De flesta känner kanske till att Drottning Kristina abdikerade och flyttade till Vatikanen, men få känner till att hon grundade de första gruvorna i Sverige där samer användes som slavar. Ännu färre känner till att dagens regering är beredd att låta den norska regeringen ge ett kinesiskt företag tillstånd att öppna upp en ny gruva på samma plats som Kristinas Nasagruva, trots att denna gruva skulle förgifta marken i området ytterligare, även på svensk sida, och samtidigt slå ut renskötseln i området, och kraftigt decimera Sveriges sista hållbara fjällrävsstam. Hur många känner till att Carl von Linnés lärjunge Carl Peter Thunberg, anfader till bland annat Greta Thunberg, var instrumental i den diskurs som bland annat ledde till begrepp som "the Yellow Peril", samt att ‘forskare’ började samla in skallar och hjärnor från olika urfolk för att forska på dem? Carl Peter Thunbergs beskrivning av Khoisan-folket i Sydafrika användes i tillägg aktivt som propaganda av kolonisatörerna i området för att rättfärdiga det folkmord mot Khoisan som just då pågick. Få personer är medvetna om att Carl Larssons hem i Sundborn är byggt på marker varifrån en samisk familj om tretton män, kvinnor och barn med våld tvångsförflyttades och sattes i slottsarrest i Gävle på 1730-talet. De var bara en av hundratals samiska familjer i Mellansverige som den svenska staten fördrev, torterade och tvingade till assimilation på 1700-talet. Ättlingarna till dessa samer blev tvingade in i sockenlappssystemet, som på många sätt kan kallas för ett inhemskt slavsystem (ett kontraktstjänarsystem), som var aktivt i Sverige till slutet av 1800-talet. När Carl Larsson sedan målade sin tavla "Frukost i Det Gröna" som blev färdig 1913 använde han en så kallad "fattiglapp" från de sydligaste samiska områdena som sin modell (Jon Johansson) och betalade honom i mat, samt lät honom spela fiol för pengar några nätter. När Carl Larsson sålde sin tavla blev den en sensation på grund av det samiska inslaget, och Carl Larsson fick en betalning som i dagens pengar motsvarar runt 22 miljoner kronor. 1671 författade för övrigt Karl XI ett fördrivningsplakat mot samer i Sverige: i det proklamerades att alla samer som inte uppehöll sig inom de av honom definierade "lappmarkerna" skulle sättas i slavarbete i fängelser och slott längs med kusten. Sverige var länge drivande i att andra länder skulle anta FN:s deklaration om Urfolks Rättigheter (UNDRIP). Man har själv undertecknat den, då den på intet sätt är bindande. Samtidigt har man fortfarande inte ratificerat ILO169, som är det enda internationellt bindande, juridiska dokument som finns när det kommer till urfolksrättigheter, trots att det gått mer än 30 år sedan de första diskussionerna om ratificering påbörjades. Svensk mineralpolitik gör att vem som helst idag kan prospektera för gruvor i Sápmi. Detta har en detrimental effekt på dels möjligheten att fortsätta med samiska näringar, och dels den samiska psykiska hälsan. När man i Gállok hade poliser som med våld förde bort 80+-åriga samiska demonstranter för snart sex år sedan var större delen av Sverige tyst, trots att händelserna 2013 tvivelsutan kan räknas till några av de viktigaste anti-koloniala händelserna i svensk historia någonsin. På precis samma sätt som man lagt frågan om en ratificering av ILO169 i långbänk, så har frågan om en gruvas vara eller inte vara i både Raavrhjohke och Gállok lagts i långbänk, vilket bidrar till ett liv i ständig ovisshet för alla de som lever och verkar i dessa områden. Det är helt enkelt inte hållbart, och strider mot internationell urfolkspraxis. När Kiruna flyttas pga LKAB:s expansion höjs ytterst få röster om det koloniala i denna process, och de som för frågan framåt är i stort sett alla samiska journalister, författare och aktivister. Kanske är det inte så konstigt när Kirunas grundare Hjalmar Lundbohm var en aktiv rasbiologisk lobbyist som aktivt stöttade Herman Lundborg genom att tvinga både samer och tornedalingar att ställa upp på de fotografier som denne samlade in för att kunna bevisa att samer och andra minoriteter i landet tillhörde en lägre, mindre viktig ’ras’ i landet. Herman Lundborg har för övrigt flera samtida supporters, förutom just Kirunas grundare, däribland Anders Zorn, som delfinansierade hans utställning av "svenska folktyper", tillsammans med Ellen Key. Samtidigt satt Selma Lagerlöf som domare i en tävling som skulle kröna Sveriges rasrenaste svenskor. Herman Lundborgs lärare Gustaf Retzius, som utförde otaliga experiment på urfolk, och studerade skallar och hjärnor från samer och amerikanska urfolk som han kommit över på tvivelaktiga sätt, har än idag gator och föreläsningssalar uppkallade efter sig i Uppsala. Den koloniala historien i Sverige är alltför lätt att glömma bort. Vi ser det bland annat just nu, då man knappast kan påstå att det stora Covid19-utbrottet i Gällivare möts med ett särskilt stort intresse i Sverige. Jämför bara rapporteringen kring huvudstaden i början av utbrottet, och Gällivare nu. Framför allt verkar man ha missat den koloniala kopplingen här, som gör att massvis av samer på grund av koloniala ingrepp i deras marker (både för renskötande samer, och andra samer som står utanför renskötseln, men även tornedalingar givetvis) tvingats ta jobb i gruvorna för att överhuvudtaget kunna bo kvar på sina marker. Det vill säga att koloniala praktiker är den verkliga grogrunden för Norrrbottens ohållbara Corona-situation. På grund av rådande system i Sverige går det inte heller att säga hur många av de som nu drabbats som är samer, men runt om i världen har urfolk och andra minoriteter drabbats hårt av just Covid-19. Det är viktigt att lyfta vår koloniala historia, både på ett globalt och ett lokalt plan. När vi låter oss inspireras av internationella protester är det viktigt att vi inte köper metoderna för protester rakt av. Sverige är det land som kanske allra mest framgångsrikt lyckats sudda bort sin rasistiska, koloniala historia från sitt folks kollektiva medvetande. Att försöka appellera till folks inre godhet faller platt när den inhemska historieskrivningen har gjort svenskarna till folket som var "neutrala" under det andra världskriget, "alltid" brytt sig om andra, och "öppnat sina hjärtan". Att då börja argumentera för att ta bort statyer faller platt, om man inte också tar bort den bindel av "oskuld" och okunskap som knutits runt det svenska folkets ögon. Vi kan klaga på sura, bakåtsträvande människor i evighet, men utan tydliga steg för att bygga bort systemisk rasism så leder det inte till någonting. Vi kunde ha gjort det betydligt tydligare när de svenska kursplanerna skrevs om, men istället fokuserade vi ihjäl oss på att man argumenterat för att ta bort det antika Greklands historia från historieämnet. Idag står följande i kursplanen för historia, vad gäller kolonial historia: Centralt innehåll åk 4-6:
Centralt innehåll åk 7-9:
Detta gör givetvis att majoriteten av befolkningen är omedveten om vårt lands koloniala historia. När inte ens lärarna i skolorna har "hela" bilden, hur skall resten av befolkningen kunna känna till den? På sikt har detta lett till att kunskapen om att vårt land hade kolonier är obefintlig, trots att dessa, oavsett sin relativa "korthet" i svensk ägo, fortsatte att ge oss makt och inflytande i Europa under stor tid. Bland annat är Gustav Badin, en västafrikansk pojke som stals från sin familj och såldes som ett utbildningsvetenskapligt experiment till det svenska hovet på 1700-talet ett resultat av att vi långt efter att kolonin Cabo Corso såldes fortsatte att handla med de nya koloniala ägarna av denna del av världen. Folk är också omedvetna om att det så kallade Nya Sverige, precis som Australien, användes som en straffkoloni, dit Sverige sände i huvudsak finska straffångar och sockenlappar för att hävda den svenska statens rätt till en amerikansk koloni. Att Sverige dessutom hade en karibisk koloni under nästan 100 år, är mer eller mindre bortglömt och bortsuddat från den svenska historieundervisningen. Detta trots att engagemanget i slavhandeln var så lukrativ för den svenska staten att det är värt att notera att Sverige först fjorton år efter att både det brittiska imperiet och de amerikanska nordstaterna har förbjudit slavhandel slutligen bestämmer sig för att själva förbjuda ägandet av slavar inom det svenska riket. En av anledningarna till att ett förbud dröjde så länge från svenskt håll har att göra med exporten av järnkedjor till slavskeppen. Slavskeppen var beroende av järnkedjor, och majoriteten av järnet till dessa kedjor kom från gruvor där samer användes som slavar, och andra minoriteter arbetade i kontraktstjänsteförhållanden, som gjorde att de aldrig kunde lämna bruksorterna runt om i Sverige. Slavtransporterna var beroende av Sverige, vilket betyder att Sveriges roll i slavhandeln inte bara är stor, men långt mer central än vad den svenska historieskrivningen vill ge sken av. Sveriges koloniala historia är, och fortsätter vara kontroversiell. När vi nu pratar om att ta bort statyer med mera har vi en chans att lyfta denna historia, och göra den tydlig på ett aldrig tidigare skådat sätt. Om vi samtidigt ser till att vi får till substantiella systematiska förändringar kan vi på riktigt säga att vi lyckats. Några enkla, konkreta saker vi kan lobba för just nu:
Av Johan Sandberg McGuinne, återpublicerad text från sociala medier FB gruppen Postkolonialt perspektiv. Publicerad med tillstånd av författaren. /May-Britt Öhman |
För inlägg på bloggen ansvarar respektive undertecknad skribent.Samelands fria universitet har inga egna åsikter utan utgör en plattform för visioner och diskussioner. Kommentarer till och svar på blogginlägg publiceras efter granskning. Du är varmt välkommen med inlägg även till vår gästblogg. Categories |