Lyft fram markfrågorna o samisk närvaro i Svenska kyrkans ursäkt till samerna - satsa på urfolksstudier i Sverige

Lyft fram markfrågorna o samisk närvaro i Svenska kyrkans ursäkt till samerna - satsa på urfolksstudier i Sverige

Nu när Svenska kyrkan har beslutat sig för att be om ursäkt till samerna - ett arbete som pågått i två decennier - så finns det fortfarande en hel del att arbeta med. Kanske kan kyrkovalet 19 september bidra till att det arbetet görs nu? Hur tänker sig Kyrkostyrelsen, Samiska rådet i Svenska kyrkan, Ärkebiskopen och stiften att man ska arbeta med frågorna? Hur tänker du som har rösträtt i höstens val?  Här följer några insikter och förslag.

Synliggör lång samisk närvaro i Svenska kyrkan och kristenhet
Dels handlar det om att synliggöra den långa samiska närvaron i svenska kyrkan, genom samiska präster sedan 1600-talet (samt att många samer var kristna redan före Reformationen - när Sverige lämnade katolicismen), och ge erkännande till samernas betydelse för kyrkans/Reformationens framgångar i samiskt territorium, vilket hängde ihop med svensk statlig kolonisation,  dels handlar det om att se över markfrågorna på ett grundligt sätt. I Nordamerika används hashtaggen #landback - den fungerar bra även här. 

Medan samisk närvaro i svenska kyrkan och tidigare kristenhet finns tämligen väl belagd (se Siv Rasmussens avhandling tex), och det finns flera forskare som lyft fram detta, så saknas det ännu gedigna utredningar om markfrågorna. Se till tex denna artikel från Svenska kyrkans hemsida [Kyrkan tog över mark av samer...] 

Markfrågorna är nära knutna till kolonisation, rasism och diskriminering gentemot samer och osynliggörande av samisk kultur. Och det hänger nära ihop med hur samer osynliggjorts som viktig del av svenska kyrkan.  Det handlar även om hur Svenska kyrkan agerar idag, på de marker som man förvaltar, där man bedriver ett skogsbruk som vare sig är klimatvänligt eller främjande för samisk kultur med renskötsel och duodje.

Kyrkans  medlemmar har möljighet att påverka. Rösta 19 september
Det har till och med bildats ett parti med relationerna till skogen som främsta fråga som ställer upp i höstens kyrkoval 19 september, som tips till er som är medlemmar och därmed har rösträtt. [Läs mer om hur du röstar här]

I beslutet som  kommuniceras ut [länk], där det berättas att första officiella ursäkten ska ges vid högtidsgudstjänst den 24 november i Uppsala i år,  skrivs att "40 miljoner kronor i strategiska utvecklingsmedel för arbetet under tioårsperioden 2022-2031 med att uppnå Svenska kyrkans åtaganden, som är på remiss i stiften".

Satsa på forskning och gedigen undervisning om samisk kyrko-och religionshistoria - såväl samisk agens som även kolonialism, rasism och diskriminering
Mitt förslag är att det satsas på forskning och gedigen undervisning om samisk kyrko- och religionshistoria, där det finns eminenta forskare som redan har gjort viktiga insatser - såsom Siv Rasmussen, som lyfter fram samisk närvaro i kyrkohistorien.

Mina anfäder var samiska präster i svenska kyrkan, däribland Andreas Petri Lundius (död 1665), som brukar presenteras som den förste samiske prästen, utbildad vid Uppsala universitet, pastor i Arvidsjaur 1640. Hans son Nicolaus Lundius (1656 -1726) läste också vid Uppsala universitet, på 1670-talet. Han skrev även boken Descriptio Lapponiae ("Beskrivning av Sameland"), som infogades som del i det stora verket av professor Johannes Schefferus om samerna "Lapponia". (Som Schefferus fått i uppdrag att skriva för att avfärda ryktena om att stormaktens Sveriges framgångar i krigen hade med samisk magiska kunskaper att göra. Se artikel.)

Svenska kyrkan borde stödja etablering av Indigenous Studies - Urfolksstudier i Sverige
Svenska kyrkan skulle också kunna särskilt stödja Indigenous studies - urfolksstudier - som forskningsfält. Det är ett forsknings- och utbildningsfält som finns sedan 50 år nu, och är väletablerat i Nordamerika, Australien och Aotearoa (Nya Zeeland), men det saknas helt i Sverige. Det finns masterkurser i Finland och Norge, men ingen forskarutbildning. 

Så här beskrivs Indigenous Studies 
"Indigenous Studies/Urfolksforskning är ett kunskap/makt forskningsfält där sambanden mellan urfolks kunskaper, relationer, och förkroppsligande kännetecknar och utgör den kunskapsteoretiska grunden.  Urfolksbaserade kunskaper betyder att icke-urfolks forskare kan vara involverade i urfolksanalyser men inte producera dessa.  

Urfolksstudier som akademiskt fält har funnits i omkring femtio år. Det internationella forskarsamhället innefattar forskare som själva är urfolk och de som inte är det, där man söker utveckla fältet på olika sätt.  Den minsta gemensamma nämnaren är urfolks egna strävanden, värderingar och perspektiv samt utvecklingen av stödjande forskningsteorier och metodologier. Urfolksbaserade, etiskt hållbara forskningsrelationer är en självklar del.


Om Svenska kyrkan menar allvar med att lyfta fram samiska perspektiv så skulle man kunna ta initiativ att stödja samiskledd forskning och Indigenous studies. Vid Uppsala universitet finns redan en möjlig plattform, nämligen Centrum för mångvetenskaplig forskning om rasism, CEMFOR, som är placerat vid Teologiska institutionen, där präster ju utbildas. Det vore en god möjlighet att stötta denna utveckling där - då ju grunden redan finns i form av forskare på plats.  Det finns även god forskning kring relationer med samer och staten vid andra universitet. Det finns bred och omfattande kompetens tillgänglig! 

Lyft fram markfrågan som undveks i Vitboken 2016 - låt samer leda arbetet! 
Vad gäller Svenska kyrkans vitbok som publicerades 2016, så undveks markfrågan med stöd av påståendet att det saknades kompetens att undersöka frågan historiskt. Det stämmer inte. I min recension av Vitboken påpekade jag detta. Jag citerar denna här - och hoppas att kompetensen som finns nu faktiskt involveras. Jag står till förfogande, jag kan gräva i arkiv och jag kan hjälpa till att identifiera många andra forskare med god kompetens! :


["Jag frågar mig varför markfrågorna undviks i antologin och söker svaret i hur arbetet organiserats. I artikeln av Daniel Lindmark, professor i kyrkohistoria och Olle Sundström, docent och universitetslektor i religionshistoria vid Umeå Universitet, som beskriver Svenska kyrkans vitboksprojekt, hävdar man att det saknades forskarkompetens på området om markfrågorna:

I dag har markfrågorna stark aktualitet i det samiska samhället. Vitboksprojektets styrgrupp har därför haft ambitionen att uppmärksamma kyrkans relation till den samiska markanvändningen. Trots stora ansträngningar har det inte varit möjligt att åstadkomma en systematisk genomlysning av denna fråga. Flera forskare har kontaktats, men förutom individuella svårigheter att medverka har bedömningen varit att det är svart att hitta källmaterial som belyser hur kyrkan har förhållit sig till de samiska markfrågorna. Gudrun Norstedts artikel behandlar på ett förtjänstfullt satt anläggandet av kyrkplatser i det samiska området från 1600-talet och framöver, men det hade varit önskvärt med ytterligare studier av både kyrkans markinnehav och kyrkans förhållningssätt till samisk markanvändning.

Påståendet om att det var omöjligt att finna kompetensen i markfrågorna håller inte. Det finns i dag åtminstone två seniora disputerade forskare i Sverige som har kompetens på just frågor som rör markrättigheter och exploateringar och som är vana arkivforskare men som överhuvudtaget inte har tillfrågats. Det är istället en fråga om ambitionsnivå för och organisation av vitboksprojektet.

Jag är övertygad om att de samiska deltagarna i styrgruppen har bidragit på ett utmärkt sätt och säkerligen haft ett stort inflytande. Men jag är också helt övertygad om att det skulle sett annorlunda ut om Svenska kyrkan vågat steget att låta samiska forskare leda och organisera arbetet utifrån just samiska perspektiv på vad som är viktigt för det samiska samhället. Ingen allmän förfrågan – eller ”call” som vi kallar det i akademin – har heller gjorts. Jag är säker på att med ett sådant förfarande hade uppsatser om markfrågorna kunnat komma in.

Jag vill framhålla att antologin i flera artiklar analyserar rasismen, rasbiologin och inte minst frågan om samiska mänskliga kvarlevor på ett förtjänstfullt sätt. Men det som saknas är alltså mer djupgående analyser och även ny forskning som just belyser kopplingen mellan rasbiologi, etnisk rensning och markexploateringar – kolonialism helt enkelt."]


Välkommen med förfrågningar, jag ställer upp! 
Svenska kyrkan - ärkebiskop Antje Jackelén - kyrkostyrelsen - alla involverade - jag finns här och är redo att hjälpa till! Jag hjälper till att identifiera arkiv, andra forskare och kan även leda forskningsinsatserna och utbildningsinsatserna! Hör av er! 

May-Britt Öhman
docent i miljöhistoria, fil.dr i teknikhistoria, med särskild inriktning på urfolkshistoria, miljöfrågor, van arkivforskare, van handledare för doktorander och masterstudenter, samt även medlem i Svenska kyrkan. Samt lule och skogssame - samt att jag även har tornedalska rötter och är avlägsen släkt till den samiske prästen Lars Levi Laestadius 
Jag nås på epost: [email protected] samt på [email protected]