Försoningskommissioner - vad är de bra för? Exempel från Finland

Samiska flaggor vid Universitetshuset Uppsala, framför Uppsala domkyrka, oktober 2013, vid symposiet RE-Claimings, Empowerings, Inspirings: Researching and exploring by, for, and with indigenous peoples, minorities and local communities . Foto: Tor Tuorda

Sannings- och försoningskommissioner pågår i Norden nu - här Rauna Kuokkanen, same och professor och framstående feministisk forskare inklusive urfolksmetodologisk forskare i vid universitetet i Rovaniemi, analyserar den som ska påbörjas i Finland och ger förslag. Begreppet "bosättarkolonialism" - settler colonialism - diskuteras, något som tagits upp av några forskare innan i förhållande till Fennoskandinavien och samer, men här får just det begreppet lite mer diskussionsutrymme. Det intressanta är just detta - om inte staten har ett faktiskt engagemang för att upprätthålla samiska rättigheter - så riskerar en "försoningskommission" att leda till en förstärkning av bosättarkolonialismen.
Hur är det i Sverige? Och - med erfarenhet från Svenska kyrkans vitbok - där markfrågorna inte berörs, trots att Svenska kyrkan är stor skogsägare i samiska områden - och där bedriver kalhyggen - så är det ju väldigt viktigt att granska närmare. Vad har Svenska kyrkan för engagemang för en faktisk rättvisa i sina relationer till samer? Hur tänker Luleå Stift och ärkebiskopen nu när man vill avverka känslig skog i Tannberget? Vilken dialog förs med den samiska renskötseln? Se gärna kommentarer från Jörgen Stenberg, nedan, och läs i kommentarerna.  
 
Rauna Kuokkanen skriver "without a commitment to a structural approach to justice, reconciliation in Finland will indeed mark an extension of ongoing settler colonialism"

Länk till Rauna Kuokkanens artikel i Human Rights Review: 
Reconciliation as a Threat or Structural Change? The Truth and Reconciliation Process and Settler Colonial Policy Making in Finland


/May-Britt Öhman 20200528 

---