Klicka här när du vill redigera.

Måndag 16 maj B-Salen Folkets hus 18.00-18.45 samt 19.00-19.30
Fritt inträde - bara att komma!

Två föredrag

1. 18.00-18.45 "Hemma hos Nokom – áhkko – mormor.” Återtagande av urfolks marker och kultur efter Sanningskommissionen – samtal med Kanada.

Läs mer nedan.

2. 19.00-19.30 Urfolksledd miljö-hälso risk utvärdering - exempel från Kanada

Språk: Engelska - vi hjälps åt med översättning vid behov

Med:
Kim Anderson, docent i historia, Cree/Métis
Diana Lewis, Fil. Dr, Mi'kmaw från Sipekne’katik First Nation, Nova Scotia
Cara Wehkamp, Fil.Dr i miljöbiologi, Algonquin Anishinàbe.
Sarina Perchak, master student.
Samtliga är verksamma vid Universitetet i Guelph, Ontario, Kanada.
Dessutom deltar studenter från universitetet i Guelph.

Organiseras av:
Sameednama Friddja Universitehta, Centrum för mångvetenskaplig forskning om rasism, Uppsala universitet, i samarbete med Katarina Spik Skum och Susanne Spik, Jokkmokk.


Föredraget "Hemma hos Nokom" behandlar arbetet med revitalisering - återtagande - av urfolks marker och kultur med fokus på södra Ontario, Kanada. Perspektiv från studenter och forskare/lärare vid Guelph universitet.
Kanadas sannings- och försoningskommission publicerade sin slutliga rapport 2015, med 94 punkter för aktion. Urfolk har alltid arbetat för revitalisering - återtagande - av marker och kultur, efter sanningskommissionen har det även blivit aktuellt för övriga Kanada.
Kim Anderson med flera kommer att tala om hur de arbetar med uppföljning av Sanningskommissionen, vid universitetet. Ett viktigt fokus de har är att skapa utryme för urfolk inom stadsmiljö och vid institutioner såsom universitet - genom arbete med matsuveränitet, storytelling, och etablerandet av ett särskilt hus - Nokoms hus - Nokom betyder áhkko, mormor, på Ojibwe. Nokoms hus ska vara en plats för studenter och den lokala urfolkssamhället för att känna sig som hemma, för att bygga relationer, vila, lära sig traditionella kunskaper, språk och utföra traditionella ceremonier.


Det andra föredraget Urfolksledd miljö-hälso risk utvärdering - exempel från Kanada 19.00-19.30 är av
Diana Lewis, Fil. Dr, Mi'kmaw woman från Sipekne'katik First Nation, Nova Scotia, lärare vid Guelph universitet, samt ledare för projektet En delad framtid - A Shared Future, http://asharedfuture.ca/ Diana arbetar med urfolks värdegrunder inom utvärderingar av miljöhälsorisker i industriella exploateringar. Hon kommer berätta om detta.


​
Bild: Kim Anderson, samt en del av hennes ceremoniella artefakter - en trumma och en pipa, smyckad med pärlbroderi av Métis konstnär Hilary Harper. Foto Tenille Campbell. Dr Kim Anderson and some of her ceremonial items including a drum and a pipe bag adorned with the beadwork of Metis artist Hilary Harper. Photo: Tenille Campbell
Samt foto av Diana Lewis.

Sámi and Forest Rebellion Activism Convergences and Divergences under an Environmental Justice Framework är ett studentprojekt, andra terminen vid masterprogrammet i hållbar utveckling på Uppsala universitet och SLU, som jag bidragit till som handledare.
​Det är en viktig sak som vi som är verksamma vid universitet kan göra - att bidra till att studenter får med sig bättre kunskaper och insikter om det samiska samhället och svensk-samiska relationer, historiskt och i nutid och framtid. 

Studentarbetet tar upp #Skogsupproret och diskuterar miljörättvisa i det sammanhanget. Jag lägger upp det här med studenternas godkännande. /May-Britt Öhman 
​

Läkekonst i tradition och nutid - inom det samiska samhället  - liksom andra urfolkssamhällen - finns många kända metoder att hålla sig frisk. Se exempelvis "Apoteket i skogen" på Sametingets hemsida. Ett problem kolonisationen medfört är att både tillgången till läkeväxterna och till rent säkert vatten har försämrats, och detta fortsätter. Detta är ett viktigt forskningsområde, utifrån samiskt perspektiv, och säkerligen från allas perspektiv. Vi vill väl alla vara friska så länge som möjligt. Forskning pågår också på olika metoder och där är c vitamin väl beforskat. Traditionell medicin och läkekonst och västerländsk forskning - står inte nödvändigtvis i opposition. 
Så här skriver Sven Erik Nordin, författare till boken "Och cancern bara försvann - En självupplevd historia", som även har en hemsida där han berättar mer. 


"Jag och andra konspirationsteoretiker

När jag i dag försöker få människor att förstå hur läkemedels- och livsmedelsindustrin varje dag ”lurar oss”, så blir jag ofta anklagad för att vara en galen konspirationsteoretiker. De flesta är så inskolade i en blind tro på myndigheter – och på våra läkare – att de omöjligt kan ta till sig uppenbara fakta, som inte stämmer med deras tro. Om man t.ex. berättar att den medicinska vetenskapen än i dag tror att cancer är en genetisk sjukdom, så blir kommentaren: ”Javisst, det vet väl alla”…

När man sedan talar om, att förekomsten av cancer det senaste seklet formligen har exploderat – från att ha varit en ganska ovanlig sjukdom till att nu drabba snart varannan person i vårt land – så blir det ungefär samma reaktion: ”Ja, att cancer blivit vanligare vet vi väl”…

Men om man då diskret påpekar, att de gener vi föds med i dag är exakt desamma som de vi föddes med för 100 år sedan och påstår att man därför inte behöver vara ett geni för att fatta, att genteorin är falsk, så kommer ofta detta med konspirationsteorier.

Men hur kan samma gener i dag ge varannan person cancer – när de inte alls gjorde det för hundra år sedan? Det är förstås orimligt. Den katastrofala ökningen måste alltså bero på något annat än våra gener (d.v.s. kost och andra miljöfaktorer). Några brukar nämna att vi lever längre i dag, och det är delvis sant. Men det är en mycket liten del av förklaringen – och ingen har vad jag vet kunnat visa, att våra gener är programmerade för att skapa cancer vid hög ålder. Däremot utsätter vi förstås numera våra kroppar för så mycket gifter, stress och strålning, att detta ökar risken med tilltagande ålder för alla som lever ”som vanligt” och äter vår vanliga kost.

Men hur förklarar man, att cancern numera går allt längre ner i åldrarna. Det finns t.o.m. barn som föds med cancer – vilket man brukar ta som bevis för att inte kosten skulle ha någon betydelse. Ett barn kan ju inte ha ”ätit fel” före sin födelse. Nej, men det kan mamman ha gjort! Man vet t.ex. att många blivande mödrar har allvarlig brist på vitamin D3 – vilket ger barnet en mycket dålig start i livet. De blivande mödrarna, som förstås är mycket angelägna om att få friska barn, får helt enkelt inte adekvata kostråd!

Läkarvetenskapen torde vara en av de absolut mest konservativa bland alla. I historisk tid tycks läkarna på allt sätt ha försökt bibehålla sina föreställningar och dogmer – och aktivt in i det sista motarbetat alla nya idéer. Ibland har man kallat de nytänkande för just ”konspirationsteoretiker”. Jag är alltså inte ensam om att ha fått detta epitet.

Andreas Vesalius (1514-1564) ”konspirerade” mot kyrkans uppfattning om hur kroppen ser ut och fungerar ”inuti”. Trots motståndet skapade han en lärobok i anatomi – som i allt väsentligt var korrekt. Men för kyrkofäderna var han en ”avfälling” och en sorts konspirationsteoretiker, eftersom han utmanade den gängse uppfattningen.

Något senare visade William Harvey (1578-1657) hur hjärta och blodomlopp fungerar i människokroppen. Sedan hans verk om detta utkom 1528 kom inte längre några patienter till honom. Påståendet att blodet skulle cirkulera i kroppen var också en sorts konspiration mot den tidens medicinska auktoriteter. År 1672 förklarade den Franska Medicinska Akademien fortfarande att något sådan vore helt omöjligt! William Harvey betraktades alltså fortfarande långt efter sin död som en sorts konspirationsteoretiker.

Den österrikiske läkaren Ignaz Semmelweis (1818-1865) minskade kraftigt dödligheten på sin förlossningsklinik, sedan han förmått läkarna att tvätta händerna ordentligt med klorkalk innan de gick från obduktioner till förlossningar. Men att det skulle finnas något hos de obducerade liken som gjorde kvinnorna sjuka var helt i strid mot dåtidens läkarvetenskap. I stället för att bli en hjälte, som räddade livet på många kvinnor, så uteslöts han ur Läkarsällskapet – och han avled sedermera utblottad på ett mentalsjukhus.

När den franske upptäcktsresanden Jacques Cartier med sitt fartyg frös fast i isen i Saint Lawrencefloden i Kanada vintern 1535 höll hela besättningen på att gå under i skörbjugg. Men en Irokesindian kom med en brygd framställd av tujaträdets bark (innehållande C-vitamin), och besättningen tillfrisknade. När han kom hem till Frankrike delgav han de medicinska auktoriteterna detta. Men han fick ingen respons. Han betraktades som en sorts konspirationsteoretiker, och läkarna ansåg att ”inga primitiva vildar i Kanada kunde veta mer än dem om skörbjugg”.

Därför avled sedan sjömän i tusental i ytterligare 200 år, innan den skotske läkaren James Lind år 1747 upptäckte att citrusfrukter kunde förebygga och bota sjukdomen. Men Jacques Cartier fick alltså inte något tack för sin konspiratoriska idé att skörbjugg lätt kunde undvikas – och ännu mindre den Irokesindian som bjöd på lösningen.

​En märklig och högst aktuell iakttagelse är, att många läkare än i dag inte riktigt förstått hur viktigt C-vitamin är – inte bara för att undvika skörbjugg, utan för en mängd metabola processer i kroppen. Inte minst är detta vitamin centralt för ett fungerande immunförsvar. Följdriktigt betraktas också i dag de som betonar C-vitaminets betydelse som just konspirationsteoretiker. Och de läkare som insett C-vitaminets centrala roll och t.ex. botar livshotande tillstånd (som sepsis och Covid-19) med höga doser intravenöst C-vitamin blir utfrysta och kan riskera att mista sin legitimation!"
​
Sven-Erik Nordin  20200625 
Publicerat med tillstånd 

Nedan några länkar till artiklar om näring, c vitamin och d vitamin - cancer och covid19 

 Goda anledningar att pröva höga doser C-vitamin vid covid-19 , Läkartidningen 
Uffe Ravnskov, med dr, docent, Lund
https://lakartidningen.se/opinion/debatt/2020/04/goda-anledningar-att-prova-hoga-doser-c-vitamin-vid-covid-19/ 

D-vitamin kan skydda mot svår infektion vid covid-19,  Läkartidningen 
Mats B Humble, psykiater, med dr, institutionen för medicinska vetenskaper, Örebro universitet; Henrik Pelling, barnpsykiater, Uppsala; Susanne Bejerot, överläkare, Region Örebro län; professor, institutionen för medicinska vetenskaper, Örebro universitet
https://lakartidningen.se/opinion/debatt/2020/05/d-vitamin-kan-skydda-mot-svar-infektion-vid-covid-19/

Näringsintaget viktigt under pandemin, inte minst hos äldre, Läkartidningen 
Bo H Jonsson, med dr, överläkare, Norra Stockholms psykiatri; institutionen för klinisk neurovetenskap, Karolinska institutet; Gunnar Akner, läkare, specialist i internmedicin och geriatrik, docent i geriatrik vid Karolinska institutet; Tommy Cederholm, professor emeritus, Uppsala universitet; överläkare, Tema åldrande, Karolinska universitetssjukhuset; Yngve Gustafson, specialist i geriatrik och internmedicin; professor i geriatrik, Umeå universitet
https://lakartidningen.se/opinion/debatt/2020/04/naringsintaget-viktigt-under-pandemin-inte-minst-hos-aldre/

High-dose vitamin C enhances cancer immunotherapy, Science Translational Magazine (2020) 
https://stm.sciencemag.org/content/12/532/eaay8707

Vitamin C as a treatment for cancer: the evidence so far, Cancer research UK (2018)
https://scienceblog.cancerresearchuk.org/2018/04/25/vitamin-c-as-a-treatment-for-cancer-the-evidence-so-far/

Har ni sett att Linné bär samisk dräkt, vilken han tydligen ska ha använt när han uppvaktade sin tillkommande Sara Lisa Moreae från Dalarna?  Jag har ofta funderat på denna dräkt, och framförallt hatten. Den ser ju väldigt märklig ut, som en pannkaka på huvudet. För ett drygt år sedan fick jag veta mer, tack vare en insatt person, Jessica Almström, medlem i Sameföreningen i Stockholm, vid ett besök i Nordiska muséets samlingar. Det visade sig att huvudbonaden Linné bär är en del av en tudelad kvinnomössa! Den är inte längre i bruk, Inger Hellman skriver att det är en umesamisk mössa som syns på bilder från 1870 talet, "det är gihpere, den inre delen av mössan han har på sig. Den består av två cirklar som är ihopsydda, den ena, inre är delad på mitten, gihpere har alltså en öppning."


I dag diskuteras Linnés rasistiska arv, och det finns ett upprop om att hans statyer ska tas bort. Denna debatt välkomnar jag starkt. År 2007 firades trehundraårsjubileet av Linnés födelse utan att denna del av hans verksamhet och vetenskapliga arv diskuterades. Än idag hyllas Linné oreserverat genom statyer och minnesmärken, inklusive digitala sådan såsom det som finns på Uppsala universitets officiella hemsida. Uppropet är dock även det historielöst. Att beskylla Linné för all rasism inom vetenskap och i övrigt, blir märkligt. Linné verkade helt och hållet inom och utifrån en kolonial och rasistisk kontext. Så om det är något som ska vältas över ända så är det väl i den änden vi ska börja, tänker jag. Med att lära ut den svenska koloniala och rasistiska historien. Om svensk kolonisation och slavhandel, gentemot samer och finnar, såväl som mot andra folk. 

Carl von Linné, 1707 - 1758, var en vit svensk man av sin tid, och hans relationer till och syn på samer och andra folk var inget han själv hittat på. Linné föddes över ett halvt sekel efter att Sveriges statsöverhuvud Drottning Kristina skrivit ett privilegiebrev för Svenska Afrikakompaniet under ledning av affärsmannen Louis de Geer, för slavhandel i Västafrika, Cabo Corso i nuvarande Ghana. Linné föddes nästan åttio år efter den första svenska kolonin, "Nya Sverige" etablerades på urfolksterritorium i det som nu kallas USA.  I minst två sekler dessförinnan hade samer använts som föremål av regenter och stormän i Sverige, historikern Jonas M. Nordin skriver i artikeln Samer i imperiets mitt "Både Sten Sture den äldre och den yngre medverkade under 1400-talets  slut och 1500-talets början till att skicka samer och renar som gåvor  till furstar på kontinenten. Av europeiska aristokrater sågs samer vid  denna tid alltmer som varor som kunde användas i handels- och gåvoutbyte." 
Samtidigt är det viktigt att minnas att samer även hade högtstående positioner, såsom hovrättsassessor och landshövdingen Johan Graan (1610-1679), som adlades. Graan medverkade till det första kungliga plakatet som utfärdades för kolonisationen av "Lappmarken", det vill säga de nordligare samiska territorierna.
Linnés förhållningssätt till samer och finländare - finnar - och andra folk med annan hudfärg formades således i en etablerad kolonial och rasistisk kontext. 
1732 företog Linné som 25 åring sin "lappländska resa", en viktig grundsten i hans vetenskapliga karriär vid Uppsala universitet. Resan finansierades genom stöd från   Kungliga Vetenskaps-Societeten i Uppsala (KVS), äldst av de kungliga vetenskapssamfunden - akademierna och grundat av Erik Benzelius, med rötter i Bensbyn utanför Luleå.  Han skrev en resedagbok, som publicerades långt efter hans död, Iter Lapponicum. Linnés observationer av växter under denna motsolsresa runt Bottenviken kom att utgöra avgörande del i hans Flora Lapponica (1737). Detta verk utgjorde staten för Linnés kategoriseringar av växter. Så, som så många andra forskare söderifrån, byggde Linné sin akademiska karriär på studier av samiska territorier. 

Så, jag välkomnar debatten om statyn. Men uppmanar er som diskuterar att inte fastna i symbolen och symbolhandlingen. Se vetenskaplig forskning för vad den är - formad av sin kontext och tidsanda - och om det är något som ska vältas över ända så är det väl denna vetenskapssyn och ett universitetsväsende där svensk kolonial och rasistisk historia inte lärs ut till alla studenter? Där den inte lärs ut i skolan? 
Att ifrågasätta hur perspektiven formas inom vetenskaplig forskning, och undervisning, borde vara en självklarhet. Vilka människor är på plats och får bidra? Vilka utesluts? Hur ser det ut på våra universitet här? Fram till inte så länge sedan var kvinnor uteslutna, och det är bara de senaste decennierna som en omfattande förändring har skett. Nu är det dags för att se fler nyanser. 
Att etablera Urfolksstudier - som ämnesområde, för forskning och undervisning - skulle bidra till just detta vältande av perspektiven. Ämnesområdet finns i Nordamerika, Australien och Aotearoa (Nya Zeeland). När ska det äntligen etableras som fält på alla nivåer i Sverige? I Fennoskandinavien? 
Samelands fria universitet - Sámeednama Friddja Universitehta - skulle ju vara utmärkt i sammanhanget - ett universitet lett och organiserat av samer, för samiska perspektiv. 

Ha en fin dag!

​/May-Britt Öhman 

Igår (21 juni 2020), i samband med midsommarsolståndet, firades urfolkens dag runt om i världen.
I en grupp som denna, som vill lyfta postkoloniala perspektiv, borde även detta uppmärksammas, speciellt som Sverige än idag är en kolonial nation, som med hjälp av sin mineralpolitik, sitt skogsbruk och sin förmodat "gröna" energiutvinning, i kombination med en historia av att expropriera samiska marker och kalla dem svenska, fortsätter att inom Sveriges gränser motverka urfolksrättigheter, samtidigt som man agiterar för dem utomlands.
Ett sätt att uppmärksamma urfolksdagen är att arbeta för att regeringen tar sitt ansvar i urfolksfrågor, inte bara internationellt men även nationellt.
Ett annat är att förändra skolsystemet och våra kursplaner från grunden. I Norge får inga kursplaner skrivas utan att också godkännas av det norska Sametinget. I Sverige blev det svenska Sametinget knappt ens tillfrågat när vi nyligen uppdaterade våra kursplaner, och man hade svårt att ta till sig av Sameskolstyrelsens kritik.
Ett tredje är att belysa den koloniala historien i det publika rummet. Tyvärr är det symptomatiskt för den diskurs som förs att vi bara har "ork" för att kritisera en person åt gången. Det förminskar problemet och gör det i förlängningen lättare att sopa under mattan.
Just nu är det Linné som får mest strålkastarljus på sig, vilket är bra, samtidigt som vi glömmer bort flera av de andra koloniala bovarna i sammanhanget. Linné var på många sätt en förskräcklig man, som utvecklade teorier som blivit grogrund för den vetenskapliga rasbiologin. Att en sådan man utan kommentarer fick äras med sitt porträtt på våra hundrakronorssedlar under lite mindre än 30 år är anmärkningsvärt.
Samtidigt är Linnés resedagböcker instrumentala när det kommer till att påvisa samisk närvaro i sydligare delar av Sverige, och utan dem skulle ett av Sveriges största brott - dvs. den etniska rensningen av samer i söder, samt inrättandet av ett sockenlappssystem - lättvindigt gå att mörka, och "gömma bort".
I sin dagbok skriver han bland annat om en kustsamisk befolkning i Jättendal, Hälsingland (ett område som de flesta idag inte vill erkänna har en samisk historia).
I Sverige har vi massvis av koloniala förbrytare som borde vara mer kända av befolkningen. Det är bra att vi lyfter dem i ljuset, och, likt troll, låter dem spricka.
De flesta känner kanske till att Drottning Kristina abdikerade och flyttade till Vatikanen, men få känner till att hon grundade de första gruvorna i Sverige där samer användes som slavar. Ännu färre känner till att dagens regering är beredd att låta den norska regeringen ge ett kinesiskt företag tillstånd att öppna upp en ny gruva på samma plats som Kristinas Nasagruva, trots att denna gruva skulle förgifta marken i området ytterligare, även på svensk sida, och samtidigt slå ut renskötseln i området, och kraftigt decimera Sveriges sista hållbara fjällrävsstam.
Hur många känner till att Carl von Linnés lärjunge Carl Peter Thunberg, anfader till bland annat Greta Thunberg, var instrumental i den diskurs som bland annat ledde till begrepp som "the Yellow Peril", samt att ‘forskare’ började samla in skallar och hjärnor från olika urfolk för att forska på dem?
Carl Peter Thunbergs beskrivning av Khoisan-folket i Sydafrika användes i tillägg aktivt som propaganda av kolonisatörerna i området för att rättfärdiga det folkmord mot Khoisan som just då pågick.
Få personer är medvetna om att Carl Larssons hem i Sundborn är byggt på marker varifrån en samisk familj om tretton män, kvinnor och barn med våld tvångsförflyttades och sattes i slottsarrest i Gävle på 1730-talet. De var bara en av hundratals samiska familjer i Mellansverige som den svenska staten fördrev, torterade och tvingade till assimilation på 1700-talet.
Ättlingarna till dessa samer blev tvingade in i sockenlappssystemet, som på många sätt kan kallas för ett inhemskt slavsystem (ett kontraktstjänarsystem), som var aktivt i Sverige till slutet av 1800-talet. När Carl Larsson sedan målade sin tavla "Frukost i Det Gröna" som blev färdig 1913 använde han en så kallad "fattiglapp" från de sydligaste samiska områdena som sin modell (Jon Johansson) och betalade honom i mat, samt lät honom spela fiol för pengar några nätter.
När Carl Larsson sålde sin tavla blev den en sensation på grund av det samiska inslaget, och Carl Larsson fick en betalning som i dagens pengar motsvarar runt 22 miljoner kronor.
1671 författade för övrigt Karl XI ett fördrivningsplakat mot samer i Sverige: i det proklamerades att alla samer som inte uppehöll sig inom de av honom definierade "lappmarkerna" skulle sättas i slavarbete i fängelser och slott längs med kusten.
Sverige var länge drivande i att andra länder skulle anta FN:s deklaration om Urfolks Rättigheter (UNDRIP). Man har själv undertecknat den, då den på intet sätt är bindande. Samtidigt har man fortfarande inte ratificerat ILO169, som är det enda internationellt bindande, juridiska dokument som finns när det kommer till urfolksrättigheter, trots att det gått mer än 30 år sedan de första diskussionerna om ratificering påbörjades.

Svensk mineralpolitik gör att vem som helst idag kan prospektera för gruvor i Sápmi.
Detta har en detrimental effekt på dels möjligheten att fortsätta med samiska näringar, och dels den samiska psykiska hälsan. När man i Gállok hade poliser som med våld förde bort 80+-åriga samiska demonstranter för snart sex år sedan var större delen av Sverige tyst, trots att händelserna 2013 tvivelsutan kan räknas till några av de viktigaste anti-koloniala händelserna i svensk historia någonsin.

På precis samma sätt som man lagt frågan om en ratificering av ILO169 i långbänk, så har frågan om en gruvas vara eller inte vara i både Raavrhjohke och Gállok lagts i långbänk, vilket bidrar till ett liv i ständig ovisshet för alla de som lever och verkar i dessa områden.
Det är helt enkelt inte hållbart, och strider mot internationell urfolkspraxis.

När Kiruna flyttas pga LKAB:s expansion höjs ytterst få röster om det koloniala i denna process, och de som för frågan framåt är i stort sett alla samiska journalister, författare och aktivister.
Kanske är det inte så konstigt när Kirunas grundare Hjalmar Lundbohm var en aktiv rasbiologisk lobbyist som aktivt stöttade Herman Lundborg genom att tvinga både samer och tornedalingar att ställa upp på de fotografier som denne samlade in för att kunna bevisa att samer och andra minoriteter i landet tillhörde en lägre, mindre viktig ’ras’ i landet.
Herman Lundborg har för övrigt flera samtida supporters, förutom just Kirunas grundare, däribland Anders Zorn, som delfinansierade hans utställning av "svenska folktyper", tillsammans med Ellen Key. Samtidigt satt Selma Lagerlöf som domare i en tävling som skulle kröna Sveriges rasrenaste svenskor.
Herman Lundborgs lärare Gustaf Retzius, som utförde otaliga experiment på urfolk, och studerade skallar och hjärnor från samer och amerikanska urfolk som han kommit över på tvivelaktiga sätt, har än idag gator och föreläsningssalar uppkallade efter sig i Uppsala.
Den koloniala historien i Sverige är alltför lätt att glömma bort.
Vi ser det bland annat just nu, då man knappast kan påstå att det stora Covid19-utbrottet i Gällivare möts med ett särskilt stort intresse i Sverige. Jämför bara rapporteringen kring huvudstaden i början av utbrottet, och Gällivare nu. Framför allt verkar man ha missat den koloniala kopplingen här, som gör att massvis av samer på grund av koloniala ingrepp i deras marker (både för renskötande samer, och andra samer som står utanför renskötseln, men även tornedalingar givetvis) tvingats ta jobb i gruvorna för att överhuvudtaget kunna bo kvar på sina marker. Det vill säga att koloniala praktiker är den verkliga grogrunden för Norrrbottens ohållbara Corona-situation.
På grund av rådande system i Sverige går det inte heller att säga hur många av de som nu drabbats som är samer, men runt om i världen har urfolk och andra minoriteter drabbats hårt av just Covid-19.
Det är viktigt att lyfta vår koloniala historia, både på ett globalt och ett lokalt plan. När vi låter oss inspireras av internationella protester är det viktigt att vi inte köper metoderna för protester rakt av.
Sverige är det land som kanske allra mest framgångsrikt lyckats sudda bort sin rasistiska, koloniala historia från sitt folks kollektiva medvetande. Att försöka appellera till folks inre godhet faller platt när den inhemska historieskrivningen har gjort svenskarna till folket som var "neutrala" under det andra världskriget, "alltid" brytt sig om andra, och "öppnat sina hjärtan".
Att då börja argumentera för att ta bort statyer faller platt, om man inte också tar bort den bindel av "oskuld" och okunskap som knutits runt det svenska folkets ögon. Vi kan klaga på sura, bakåtsträvande människor i evighet, men utan tydliga steg för att bygga bort systemisk rasism så leder det inte till någonting.
Vi kunde ha gjort det betydligt tydligare när de svenska kursplanerna skrevs om, men istället fokuserade vi ihjäl oss på att man argumenterat för att ta bort det antika Greklands historia från historieämnet.
Idag står följande i kursplanen för historia, vad gäller kolonial historia:
Centralt innehåll åk 4-6:

• Några av de europeiska upptäcktsresorna, deras betydelse och konsekvenser.
• Nordens och Östersjöområdets deltagande i ett globalt utbyte, till exempel av handelsvaror, språk och kultur.
• Sveriges och Nordens ekonomiska och kulturella globala utbyte, till exempel i form av järnexport och genom resor till Asien.

Det är egentligen bara i åk 7-9 som kolonialism problematiseras, men då specifikt utifrån ett europeiskt, inte svenskt perspektiv.
Centralt innehåll åk 7-9:

• Den europeiska dominansen, imperialism och kolonialism.
• Historiska berättelser från skilda delar av världen med skildringar av människors upplevelser av förtryck, till exempel i form av kolonialism, rasism eller totalitär diktatur och motstånd mot detta.

En punkt finns, som lyfter samer, men idag är det ovanligt att lärarstudenter i historia får läsa någonting om samer överhuvudtaget.
Detta gör givetvis att majoriteten av befolkningen är omedveten om vårt lands koloniala historia. När inte ens lärarna i skolorna har "hela" bilden, hur skall resten av befolkningen kunna känna till den?
På sikt har detta lett till att kunskapen om att vårt land hade kolonier är obefintlig, trots att dessa, oavsett sin relativa "korthet" i svensk ägo, fortsatte att ge oss makt och inflytande i Europa under stor tid.
Bland annat är Gustav Badin, en västafrikansk pojke som stals från sin familj och såldes som ett utbildningsvetenskapligt experiment till det svenska hovet på 1700-talet ett resultat av att vi långt efter att kolonin Cabo Corso såldes fortsatte att handla med de nya koloniala ägarna av denna del av världen.
Folk är också omedvetna om att det så kallade Nya Sverige, precis som Australien, användes som en straffkoloni, dit Sverige sände i huvudsak finska straffångar och sockenlappar för att hävda den svenska statens rätt till en amerikansk koloni.
Att Sverige dessutom hade en karibisk koloni under nästan 100 år, är mer eller mindre bortglömt och bortsuddat från den svenska historieundervisningen.
Detta trots att engagemanget i slavhandeln var så lukrativ för den svenska staten att det är värt att notera att Sverige först fjorton år efter att både det brittiska imperiet och de amerikanska nordstaterna har förbjudit slavhandel slutligen bestämmer sig för att själva förbjuda ägandet av slavar inom det svenska riket.
En av anledningarna till att ett förbud dröjde så länge från svenskt håll har att göra med exporten av järnkedjor till slavskeppen. Slavskeppen var beroende av järnkedjor, och majoriteten av järnet till dessa kedjor kom från gruvor där samer användes som slavar, och andra minoriteter arbetade i kontraktstjänsteförhållanden, som gjorde att de aldrig kunde lämna bruksorterna runt om i Sverige.
Slavtransporterna var beroende av Sverige, vilket betyder att Sveriges roll i slavhandeln inte bara är stor, men långt mer central än vad den svenska historieskrivningen vill ge sken av.
Sveriges koloniala historia är, och fortsätter vara kontroversiell. När vi nu pratar om att ta bort statyer med mera har vi en chans att lyfta denna historia, och göra den tydlig på ett aldrig tidigare skådat sätt. Om vi samtidigt ser till att vi får till substantiella systematiska förändringar kan vi på riktigt säga att vi lyckats.
Några enkla, konkreta saker vi kan lobba för just nu:

• Att regering och riksdag till slut gör den 9 oktober till en nationell minnesdag över slaveriets avskaffande i Sverige.
• Att KI döper om Retzius-salen, förslagsvis till Nils Larsson-salen, och sedan instiftar en Nils Larsson-dag, då man håller föreläsningar om KI:s rasbiologiska historia, efter en av de få namngivna samer som Retzius dissekerade, och skrev avhandlingar om.
• Att Kiruna tar som beslut att inte döpa några vägar i det nya centrumet efter Hjalmar Lundbom, och att varje ny gata får ett namn både på nordsamiska och meänkieli, i tillägg till ett svenskt namn.
• Att Linnéuniversitetet organiserar en konferens om rasbiologi, utifrån sitt val av namn, där man bjuder in forskare från minoriteter och urfolk, och att UR filmar och gör dessa föreläsningar tillgängliga som streamat material, tillika via Kunskapskanalen.

Av Johan Sandberg McGuinne, återpublicerad text från sociala medier FB gruppen Postkolonialt perspektiv. Publicerad med tillstånd av författaren.
​ /May-Britt Öhman

Sannings- och försoningskommissioner pågår i Norden nu - här Rauna Kuokkanen, same och professor och framstående feministisk forskare inklusive urfolksmetodologisk forskare i vid universitetet i Rovaniemi, analyserar den som ska påbörjas i Finland och ger förslag. Begreppet "bosättarkolonialism" - settler colonialism - diskuteras, något som tagits upp av några forskare innan i förhållande till Fennoskandinavien och samer, men här får just det begreppet lite mer diskussionsutrymme. Det intressanta är just detta - om inte staten har ett faktiskt engagemang för att upprätthålla samiska rättigheter - så riskerar en "försoningskommission" att leda till en förstärkning av bosättarkolonialismen.
Hur är det i Sverige? Och - med erfarenhet från Svenska kyrkans vitbok - där markfrågorna inte berörs, trots att Svenska kyrkan är stor skogsägare i samiska områden - och där bedriver kalhyggen - så är det ju väldigt viktigt att granska närmare. Vad har Svenska kyrkan för engagemang för en faktisk rättvisa i sina relationer till samer? Hur tänker Luleå Stift och ärkebiskopen nu när man vill avverka känslig skog i Tannberget? Vilken dialog förs med den samiska renskötseln? Se gärna kommentarer från Jörgen Stenberg, nedan, och läs i kommentarerna.  
 
Rauna Kuokkanen skriver "without a commitment to a structural approach to justice, reconciliation in Finland will indeed mark an extension of ongoing settler colonialism"

Länk till Rauna Kuokkanens artikel i Human Rights Review: 
Reconciliation as a Threat or Structural Change? The Truth and Reconciliation Process and Settler Colonial Policy Making in Finland


/May-Britt Öhman 20200528 

Det är viktigt att samer beforskar de frågor som berör samer, och viktigt att kunna identifiera den forskningen som görs med omfattande kompetens på området.
Här finns en viktig och användbar vetenskaplig artikel om våld mot samiska kvinnor och barn - studien utförd av samisk forskare med lång erfarenhet av frågorna - som forskare och som aktiv inom samiska samhället samt med inifrån perspektiv
"Preventive Efforts to Address Violence Against Sámi Women and Children"
Margaretha (Märgge) Uttjek, i "Global indigenous health : reconciling the past, engaging the present, animating the future" / edited by Robert Henry, Amanda LaVallee, Nancy Van Styvendale, and Robert Alexander Innes.

Hela boken som handlar om urfolks hälsa är för övrigt med flera forskare som själva är urfolk. De som inte själva är urfolk beskriver även det, så man vet från vilken position de forskar/skriver. 
Så det finns mycket  intressant och viktigt att inhämta här. 


Boken finns som e-bok på Uppsala universitet, tillgängligt för studenter och personal, samt som tryckt bok på Samernas bibliotek, LTU och UmU. Det går ju även att göra inköpsförslag till sitt närmaste bibliotek. 
 ISBN 9780816540204 - den häftade boken   E-boken: eISBN: 978-0-8165-3894-2
Se länkar
​ http://libris.kb.se/bib/lxpnh7xfjc3pvrmd

Project MUSE.muse.jhu.edu/book/60552                 
​ /May-Britt Öhman  

Klicka här när du vill redigera.