Mina reflektioner kring och analyser av avskedandet av chefredaktören för Samefolket

Mina reflektioner kring och inledande analyser av avskedandet av chefredaktören för Samefolket 

I lördags nåddes jag av nyheten att Samefolkets chefredaktör sedan 15 år, Katarina Hällgren, avskedats från sin tjänst. Och att hennes tjänst samtidigt hade utlysts på nytt.

I beskedet om avskedandet av chefredaktören som finns på Samefolkets hemsida http://www.samefolket.se/   finns nämligen en jobbannons, för just chefredaktör/affärsutvecklare.

Under fem dagar har jag följt den närapå obefintliga hetsiga debatten om detta. Sameradion har tack och lov följt upp.  Där har viss kritik förts fram. Men i övrigt är det förstås tyst i medier, svensk media bryr sig (förstås) inte.
Jag har sökt runt på internet, men bara hittat några få inlägg på sociala medier här, några kommentarer på nyheterna och intervjuerna på Sameradion där.  Några ytterligare förklaringar från Samefolkets  (SF) styrelse där.  Det verkar som att SFs styrelse har fått en del frågor.

Men i det stora hela är det fortfarande ganska så obehagligt tyst.

Jag har övervägt om jag också ska vara tyst. För de som har fattat beslut i detta är personer som jag känner – eller åtminstone är bekant med. Just som det är i det samiska samhället. Vi känner – är bekanta med varandra- samarbetar på olika platser – är släkt med varandra. Att då ifrågasätta varandra ordentligt är förstås obehagligt. Och så har vi det hela med att konflikter inom det samiska samhället, det håller vi helst tyst om, så inte majoritetsSverige kan ropa ut att samerna bara bråkar med varandra.

Men – jag har nu kommit fram till att jag inte kan eller vill vara tyst. Jag vill inte att det ska gå obemärkt förbi att göra så här mot människor, mot personal, som Samefolkets styrelse har gjort mot sin anställda Katarina Hällgren.  Att sparka – jo för det är precis det man har gjort, vad styrelsen än försöker kalla det  - en ytterst kompetent och även obrottsligt lojal anställd och direkt ersätta densamma med en annons som i de facto säger att Katarina Hällgren är inkompetent. Hur går en avskedad person vidare efter något sådant här? Det är ofattbart kränkande! 

Och jag vill inte gå med på att Samefolket som tidning, med snart en hundraårig historia, på grund av underliga och som synes helt vanvettiga beslut av sin nuvarande styrelse ska läggas ner.  Jag skulle kunna avsluta min prenumeration på tidskriften i protest, men problemet är ju att då bidrar ju även jag till att nedläggningen blir verklighet. Och det vill jag verkligen inte. Jag vill att tidskriften Samefolket ska finnas kvar, den behövs, och den behöver en god, lojal, kompetent ledning.

Så nu skriver jag mina reflektioner kring och mina analyser av detta. Jag hoppas därmed att mina ord ska bidra till debatten och att finna lösningar för att ”framtidssäkra” Samefolket på allvar.

Som vanligt när jag skriver så blir det låååångt så jag ger en sammanfattning här först av de punkter jag tar upp:

1. På vilket sätt är detta enligt SFs styrelse en vettig ekonomisk ”framtidssäkrande” lösning, att slänga bort en kvarts miljon på att avskeda chefredaktören och utlysa samma tjänst på nytt?

2. Tror SFs styrelse på allvar att någon seriös, kompetent person ska vilja söka denna tjänst, med en styrelse som kan skicka ut en trots hög kompetens och obrottslig lojalitet? Eller finns det redan någon som är styrelsen närstående som är tilltänkt? 

3. Finns det någon annan agenda – eller andra agendor - som inte berättas om? 

4. Hur har det gått till egentligen –avsked eller ”överenskommelse”? 

5. Vilka har deltagit i detta beslut och hur har förberedelserna gått till? På vilket sätt är det förankrat hos stiftelsebildarna SSR och Same Ätnam och hur kunde det gå mig som styrelseledamot i SSR fram till juni 2015 helt förbi att något så drastiskt var påkallat? 

6. Vad säger samefolket, det vill säga folket i det samiska samhället? Enskilda prenumeranter, medlemmarna i SSR och Same Ätnam? När kommer protesterna mot avpolletterande av fantastisk kompetens och obrottslig lojalitet? När kommer det första uppropet och  en namnlista för oss som vill ha chefredaktören kvar och att SFs styrelse avgår? När ska ni inse att välja tystnad faktiskt är att vända en ytterst kompetent och seriös chefredaktör ryggen och låta kränkningen fortgå?

7. Några ord till styrelsen för Samefolket och till de valberedningar som har arbetet att utse styrelsen till Samefolket.  Låt oss samfällt verka för att framtidssäkra tidskriften Samefolket, byt ut dess ledning och återinsätt Katarina Hällgren. Be henne om förlåtelse och be henne för allas vår skull komma tillbaka!  Och även om inte Katarina skulle vilja komma tillbaka, så måste nuvarande ledning bytas ut mot en styrelse med integritet och långsiktiga perspektiv, och som kan återvinna trovärdigheten för tidskriften som arbetsgivare. 

Innan jag går in på dessa punkter så vill jag börja med lite kortfattad historia om Tidskriften Samefolket.

Jag vill även påpeka att det vore självklart att samisk media skulle ha säkerställda medel för att främja sin existens så att dylika problem som nu uppstått, där den enda samiska tidskriften med närapå månatlig utgivning som finns på svensk sida hotas av nedläggning, inte någonsin ens skulle behöva uppstå.
Tyvärr är nu inte så fallet, av skäl som vi alla vet stavas k.o.l.o.n.i.a.l.i.s.m. 

Om du vill fortsätta läsa nu så kan du klicka här till höger. Varning, det är låååångt. :) ​

​Tidskriften Samefolket är en samisk tidskrift som har publicerats regelbundet sedan 1918. Dess föregångare”Lapparnas egen tidning” gavs ut 1904-1905. Det finns mer att läsa om detta på bland annat Wikipedia, ( https://sv.wikipedia.org/wiki/Torkel_Tomasson ) och i Patrik Lanttos avhandling ”Tiden börjar på nytt” ( http://umu.diva-portal.org/smash/record.jsf?pid=diva2%3A464668&dswid=7519 )

Tidskriften Samefolket är en oerhört viktig del i det samiska medielandskapet  (se http://www.samer.se/1205 ) , historiskt och idag.

Den är den enda samiska tidskriften/tidningen som ges ut på svenska, på svensk sida av Sábme och som leds och drivs av samer. Texter finns förutom på svenska även på samiska (minst 25% ska vara på samiska språk) samt på norska. I tidskriften som ges ut med 10 nummer per år rapporteras om aktuella händelser, politiska händelser i det samiska samhället och annat som har avgörande betydelse för det samiska samhället. Tidskriften sköts genom en stiftelse som startades av de två största samiska organisationerna, Samernas Riksförbund och Same Ätnam och Samefolkets stiftelsestyrelse utses via dessa två organisationer.

Kort sagt, tidskriften Samefolket är en angelägenhet för hela det samiska folket, och framförallt så på svensk sida av Sábme. Rimligtvis borde även tidskriften vara en angelägenhet för Sverige och för stärkandet av demokrati. Från olika håll har förslag kommit på att ge Samefolket presstöd och ge tidningen möjlighet till utgivning veckovis. Tyvärr har detta inte fått något bifall från majoriteten i Riksdagen. Den svenska medienormen är fortsatt massiv och Samefolkets position har varit ständigt hotad under lång tid.

Mot bakgrund av detta och mot bakgrund av att all (tryckt) media kommit att hamna i ekonomiska  problem genom dåliga investeringar och av att alltmer nu sker på sociala medier – så är det förstås så att även Samefolket hamnar i problem.  Men, det är en demokratifråga och beslutsfattare med makt över resurser som vill framstå som talespersoner för mänskliga rättigheter har faktiskt all anledning se över bristen på stöd till samisk media.

Men, detta inlägg ska inte handla om den totala avsaknaden av tillräckligt ekonomiskt stöd från svenska majoritetssamhället, som ju trots allt har sin välfärd garanterad utifrån naturresursexploateringar av Sábme, samiskt territorium. 

Mitt fokus blir härifrån istället på hur man från stiftelsen Samefolkets sida hanterat hela frågan kring ekonomiska problem och landat i att säga upp chefredaktören Katarina Hällgren.
 
1.Framtidssäkring genom att slänga bort en kvarts miljon kronor?

Först och främst vill jag ställa frågan: HUR kan man ens komma på tanken att avskeda en chefredaktör, en av enbart två anställda, som innehaft ansvaret för ekonomin de senaste 15 åren, och som har utvecklat tidningen till en kvalitetsprodukt, som sett till att budgeten klarats av trots alla svårigheter med bristande bidrag till verksamheten?!

För att komma fram till ett sådant beslut MÅSTE det vara något väldigt stort fel någonstans. Så jag har rotat lite för att se vad felet kan vara. Jag läste förklaringen om och om igen, utan att bli klokare på något sätt.  Och jag har läst jobbannonsen http://www.samefolket.se/images/stories/Chefredaktor_Affarsutvecklare_till_Samefolket.pdf om och om igen.

Den förklaring jag kan vaska fram är följande:

A. Att Samefolket har ekonomiska problem. B. Att man därför avskedar Katarina Hällgren, som upprätthållit och utvecklat Samefolket de senaste 15 åren (och som ju faktiskt då deltagit i arbetet med att rädda tidningen sedan senast då den stod inför hot om nedläggning) och C. Omedelbart utlyser hennes tjänst som ett sätt att få en bättre utveckling av Samefolket – det ska satsas på ”affärsutveckling”.

Det ska alltså nyanställas en chefredaktör/affärsutvecklare – som också ska vara ”ansvarig utgivare” för Samefolkets tidning. Det vill säga – en journalist som ska verka som chefredaktör. Det framgår tydligt av jobbannonsen. Högst upp anges önskad kvalifikation: ” Dokumenterad erfarenhet av att leda en redaktion eller liknande verksamhet” samt ”Flerårig dokumenterad erfarenhet av affärsutveckling med ekonomiskt- och administrativt ansvar”  Det är alltså exakt samma arbetsuppgifter som Katarina Hällgren har haft de senaste 15 åren.

Om det var så att Katarina Hällgren misskött sina arbetsuppgifter så borde detta rimligtvis synas dels i kvaliteten på tidningen, dels på de ekonomiska årsredovisningarna.

 Så därför har jag tittat igenom de senaste årsredovisningarna och revisionsberättelserna. De finns nämligen tillgängliga online. Där kan man se att nettoomsättningen har sjunkit över de senaste fem åren, men att soliditeten är god. Stiftelsen hade ett plus på 18 000 kronor för 2013, ett minus på 34 000 kronor för 2014. Sett över de fem åren ser det ändå helt okej ut. Budgeten går ihop, tidningen ges ut, kvaliteten är hög. Revisorerna har absolut inget att anmärka på och det finns absolut inga varningar om förestående konkurs.

Jag är själv prenumerant och ser liksom alla andra prenumeranter fram emot varje gång tidningen landar i min brevlåda. Det är en kvalitetsprodukt.  Yttranden om att Samefolket ”förblöder” som styrelseledamoten Ulf Nårsa benämnde det i en intervju verkar minst sagt kraftigt överdrivna. http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=2327&artikel=6288073
Det finns absolut ingen akut blodstörtning om man tittar i redovisningarna.

Men - om vi går med på att tro att det handlar om ekonomi trots allt, så låt oss göra en snabb huvudräkning.
Att avskeda en person kostar pengar.  Exakt hur avskedandet har gått till är dessutom höljt i dimma. Om man avskedar någon så ska det ha laglig grund, det ska antingen vara arbetsbrist – det vill säga tex brist på pengar, eller personliga skäl.  https://www.sjf.se/lon-och-villkor/lagen-om-anstallningsskydd/arbetsgivarens-uppsagning
Men det som anges i media är att Katarina Hällgren får ett minimalt avgångsvederlag, som hon enligt eget uttalande i princip förmåtts att gå med på utan några förslag på alternativ.  http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=2327&artikel=6288602   
Så här ser det ut: Fram till april ska Hällgren få lön, men utan att utföra chefredaktörsarbete.
Det innebär om jag räknat rätt med utgångspunkt i årsredovisningarna en totalkostnad på omkring 250 000 kronor! Då har jag räknat med november till och med april månad. En kvarts miljon alltså. Kanske är det mindre än detta, men det kommer ändå med säkerhet att handla om minst tvåhundra tusen med alla sociala avgifter. Detta innebär alltså att Samefolket slänger bort en kvarts miljon på att sparka en eminent chefredaktör som har upprätthållit tidningen de senaste femton åren och leta efter en ny!  Samtidigt måste man komma ihåg att det tar tid att rekrytera på ett korrekt sätt och sätta in en ny chefredaktör i arbetet.

Argumentet är som det framförs i olika sammanhang från SFs styrelse ”framtidssäkring”.  Så här undrar jag, om det handlar om att utveckla Samefolket - varför inte hyra in en konsult för 250 000 för att göra insatser? För 250 000 kronor kan man åstadkomma väldigt mycket.
 
2. Vem vågar nu söka arbete hos Samefolket, med nuvarande SFs styrelse som arbetsgivare?

Jag ställer mig frågan om VEM  skulle vilja söka denna tjänst som affärsutvecklande chefredaktör, hos Samefolket, under ledning av en styrelse, som säger upp en kompetent journalist/chefredaktör som nu skött ekonomin under alla dessa år.

Vilken seriös och kompetent människa skulle ens våga söka den tjänsten?
Jag behöver inte skriva mer om det, men jag själv skulle aldrig ens tänka tanken att söka arbete hos Samefolket, eller ens i någon som helst anställning där någon av Samefolkets styrelseledamöter är involverade efter detta. 

3. Finns det en annan agenda?

I nästa steg  dyker en obehaglig tanke upp. En tanke som jag vet att jag inte är ensam om inom det samiska samhället. Det framkommer i kommentarer i sociala medier. Nämligen denna att det förefaller helt orimligt att någon som inte är nära vän med Samefolkets styrelses ledning, med Victoria Harnesk själv, skulle våga sig på att söka och ta denna tjänst. För det är inte nådigt för någons karriär att få en sådan tjänst, och sedan riskera att bli utslängd med huvudet före för att styrelsen inte är nöjd med en.

En kommentar på Sameradion lyder som följer: ”Styrelseordföranden Victoria Harnesk är ju numera en belönad och beprisad matboksförfattare. Kan det vara bakgrunden till beslutet om att avsätta Hällgrens från Samefolkets redaktörsjobb?? Kanske aspirerar styrelseordföranden Harnesk själv med sina skrivkunskaper på redaktörsjobbet?” (och nej, det är inte jag som har skrivit den anonyma kommentaren).
 
Det kanske inte ligger till så här. Jag skulle vilja tolka det som att det inte är så här man har tänkt. Men jag menar att denna tanke rimligtvis borde vara något som man inom Samefolkets styrelse har tänkt igenom innan man vidtog denna drastiska åtgärd.  Det blir väldigt otrevligt med dylika misstankar.

Kanske dyker det upp en kandidat som inte har några nära förbindelser till SFs styrelseordförande, som är seriös och kompetent och som vågar ta sig an detta.  Det vore förstås en välsignelse i så fall. Men jag betvivlar att den personen finns, det vore väldigt modigt, ja snudd på dumdristigt. 

Något annat som dyker upp när jag googlar på Samefolket och tidigare relationer mellan styrelsen och Katarina Hällgren är att Ulf Nårsa 2006 anklagade tidningen, och därmed Hällgren för att vara partisk.

Detta genom att gå ut i media, istället för att närma sig henne som den arbetsgivare han faktiskt var då och fortfarande är idag. Nårsa, som då  (inte längre sedan 2007) var representant för Jakt och Fiskesamerna, anklagar då Samefolket för att ”sitta i knät på ägarorganisationerna” och säger att opartiskheten måste garanteras, genom att inte ha någon som är same som anställd.

” – Vi har anställt en ny biträdande redaktör som inte är same men som är insatt i samiska frågor, som kan mer objektivt bevaka, utan att sitta i knä på ägarorganisationerna så att säga.”
​
(Se http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=2327&artikel=933477 )

Så det jag funderar kring nu då blir förstås om detta är det som Nårsa fortfarande kommer ihåg och därför med skratt i rösten i intervjun där han menar att Samefolket förblöder http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=2327&artikel=6288073  framhåller att det inte är något problem att byta ut en journalistisk chefredaktör mot en affärsutvecklare?

Är det fortfarande så att Nårsa inte tycker om Samefolkets journalistik och därför vill avskeda dess chefredaktör? Vill han inte att tidningen ska ledas av en same - samisk kvinna? Är han fortfarande arg på Hällgren sedan dess?  Och även om det förstås är självklart helt okej att ha medarbetare som inte själva är samer, men med insikt i det samiska samhället och språket -  hur kan den samiska identiteten ens ses som en nackdel för att leda en samisk tidskrift?!

 Ja, dessa funderingar väcks hos mig nu när jag hittade detta.

 Ja, det kan förstås också vara så att de olika styrelseledamöterna har olika dolda agendor som de inte ens avslöjat för varandra, men att alla dessa individuella agendor på ett högst olyckligt sätt sammanfaller i att man tillsammans väljer att på detta brutala sätt göra sig av med en ytterst kompetent och lojal chefredaktör.


4. Hur har det gått till egentligen – avsked eller ”överenskommelse”?

Det framförs från Samefolkets styrelse med Victoria Harnesk i spetsen att det inte handlar om avsked, utan om en överenskommelse. Så här skriver Harnesk på Samefolkets Facebooksida: ”Det finns inga avgångsvederlag, bara ett högst normalt avtal mellan två parter i en förhandling som gått rätt till på alla sätt.” I intervju med Sameradion säger styrelseordförande Victoria Harnesk säger att Hällgren fått alternativa förslag. http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=2327&artikel=6286923
 
Men när vi hör Katarina Hällgren själv berätta så framkommer det att hon inte fått några alternativa förslag: ”Vi har haft en facklig förhandling som handlade om min uppsägning och där har vi ingått ett avtal, så på papperet är vi överens, men när man står inför en förhandling som handlar om att man blir uppsagd, har man som anställd inte så stor chans, säger Katarina Hällgren.”  --- ” - Jag har inte uppfattat att jag fått ta ställning till den här typen av arbetsuppgifter. Om det hade varit så, så borde den här förhandlingen rimligtvis handlat om ändringar i min tjänst, men nu handlade förhandlingen om att säga upp mig.” http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=2327&artikel=6288602

Så här finns det oklarheter som måste redas ut. Det förefaller helt enkelt väldigt mycket som ett brutalt avsked, och inget annat.  

5. Hur har det gått till och är beslutet att avskeda chefredaktören verkligen förankrat hos tidningsgrundarna  SSR och SameÄtnam?

Något som framförs i intervjun med Victoria Harnesk samt i ett Facebook inlägg på Samefolkets FB sida  20151027 https://www.facebook.com/stiftelsensamefolket/?fref=ts  att beslutet att avskeda Hällgren är förankrat hos stiftelsebildarna och ägarna, SSR och Same Ätnam. 

Harnesk skriver ”Det finns en koppling, därför föredrar vi verksamheten vid landsmötena – där har den ansträngda ekonomin redovisats – och därför har vi efter sommaren har bjudit in stiftelsebildarna till diskussion om det ekonomiska läget och även tidigare för en dialog med dem om det.”
Jag blir lite fundersam kring allt detta. Om det nu vore så att SSR vore involverat på allvar. Om SSR skulle ha getts möjlighet att delta i arbetet och komma med något informerat beslut - så borde jag rimligen själv ha känt till detta. Jag var nämligen ledamot av SSRs styrelse fram till landsmötet i juni 2015.

Och om Samefolkets styrelse hade en sådan ekonomisk situation att man övervägde att avskeda chefredaktören sedan 15 år, och ville konsultera SSRs styrelse i frågan, så borde nog styrelsen ha fått veta detta redan under våren 2015. SSRs styrelse träffas nämligen bara fysiskt fyra gånger per år och att behandla en dylik fråga på allvar tar tid.  Så, jag är faktiskt ytterst tveksam till att SSRs styrelse har fått tillfälle att göra en kvalificerad bedömning i frågan. Har förfrågan kommit till styrelsen efter landsmötet så innebär det att det har behandlats väldigt brådskande och SSRs styrelse har knappast haft möjlighet att samråda med sina medlemmar i alla fall. Det är nämligen en stor sak detta, och knappast något som en enskild styrelseledamot i SSR ställer sig bakom rakt upp och ner utan att konsultera dem (samebyar respektive sameföreningar) som hen företräder.
 
Och detta att en dialog skulle ha förts före sommaren stämmer inte, åtminstone inte om det är SSRs styrelse som åsyftas. Vore det så, så skulle det innebära att denna dialog helt skulle ha undanhållits mig som styrelseledamot, vilket vore minst sagt underligt.

Vad gäller SameÄtnams styrelse så ser jag flera kommentarer på sociala media som att det inte har rådgjorts med dem överhuvudtaget. OM det nu är så att SameÄtnams styrelse har varit involverad så vore det bra om SameÄtnams medlemmar får veta detta snarast.
Kanske är det enskilda personer på SSR och SÄ som är involverade i beslutet. Men i så fall behöver det berättas om vilka det är och på vilka grunder man har accepterat detta. 

Tills jag får andra besked så måste jag tolka det som att det är Samefolkets styrelse helt egna beslut, som inte på något sätt har förankrats hos SSR och Riksorganisationen Same Ätnam. Ett beslut som dessutom har tagits väldigt hastigt och på väldigt personalpolitiskt och ekonomiskt oklara och oseriösa grunder. 
Det hela är väldigt konstigt, faktiskt. Jag skulle verkligen vilja veta mer om hur det här har gått till. Vilka som har inlett det hela, på vilka grunder, med vilken ekonomisk rationalitet. Med vilket arbetsgivaransvar?  Detta behöver redovisas, hela beslutsgången. När började det diskuteras? Vilka har deltagit i beslutet? Vi behöver få veta det, vi som är engagerade inom SSR och SameÄtnam som faktiskt är de som utser ledamöterna till Samefolkets styrelse.  
 
6. Vad säger samefolket om detta? När kommer de verkliga protesterna?

Jag önskar också få veta vad samefolket, det vill säga vad folk i det samiska samhället säger om allt detta.  Jag har noterat att det hela har uppmärksammats på sociala medier och i Sameradion. Tyvärr är det ännu bara ett fåtal som ställer sig upp tar Katarina Hällgren i försvar och ifrågasätter Samefolkets styrelse. Det var Agneta Silversparf som uppmärksammade mig på detta genom ett inlägg på Facebook, och i en intervju i Sameradion http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=2327&artikel=6288073  säger hon att hela avskedandet verkar helt orimligt.  

Sigrid Stångberg skriver i ett Facebookinlägg att hon håller med Agneta Silversparf https://www.facebook.com/sigridelisabeth.stangberg?fref=ts 

Audun Lona skriver också en vass kritik som en kommentar på beskedet på Samefolkets Facebooksida:
 Audun Lona "Jeg hørte intervjuet med Viktoria Harnesk i Sameradion nå.  Det som virker helt klart er at man har sparket Katarina uten å ha noe annet enn løse tanker om framtiden. Det var ikke noe konkret fra Harnesk på hva man egentlig vil. Det kalles vel svammel på svensk.  Før man går til så alvorlig skritt å sparke et menneske, så må alt, inkludert den tidningen som skulle ut nå, være klar. Som et ansvarlig styre kan man ikke tillate seg et opphold i utgivelsene, man skal ha absolutt ALT klart for framtiden og helst en ny redaktør klar til å hoppe inn i stolen for å planlegge neste utgivelse. Alt burde vært gjort i samforstand med Katarina hele veien. Slik det er nå, så gambler styret med sine lesere og det kan de ikke gjøre, uten at det får følger for dem selv. Hvilken plan har styret for at økonomien faktisk blir svakere ved at man mister et nummer med annonseinntekter? Hva skjer om man mister abonnenter? Slik de har gjort det nå, så vil dette kun ramme abonnenter og annonsører.
Dette er ulempen ved å ha amatører som styrer i slike bedrifter. De skjønner ikke at vedtak de fatter kan ha langt alvorligere konsekvenser enn at de skal skifte redaktør...
Jeg håper at Harnesks beskrivelse av oppgøret med Katarina er korrekt. I motsatt fall, så ha de tabbet seg fullstendig ut.
Til den som skriver om et oppgjør med Katatrina, så synes jeg det er tull å stille spørsmål om det. Jo, hun har satset på å sitte i jobben og basert sin økonomi på dette. Hun SKAL ha et skikkelig oppgjør. Noe annet ville vært uansvarlig."

Jag har sett stöd lite här och där till Katarina Hällgren. Jag förmodar att många hört av sig direkt till henne.  Men ännu så är det inga omfattande protester. Ingen namnlista med krav på återinsättande av Hällgren som chefredaktör. Inga krav på SFs styrelses omedelbara avgång.

Jag hoppas verkligen att det förändras.  Jag hoppas av hela mitt hjärta att fler säger ifrån på olika sätt. Jag väntar på reaktionerna, på namnlistan. Detta är inte okej helt enkelt. Det är helt enkelt inte okej att en samisk stiftelse, Samefolket, avpolletterar kompetent och lojal personal på detta sätt. Och det är ännu mindre okej om det får passera utan rejäla protester och ifrågasättanden.

 Att vara tyst innebär faktiskt att gå med på att denna kränkning av Katarina Hällgren får fortgå. Så jag hoppas på att samefolket, folk i det samiska samhället nu reagerar och säger ifrån. Vi behöver värna de som gör kompetenta insatser. Vi har hårda tider nu, och vi behöver stötta varandra. Vi har inte råd att stöta ut och kränka människor som kämpar lojalt, troget och kompetent. Som jag ser det vore det minst ett fall för Arbetsdomstolen.

Men jag förmodar att Katarina Hällgren helt enkelt är för lojal mot tidskriften för att vilja driva det på det sättet, något som skulle innebära stor ekonomisk förlust för tidskriften.  På något sätt önskar jag nästan ändå att hon skulle ha drivit detta vidare, för att framhålla hur absurt det är. 

Det är dessutom verkligen inte okej att leka med tidskriften Samefolket framtid på detta sätt.

 Det framhålls från Samefolkets styrelse sida att det inte finns någon plan överhuvudtaget för den närmsta framtiden!
 I ett Facebookinlägg på Samefolkets FB sida under titeln ”information från styrelsen” 27e oktober skriver Victoria Harnesk: ”De senaste dagarna har vi fått många frågor om framtidsplanerna, men vi anser att de ska formas av den nya ledningen. Där är vi gärna ett bollplank och bidrar med all den kompetens vi har, men vi vill och får inte detaljstyra verksamheten. I styrelsen finns bland annat bred journalistisk erfarenhet och inför beslutet om omorganisation har vi besökt annan media för att se hur de gör och agerar inför framtiden.”

Så, i princip det man säger att man har sagt upp nuvarande chefredaktören och tagit ett steg rakt ut i blindo. Startat en rekryteringsprocess, utan att veta varthän den ska leda. Jag lyckas inte hitta Stiftelsen Samefolkets stadgar, men det förefaller inte möjligt att stadgarna kan tillåta några dylika osäkra projekt. Nästa tidning ska komma ut inom kort, arbetet måste fortgå hela tiden. Men nu saknas ansvarig utgivare, chefredaktör. Och styrelsen låter oss veta att det inte finns någon plan överhuvudtaget.
 
7. Några ord till styrelsen för Samefolket, samt till valberedningar som utser styrelsen för Samefolket

Slutligen ett ord till alla er i Stiftelsen Samefolkets styrelse.  Ni, var och en, som har deltagit i beslutet: Jag vet att ni är bra personer, ni är fina människor och ni har goda kompetenser.

Ni är alla viktiga för det samiska samhället och ni ska ha tack för att ni åtar er uppdrag för det samiska samhällets organisationer! 

Men jag måste säga att ni här har gjort något som utåt framstår väldigt underligt, ja det framstår faktiskt som ett väldigt stort misstag. Och jag har väldigt svårt att förstå hur ni på något vettigt sätt kan försvara detta.  

Och jag måste ärligt erkänna att mot bakgrund av det som nu hänt så kommer jag att vara väldigt försiktig med att ha med någon av er att göra, i samarbete, som arbetsgivare. Jag skulle inte våga helt enkelt. Jag skulle aldrig, mot bakgrund av detta som nu hänt, acceptera en anställning som leds av någon av er.   Det känns tråkigt att behöva säga detta.  

Och ska jag ingå samarbeten, eller om jag får förfrågningar på föreslå personer för samarbeten framöver, så kommer jag inte att våga ta fram något av era namn. Jag tycker att det är väldigt ledsamt att behöva skriva – säga – detta. Men jag vill vara  (brutalt) ärlig. Och jag tror nog att jag inte är ensam om att tänka så här. Jag gissar att många tänker det, men det är nog få som kommer att säga det till er direkt.  Det framstår nämligen faktiskt som att ni inte tar ansvar för er personal på ett seriöst sätt. Det framstår som att ni inte tar seriöst ansvar för tidskriften Samefolkets stolta historia. Och därmed inte tar seriöst på era uppdrag som ledamöter i Samefolkets styrelse.

Jag hoppas därför verkligen att ni i Samefolkets styrelse inser ert stora misstag, och tar ett steg tillbaka. Det är helt ok att göra misstag, om man kan erkänna dem.  Att erkänna dem och försöka reparera skadan inger förtroende.  Så jag hoppas av hela mitt hjärta ni gör det snarast.  

Samtidigt förstår jag att det är väldigt svårt att ta ett steg tillbaka nu, för er i Samefolkets styrelse som har deltagit i beslutet. Nu när Katarina Hällgren redan har avskedats, sparkats på detta minst sagt underliga och brutala sätt så har ett steg tagits som är svårt att reparera med mer än att man ställer sin plats till förfogande.

Så jag är ledsen att jag måste berätta att ni i Samefolkets styrelse tyvärr tvingar oss andra att välja sida.

Ni tvingar oss att bestämma oss för att antingen tycka att ni har helt fel och därmed att ni borde ställa era platser i styrelsen till förfogande så att Katarina Hällgren kan återinsättas på tjänsten som chefredaktör utan att behöva ha att göra med en styrelse som utgör en högst opålitlig och oseriös arbetsgivare. 

Eller så tvingar ni oss att tycka att ni har gjort rätt, att Katarina Hällgren förtjänade denna behandling och att det är okej att slänga iväg en kvarts miljon och alla extra kostnader det innebär att få in en ny chefredaktör/affärsutvecklare i arbetet.

När ni nu tvingar mig att ta ställning, så vet ni nu efter att läst ända hit var ni finner mig. Jag skulle nog hoppas på en rejäl vändning, där man erkänner sitt misstag. Det känns som det enda rimliga. Men med det följer tyvärr som sagt även att man behöver ställa sin plats i styrelsen till förfogande.

Ett erkännande av misstaget skulle åtminstone återge mig mitt förtroende för er som individer. 

Även om inte Katarina Hällgren skulle vilja komma tillbaka som chefredaktör efter detta - något som vore fullt förståeligt -, så menar jag att nuvarande ledning- styrelse -  bytas ut mot en styrelse med integritet och långsiktiga perspektiv, och som kan återvinna trovärdigheten för tidskriften som arbetsgivare. 

Så, jag slutar med det tråkiga men tyvärr nödvändiga kravet på styrelsen för Samefolkets avgång.

Jag citerar därför Samefolkets hemsida där styrelsen annonserar avskedet och sökandet efter ny chefredaktör/affärsutvecklare samt från intervjuer: 

Kraven ”ska ses som en långsiktig nysatsning med målsättning att Samefolket ska vara en stark och självklar del av Sápmis media i framtiden” och  ”det är i ledningen man behöver byta personal”.

Därför anser jag följande: 

Återinsätt Katarina Hällgren som chefredaktör på tidskriften Samefolket. Be tusen gånger om ursäkt och be henne på ödmjukast möjliga sätt att komma tillbaka!

Ställ era platser i styrelsen till förfogande (oavsett om Katarina Hällgren kommer tillbaka eller ej) 

Och till er som har att föreslå namn till Samefolkets styrelse, och till er som röstar igenom dessa namn vid landsmöten:

Se till att utlysa styrelseplatserna brett i det samiska samhället!

Se till att rekrytera styrelseledamöter som har kompetensen, viljan och modet att utveckla tidskriften Samefolket samt integriteten att säga ifrån högt och starkt när styrelsens ledning någon gång börjar vobbla i fråga om arbetsgivaransvar, seriositet och integritet.
 
Slutliga slutord:
Jag tycker att hela denna historia är väldigt obehaglig och smärtsam, men jag hoppas något gott kan komma ut av det hela.

Det är obehagligt för mig att kritisera medsamer, medmänniskor, fina människor, kompetenta människor. Och inom det samiska samhället så måste man liksom inom andra små nära samhällen vara försiktig när det gäller vem man kritiserar.

Alltid blir någon arg och så får man igen det i ett annat sammanhang. Samt att när samer kritiserar varandra så blir det gärna i det svenska samhället uppblåst till att "nu bråkar samerna med varandra igen". Som att samer inte skulle kunna ha olika åsikter. Det är ju just det vi har, varför skulle vi INTE ha det? Det vi behöver är dock fler personer som kan göra djuplodande analyser. Det som sker hela tiden i det svenska samhället, på ledarsidor, i tv-program, radioprogram.  Jag önskar verkligen att vi kunde ha liknande möjligheter i det samiska samhället, genom en betydligt bättre satsning på media, på utbildning i analys och kritik.

Jag vet också att när jag talar så hörs det väldigt högt och tydligt och jag kommer säkert få höra kritik mot att jag uttalar mig igen nu. Jag figurerar så ofta i media i olika sammanhang att det börjar bli smått pinsamt. Jag önskar inget hellre än att andra skulle säga ifrån ordentligt. Det är därför jag väntat flera dagar efter nyheten med att publicera detta. Jag har väntat och hoppats på fler starka röster som framför analys och kritik.  Det har bara kommit ett fåtal ännu.

Jag tänker och hoppas att kanske kommer det mer kritik och analys om jag skriver detta?

Ni som inte vill behöver inte lyssna på mig, men snälla tänk efter något varv till, om det var du som var den kompetenta och lojala personen och blev avpolletterad på detta sätt och om hela det samiska samhället då stod mer eller mindre tyst och tittade på utan att agera med kraftfullt ifrågasättande. Hur skulle det kännas?

Låt oss våga ifrågasätta och kritisera, och debattera även varandra och varandras fel och brister – på ett konstruktivt sätt. För allas vår egen skull och för stärkande av samiska frågor och rättigheter. Jag hoppas att jag gjort det med detta inlägg.

Varma hälsningar till er allihopa! Jag hoppas verkligen att vi alla kan mötas som vänner framöver och se tillbaka på detta som en svår men ändå lärorik process. Som en del av avkoloniseringsprocessen, som med nödvändighet alltid är smärtsam. Men i slutändan stärkande.

/May-Britt Öhman Tuohea Rim, er samiska röst i Kalifornien, Los Angeles 2015- 10- 29 (med en tidsskillnad på 8 timmar just nu, så nu när ni säger godmorgon, Buorre idet, säger jag godnatt, Buorre idja! 
…