Mina reflektioner kring och inledande analyser av avskedandet av chefredaktören för Samefolket 

I lördags nåddes jag av nyheten att Samefolkets chefredaktör sedan 15 år, Katarina Hällgren, avskedats från sin tjänst. Och att hennes tjänst samtidigt hade utlysts på nytt.

I beskedet om avskedandet av chefredaktören som finns på Samefolkets hemsida http://www.samefolket.se/   finns nämligen en jobbannons, för just chefredaktör/affärsutvecklare.

Under fem dagar har jag följt den närapå obefintliga hetsiga debatten om detta. Sameradion har tack och lov följt upp.  Där har viss kritik förts fram. Men i övrigt är det förstås tyst i medier, svensk media bryr sig (förstås) inte.
Jag har sökt runt på internet, men bara hittat några få inlägg på sociala medier här, några kommentarer på nyheterna och intervjuerna på Sameradion där.  Några ytterligare förklaringar från Samefolkets  (SF) styrelse där.  Det verkar som att SFs styrelse har fått en del frågor.

Men i det stora hela är det fortfarande ganska så obehagligt tyst.

Jag har övervägt om jag också ska vara tyst. För de som har fattat beslut i detta är personer som jag känner – eller åtminstone är bekant med. Just som det är i det samiska samhället. Vi känner – är bekanta med varandra- samarbetar på olika platser – är släkt med varandra. Att då ifrågasätta varandra ordentligt är förstås obehagligt. Och så har vi det hela med att konflikter inom det samiska samhället, det håller vi helst tyst om, så inte majoritetsSverige kan ropa ut att samerna bara bråkar med varandra.

Men – jag har nu kommit fram till att jag inte kan eller vill vara tyst. Jag vill inte att det ska gå obemärkt förbi att göra så här mot människor, mot personal, som Samefolkets styrelse har gjort mot sin anställda Katarina Hällgren.  Att sparka – jo för det är precis det man har gjort, vad styrelsen än försöker kalla det  - en ytterst kompetent och även obrottsligt lojal anställd och direkt ersätta densamma med en annons som i de facto säger att Katarina Hällgren är inkompetent. Hur går en avskedad person vidare efter något sådant här? Det är ofattbart kränkande! 

Och jag vill inte gå med på att Samefolket som tidning, med snart en hundraårig historia, på grund av underliga och som synes helt vanvettiga beslut av sin nuvarande styrelse ska läggas ner.  Jag skulle kunna avsluta min prenumeration på tidskriften i protest, men problemet är ju att då bidrar ju även jag till att nedläggningen blir verklighet. Och det vill jag verkligen inte. Jag vill att tidskriften Samefolket ska finnas kvar, den behövs, och den behöver en god, lojal, kompetent ledning.

Så nu skriver jag mina reflektioner kring och mina analyser av detta. Jag hoppas därmed att mina ord ska bidra till debatten och att finna lösningar för att ”framtidssäkra” Samefolket på allvar.

Som vanligt när jag skriver så blir det låååångt så jag ger en sammanfattning här först av de punkter jag tar upp:

1. På vilket sätt är detta enligt SFs styrelse en vettig ekonomisk ”framtidssäkrande” lösning, att slänga bort en kvarts miljon på att avskeda chefredaktören och utlysa samma tjänst på nytt?

2. Tror SFs styrelse på allvar att någon seriös, kompetent person ska vilja söka denna tjänst, med en styrelse som kan skicka ut en trots hög kompetens och obrottslig lojalitet? Eller finns det redan någon som är styrelsen närstående som är tilltänkt? 

3. Finns det någon annan agenda – eller andra agendor - som inte berättas om? 

4. Hur har det gått till egentligen –avsked eller ”överenskommelse”? 

5. Vilka har deltagit i detta beslut och hur har förberedelserna gått till? På vilket sätt är det förankrat hos stiftelsebildarna SSR och Same Ätnam och hur kunde det gå mig som styrelseledamot i SSR fram till juni 2015 helt förbi att något så drastiskt var påkallat? 

6. Vad säger samefolket, det vill säga folket i det samiska samhället? Enskilda prenumeranter, medlemmarna i SSR och Same Ätnam? När kommer protesterna mot avpolletterande av fantastisk kompetens och obrottslig lojalitet? När kommer det första uppropet och  en namnlista för oss som vill ha chefredaktören kvar och att SFs styrelse avgår? När ska ni inse att välja tystnad faktiskt är att vända en ytterst kompetent och seriös chefredaktör ryggen och låta kränkningen fortgå?

7. Några ord till styrelsen för Samefolket och till de valberedningar som har arbetet att utse styrelsen till Samefolket.  Låt oss samfällt verka för att framtidssäkra tidskriften Samefolket, byt ut dess ledning och återinsätt Katarina Hällgren. Be henne om förlåtelse och be henne för allas vår skull komma tillbaka!  Och även om inte Katarina skulle vilja komma tillbaka, så måste nuvarande ledning bytas ut mot en styrelse med integritet och långsiktiga perspektiv, och som kan återvinna trovärdigheten för tidskriften som arbetsgivare. 

Innan jag går in på dessa punkter så vill jag börja med lite kortfattad historia om Tidskriften Samefolket.

Jag vill även påpeka att det vore självklart att samisk media skulle ha säkerställda medel för att främja sin existens så att dylika problem som nu uppstått, där den enda samiska tidskriften med närapå månatlig utgivning som finns på svensk sida hotas av nedläggning, inte någonsin ens skulle behöva uppstå.
Tyvärr är nu inte så fallet, av skäl som vi alla vet stavas k.o.l.o.n.i.a.l.i.s.m. 

Om du vill fortsätta läsa nu så kan du klicka här till höger. Varning, det är låååångt. :) ​

Välkommen med synpunkter, kommentarer, tankar, och inte minst din vilja att underteckna!

/May-Britt Öhman, 20152020 

På "Columbus day".
Folkmord är i sanning inget att fira!
Från en samisk kvinna till alla urfolks systrar och bröder runtom världen: Vi säger NEJ till firandet av Columbus dag, NEJ till kolonisation - då och nu!
NEJ till rasism, oavsett vem den kommer ifrån.
Tyvärr upprätthålls idag kolonisationen och rasismen mot urfolk starkt även av så kallade antirasister, på allehanda sätt. Vi firar 523 av motstånd efter Columbus, 523 år av överlevnad.
Vi firar 492 år av motstånd mot svensk kolonisation, 492 år av överlevnad. Vi fortsätter oförtrutet av utmana kolonisatörerna, ockupanterna - som idag kommer i alla former och färger och inte sällan vill kalla sig solidariska eller till och med antirasister. Styrka och kärlek till alla våra systrar och bröder i urfolken. Vi står tillsammans och säger JA till livet, framtiden, glädjen, och avkoloniseringen, av våra sinnen, kroppar, drömmar, marker och vatten. 
20151012/ May-Britt Öhman