Igår (21 juni 2020), i samband med midsommarsolståndet, firades urfolkens dag runt om i världen.
I en grupp som denna, som vill lyfta postkoloniala perspektiv, borde även detta uppmärksammas, speciellt som Sverige än idag är en kolonial nation, som med hjälp av sin mineralpolitik, sitt skogsbruk och sin förmodat "gröna" energiutvinning, i kombination med en historia av att expropriera samiska marker och kalla dem svenska, fortsätter att inom Sveriges gränser motverka urfolksrättigheter, samtidigt som man agiterar för dem utomlands.
Ett sätt att uppmärksamma urfolksdagen är att arbeta för att regeringen tar sitt ansvar i urfolksfrågor, inte bara internationellt men även nationellt.
Ett annat är att förändra skolsystemet och våra kursplaner från grunden. I Norge får inga kursplaner skrivas utan att också godkännas av det norska Sametinget. I Sverige blev det svenska Sametinget knappt ens tillfrågat när vi nyligen uppdaterade våra kursplaner, och man hade svårt att ta till sig av Sameskolstyrelsens kritik.
Ett tredje är att belysa den koloniala historien i det publika rummet. Tyvärr är det symptomatiskt för den diskurs som förs att vi bara har "ork" för att kritisera en person åt gången. Det förminskar problemet och gör det i förlängningen lättare att sopa under mattan.
Just nu är det Linné som får mest strålkastarljus på sig, vilket är bra, samtidigt som vi glömmer bort flera av de andra koloniala bovarna i sammanhanget. Linné var på många sätt en förskräcklig man, som utvecklade teorier som blivit grogrund för den vetenskapliga rasbiologin. Att en sådan man utan kommentarer fick äras med sitt porträtt på våra hundrakronorssedlar under lite mindre än 30 år är anmärkningsvärt.
Samtidigt är Linnés resedagböcker instrumentala när det kommer till att påvisa samisk närvaro i sydligare delar av Sverige, och utan dem skulle ett av Sveriges största brott - dvs. den etniska rensningen av samer i söder, samt inrättandet av ett sockenlappssystem - lättvindigt gå att mörka, och "gömma bort".
I sin dagbok skriver han bland annat om en kustsamisk befolkning i Jättendal, Hälsingland (ett område som de flesta idag inte vill erkänna har en samisk historia).
I Sverige har vi massvis av koloniala förbrytare som borde vara mer kända av befolkningen. Det är bra att vi lyfter dem i ljuset, och, likt troll, låter dem spricka.
De flesta känner kanske till att Drottning Kristina abdikerade och flyttade till Vatikanen, men få känner till att hon grundade de första gruvorna i Sverige där samer användes som slavar. Ännu färre känner till att dagens regering är beredd att låta den norska regeringen ge ett kinesiskt företag tillstånd att öppna upp en ny gruva på samma plats som Kristinas Nasagruva, trots att denna gruva skulle förgifta marken i området ytterligare, även på svensk sida, och samtidigt slå ut renskötseln i området, och kraftigt decimera Sveriges sista hållbara fjällrävsstam.
Hur många känner till att Carl von Linnés lärjunge Carl Peter Thunberg, anfader till bland annat Greta Thunberg, var instrumental i den diskurs som bland annat ledde till begrepp som "the Yellow Peril", samt att ‘forskare’ började samla in skallar och hjärnor från olika urfolk för att forska på dem?
Carl Peter Thunbergs beskrivning av Khoisan-folket i Sydafrika användes i tillägg aktivt som propaganda av kolonisatörerna i området för att rättfärdiga det folkmord mot Khoisan som just då pågick.
Få personer är medvetna om att Carl Larssons hem i Sundborn är byggt på marker varifrån en samisk familj om tretton män, kvinnor och barn med våld tvångsförflyttades och sattes i slottsarrest i Gävle på 1730-talet. De var bara en av hundratals samiska familjer i Mellansverige som den svenska staten fördrev, torterade och tvingade till assimilation på 1700-talet.
Ättlingarna till dessa samer blev tvingade in i sockenlappssystemet, som på många sätt kan kallas för ett inhemskt slavsystem (ett kontraktstjänarsystem), som var aktivt i Sverige till slutet av 1800-talet. När Carl Larsson sedan målade sin tavla "Frukost i Det Gröna" som blev färdig 1913 använde han en så kallad "fattiglapp" från de sydligaste samiska områdena som sin modell (Jon Johansson) och betalade honom i mat, samt lät honom spela fiol för pengar några nätter.
När Carl Larsson sålde sin tavla blev den en sensation på grund av det samiska inslaget, och Carl Larsson fick en betalning som i dagens pengar motsvarar runt 22 miljoner kronor.
1671 författade för övrigt Karl XI ett fördrivningsplakat mot samer i Sverige: i det proklamerades att alla samer som inte uppehöll sig inom de av honom definierade "lappmarkerna" skulle sättas i slavarbete i fängelser och slott längs med kusten.
Sverige var länge drivande i att andra länder skulle anta FN:s deklaration om Urfolks Rättigheter (UNDRIP). Man har själv undertecknat den, då den på intet sätt är bindande. Samtidigt har man fortfarande inte ratificerat ILO169, som är det enda internationellt bindande, juridiska dokument som finns när det kommer till urfolksrättigheter, trots att det gått mer än 30 år sedan de första diskussionerna om ratificering påbörjades.

Svensk mineralpolitik gör att vem som helst idag kan prospektera för gruvor i Sápmi.
Detta har en detrimental effekt på dels möjligheten att fortsätta med samiska näringar, och dels den samiska psykiska hälsan. När man i Gállok hade poliser som med våld förde bort 80+-åriga samiska demonstranter för snart sex år sedan var större delen av Sverige tyst, trots att händelserna 2013 tvivelsutan kan räknas till några av de viktigaste anti-koloniala händelserna i svensk historia någonsin.

På precis samma sätt som man lagt frågan om en ratificering av ILO169 i långbänk, så har frågan om en gruvas vara eller inte vara i både Raavrhjohke och Gállok lagts i långbänk, vilket bidrar till ett liv i ständig ovisshet för alla de som lever och verkar i dessa områden.
Det är helt enkelt inte hållbart, och strider mot internationell urfolkspraxis.

När Kiruna flyttas pga LKAB:s expansion höjs ytterst få röster om det koloniala i denna process, och de som för frågan framåt är i stort sett alla samiska journalister, författare och aktivister.
Kanske är det inte så konstigt när Kirunas grundare Hjalmar Lundbohm var en aktiv rasbiologisk lobbyist som aktivt stöttade Herman Lundborg genom att tvinga både samer och tornedalingar att ställa upp på de fotografier som denne samlade in för att kunna bevisa att samer och andra minoriteter i landet tillhörde en lägre, mindre viktig ’ras’ i landet.
Herman Lundborg har för övrigt flera samtida supporters, förutom just Kirunas grundare, däribland Anders Zorn, som delfinansierade hans utställning av "svenska folktyper", tillsammans med Ellen Key. Samtidigt satt Selma Lagerlöf som domare i en tävling som skulle kröna Sveriges rasrenaste svenskor.
Herman Lundborgs lärare Gustaf Retzius, som utförde otaliga experiment på urfolk, och studerade skallar och hjärnor från samer och amerikanska urfolk som han kommit över på tvivelaktiga sätt, har än idag gator och föreläsningssalar uppkallade efter sig i Uppsala.
Den koloniala historien i Sverige är alltför lätt att glömma bort.
Vi ser det bland annat just nu, då man knappast kan påstå att det stora Covid19-utbrottet i Gällivare möts med ett särskilt stort intresse i Sverige. Jämför bara rapporteringen kring huvudstaden i början av utbrottet, och Gällivare nu. Framför allt verkar man ha missat den koloniala kopplingen här, som gör att massvis av samer på grund av koloniala ingrepp i deras marker (både för renskötande samer, och andra samer som står utanför renskötseln, men även tornedalingar givetvis) tvingats ta jobb i gruvorna för att överhuvudtaget kunna bo kvar på sina marker. Det vill säga att koloniala praktiker är den verkliga grogrunden för Norrrbottens ohållbara Corona-situation.
På grund av rådande system i Sverige går det inte heller att säga hur många av de som nu drabbats som är samer, men runt om i världen har urfolk och andra minoriteter drabbats hårt av just Covid-19.
Det är viktigt att lyfta vår koloniala historia, både på ett globalt och ett lokalt plan. När vi låter oss inspireras av internationella protester är det viktigt att vi inte köper metoderna för protester rakt av.
Sverige är det land som kanske allra mest framgångsrikt lyckats sudda bort sin rasistiska, koloniala historia från sitt folks kollektiva medvetande. Att försöka appellera till folks inre godhet faller platt när den inhemska historieskrivningen har gjort svenskarna till folket som var "neutrala" under det andra världskriget, "alltid" brytt sig om andra, och "öppnat sina hjärtan".
Att då börja argumentera för att ta bort statyer faller platt, om man inte också tar bort den bindel av "oskuld" och okunskap som knutits runt det svenska folkets ögon. Vi kan klaga på sura, bakåtsträvande människor i evighet, men utan tydliga steg för att bygga bort systemisk rasism så leder det inte till någonting.
Vi kunde ha gjort det betydligt tydligare när de svenska kursplanerna skrevs om, men istället fokuserade vi ihjäl oss på att man argumenterat för att ta bort det antika Greklands historia från historieämnet.
Idag står följande i kursplanen för historia, vad gäller kolonial historia:
Centralt innehåll åk 4-6:

• Några av de europeiska upptäcktsresorna, deras betydelse och konsekvenser.
• Nordens och Östersjöområdets deltagande i ett globalt utbyte, till exempel av handelsvaror, språk och kultur.
• Sveriges och Nordens ekonomiska och kulturella globala utbyte, till exempel i form av järnexport och genom resor till Asien.

Det är egentligen bara i åk 7-9 som kolonialism problematiseras, men då specifikt utifrån ett europeiskt, inte svenskt perspektiv.
Centralt innehåll åk 7-9:

• Den europeiska dominansen, imperialism och kolonialism.
• Historiska berättelser från skilda delar av världen med skildringar av människors upplevelser av förtryck, till exempel i form av kolonialism, rasism eller totalitär diktatur och motstånd mot detta.

En punkt finns, som lyfter samer, men idag är det ovanligt att lärarstudenter i historia får läsa någonting om samer överhuvudtaget.
Detta gör givetvis att majoriteten av befolkningen är omedveten om vårt lands koloniala historia. När inte ens lärarna i skolorna har "hela" bilden, hur skall resten av befolkningen kunna känna till den?
På sikt har detta lett till att kunskapen om att vårt land hade kolonier är obefintlig, trots att dessa, oavsett sin relativa "korthet" i svensk ägo, fortsatte att ge oss makt och inflytande i Europa under stor tid.
Bland annat är Gustav Badin, en västafrikansk pojke som stals från sin familj och såldes som ett utbildningsvetenskapligt experiment till det svenska hovet på 1700-talet ett resultat av att vi långt efter att kolonin Cabo Corso såldes fortsatte att handla med de nya koloniala ägarna av denna del av världen.
Folk är också omedvetna om att det så kallade Nya Sverige, precis som Australien, användes som en straffkoloni, dit Sverige sände i huvudsak finska straffångar och sockenlappar för att hävda den svenska statens rätt till en amerikansk koloni.
Att Sverige dessutom hade en karibisk koloni under nästan 100 år, är mer eller mindre bortglömt och bortsuddat från den svenska historieundervisningen.
Detta trots att engagemanget i slavhandeln var så lukrativ för den svenska staten att det är värt att notera att Sverige först fjorton år efter att både det brittiska imperiet och de amerikanska nordstaterna har förbjudit slavhandel slutligen bestämmer sig för att själva förbjuda ägandet av slavar inom det svenska riket.
En av anledningarna till att ett förbud dröjde så länge från svenskt håll har att göra med exporten av järnkedjor till slavskeppen. Slavskeppen var beroende av järnkedjor, och majoriteten av järnet till dessa kedjor kom från gruvor där samer användes som slavar, och andra minoriteter arbetade i kontraktstjänsteförhållanden, som gjorde att de aldrig kunde lämna bruksorterna runt om i Sverige.
Slavtransporterna var beroende av Sverige, vilket betyder att Sveriges roll i slavhandeln inte bara är stor, men långt mer central än vad den svenska historieskrivningen vill ge sken av.
Sveriges koloniala historia är, och fortsätter vara kontroversiell. När vi nu pratar om att ta bort statyer med mera har vi en chans att lyfta denna historia, och göra den tydlig på ett aldrig tidigare skådat sätt. Om vi samtidigt ser till att vi får till substantiella systematiska förändringar kan vi på riktigt säga att vi lyckats.
Några enkla, konkreta saker vi kan lobba för just nu:

• Att regering och riksdag till slut gör den 9 oktober till en nationell minnesdag över slaveriets avskaffande i Sverige.
• Att KI döper om Retzius-salen, förslagsvis till Nils Larsson-salen, och sedan instiftar en Nils Larsson-dag, då man håller föreläsningar om KI:s rasbiologiska historia, efter en av de få namngivna samer som Retzius dissekerade, och skrev avhandlingar om.
• Att Kiruna tar som beslut att inte döpa några vägar i det nya centrumet efter Hjalmar Lundbom, och att varje ny gata får ett namn både på nordsamiska och meänkieli, i tillägg till ett svenskt namn.
• Att Linnéuniversitetet organiserar en konferens om rasbiologi, utifrån sitt val av namn, där man bjuder in forskare från minoriteter och urfolk, och att UR filmar och gör dessa föreläsningar tillgängliga som streamat material, tillika via Kunskapskanalen.

Av Johan Sandberg McGuinne, återpublicerad text från sociala medier FB gruppen Postkolonialt perspektiv. Publicerad med tillstånd av författaren.
​ /May-Britt Öhman

Sannings- och försoningskommissioner pågår i Norden nu - här Rauna Kuokkanen, same och professor och framstående feministisk forskare inklusive urfolksmetodologisk forskare i vid universitetet i Rovaniemi, analyserar den som ska påbörjas i Finland och ger förslag. Begreppet "bosättarkolonialism" - settler colonialism - diskuteras, något som tagits upp av några forskare innan i förhållande till Fennoskandinavien och samer, men här får just det begreppet lite mer diskussionsutrymme. Det intressanta är just detta - om inte staten har ett faktiskt engagemang för att upprätthålla samiska rättigheter - så riskerar en "försoningskommission" att leda till en förstärkning av bosättarkolonialismen.
Hur är det i Sverige? Och - med erfarenhet från Svenska kyrkans vitbok - där markfrågorna inte berörs, trots att Svenska kyrkan är stor skogsägare i samiska områden - och där bedriver kalhyggen - så är det ju väldigt viktigt att granska närmare. Vad har Svenska kyrkan för engagemang för en faktisk rättvisa i sina relationer till samer? Hur tänker Luleå Stift och ärkebiskopen nu när man vill avverka känslig skog i Tannberget? Vilken dialog förs med den samiska renskötseln? Se gärna kommentarer från Jörgen Stenberg, nedan, och läs i kommentarerna.  
 
Rauna Kuokkanen skriver "without a commitment to a structural approach to justice, reconciliation in Finland will indeed mark an extension of ongoing settler colonialism"

Länk till Rauna Kuokkanens artikel i Human Rights Review: 
Reconciliation as a Threat or Structural Change? The Truth and Reconciliation Process and Settler Colonial Policy Making in Finland


/May-Britt Öhman 20200528 

Det är viktigt att samer beforskar de frågor som berör samer, och viktigt att kunna identifiera den forskningen som görs med omfattande kompetens på området.
Här finns en viktig och användbar vetenskaplig artikel om våld mot samiska kvinnor och barn - studien utförd av samisk forskare med lång erfarenhet av frågorna - som forskare och som aktiv inom samiska samhället samt med inifrån perspektiv
"Preventive Efforts to Address Violence Against Sámi Women and Children"
Margaretha (Märgge) Uttjek, i "Global indigenous health : reconciling the past, engaging the present, animating the future" / edited by Robert Henry, Amanda LaVallee, Nancy Van Styvendale, and Robert Alexander Innes.

Hela boken som handlar om urfolks hälsa är för övrigt med flera forskare som själva är urfolk. De som inte själva är urfolk beskriver även det, så man vet från vilken position de forskar/skriver. 
Så det finns mycket  intressant och viktigt att inhämta här. 


Boken finns som e-bok på Uppsala universitet, tillgängligt för studenter och personal, samt som tryckt bok på Samernas bibliotek, LTU och UmU. Det går ju även att göra inköpsförslag till sitt närmaste bibliotek. 
 ISBN 9780816540204 - den häftade boken   E-boken: eISBN: 978-0-8165-3894-2
Se länkar
​ http://libris.kb.se/bib/lxpnh7xfjc3pvrmd

Project MUSE.muse.jhu.edu/book/60552                 
​ /May-Britt Öhman  

Klicka här när du vill redigera.

Ny bok "Liberating Sápmi: Indigenous Resistance in Far North Europe.
​The first accessible English-language introduction to the history of the Sámi people and their political resistance."
Jag är intervjuad i denna bok tillsammans med flera andra. Se nedan. Den kommer ut i februari och kostar ca 95 kronor för en ebok. För ca 190 kronor får man den tryckta boken OCH ebok. Förköp via länk.

I am interviewed in this book together with Sámi scholars, artists and activists. Please see below. Out in February. 10 USD prebuy and you'll get the e-book. 20 USD and you get the e-book and a printed copy.
"Liberating Sápmi is a stunning journey through Sápmi and includes in-depth interviews with Sámi artists, activists, and scholars boldly standing up for the rights of their people. In this beautifully illustrated work, Gabriel Kuhn, author of over a dozen books and our most fascinating interpreter of global social justice movements, aims to raise awareness of the ongoing fight of the Sámi for justice and self-determination. The first accessible English-language introduction to the history of the Sámi people and the first account that focuses on their political resistance, this provocative work gives irrefutable evidence of the important role the Sámi play in the resistance of indigenous people against an economic and political system whose power to destroy all life on earth has reached a scale unprecedented in the history of humanity.
The book contains interviews with Mari Boine, Harald Gaski, Ann-Kristin Håkansson, Aslak Holmberg, Maxida Märak, Stefan Mikaelsson, May-Britt Öhman, Synnøve Persen, Øyvind Ravna, Niillas Somby, Anders Sunna, and Suvi West. "

​https://www.kickstarter.com/projects/ww3/liberating-sapmi-indigenous-resistance-in-far-north-europe?fbclid=IwAR0XEpWaG9icj0T-YQyG30QHJtpfUPl5gKOlXVycX6mB7sOtG3XuLvOgmyE

​

I april brann Notre Dame i Paris, av en olyckshändelse. Runtom i världen uttrycktes sorg och bestörtning och stöd utlovades för  uppbyggnad. Men - tänk dig att någon fick för sig att riva Notre Dame för att istället placera ett teleskop där, för att leta efter livstecken i universum? Eller att riva Vatikanen? Eller spränga bort Stockholms innerstad för samma ändamål? Är det ens tänkbart? 
​
Vad säger vetenskapens försvarare i Sverige, landet där #Nobelpris https://www.nobelprize.org/ i naturvetenskapliga ämnen, utdelas varje år?

​Det som hörs härifrån är av största vikt, det ska ni veta - så här har ni en möjlighet att kräva att vetenskaplig forskning ska utföras med etiska hänsyn och inte på koloniserad annekterad mark, och med stöd av undantagstillstånd och våld. 

Just nu pågår omfattande protester mot ett enormt teleskop som ska placeras på just en helig plats. Guvernören har utlyst undantagstillstånd, och ett flertal personer, inklusive äldre, har häktats. 

Al-Jazeera rapporterar här. 

Mauna Kea är det högsta berget på jorden, från bergets fot på havsbotten till toppen. Mauna Kea ingår i Hawai'ansk skapelseberättelse - och motsvarar alltså  de allra viktigaste och heligaste platserna för religioner som kristendom, islam, judendom, buddhism. Se Office of Hawai'an Affairs hemsida. 

Hawai'i annekterades av USA 1898, och tvingades in som ett territorium under USAs kontroll. Ön används som militär bas för USAs marin.  1959 blev Hawai'i delstat. 
Strax efter att Hawai'i blev delstat kom man på från vit amerikansk astronomisk forskning att Mauna Kea's topp var ett utmärkt ställe för astronomiska observationer. 

Mauna Kea har använts för astronomiska observationer sedan 1960-talet, det finns nu 13 teleskop, och lika länge har protester pågått mot förstörelsen av denna heliga plats. [Länk]  TMT projektet valde 2009 Mauna Kea som den mest intressanta platsen av fem möljiga, varpå protesterna ökade.  [Wikipediasida om protesters - protectors]

Ledande i kritiken har bland andra Office of Hawai'an Affairs (OHA) varit. OHA är en myndighet som etablerades 1978 genom  Hawai'i State Constitutional Convention - med målet att korrigera de övergrepp som gjorts sedan USA störtade kungadömet 1898; att stärka hawaiiansk kultur, återge stulen mark, samt språkåtertagande (Hawaiianska språket blev officiellt språk då). 

 OHA  stämde 2017 den amerikanska staten och Hawai'i universitet för vanskötseln av Mauna Kea. [Länk]  OHA skriver: "Detta handlar inte om ett enda teleskop. Denna stämning handlar om att uppmärksamma hur staten och universitetet har vanskött hela berget i snart ett halft sekel". [Länk]

Även inom Hawai'i universitet finns allvarlig kritik:  Williamson B.C. Chang, Professor i juridik, University of Hawai'i, uttryckte följande vid ett möte med ledningen för universitetet, 16 april 2015 :  “…jag vet en plats, jag vet ett land där det aldrig hade kommit på fråga att bygga en 18 våningars teleskop på toppen av Mauna Kea. Det landet, den nationen är Hawai’i.
Före 1893, hade det varit otänkbart att regeringen för kungariket Hawai’i skulle ens tänka tanken. Ja, Kalakua [den siste (valde) kungen före USAs annektering] älskade astronomi. Alla Hawaianer älskar stjärnorna. Men, de älskade Mauna Kea ännu mer. Mauna Kea är ”helig”, det är Himmels-Fadern, det är essensen, början på skapelsesången för det Hawaianska folket. Alla Hawaianer, alla öar, även Taro, är ättlingar till Mauna Kea.
[--- ]
Det [TMT teleskopet] skulle aldrig byggas på någon annan helig plats: inte över Western Wall [Västra muren - "Klagomuren"], Dome of Rock [Klippmoskén] Angkor Wat, Gettysburg, Arlington, eller Arizona Memorial? Ingen skulle tänka tanken att sätta på ett par glasögon på Gud. Varför då på Mauna Kea? ”
​[Länk till hela talet]

​Chang's tal är viktigt, just för att det framhåller vad annekteringen och kolonisationen gjort med Hawai'is urfolk, en förlust av identitet och kultur, som möjliggör ens tanken att fortsätta med detta. Det finns nämligen urfolk från Hawai'i, som uttryckt stöd för teleskopprojektet. Men hur kommer det sig? Skulle samma kunna hända med Notre Dame, med Vatikanen? Med Klippmoskén, Västra muren ("Klagomuren")? 

Om det nu är så otroligt viktigt att leta efter tecken på liv i universum - vilket i sig är lite märkligt med tanke på att det finns en hel del annat viktigt att göra för att behålla liv på det klot vi färdas på - så finns det en alternativ plats, som varit i åtanke. Nämligen La Palma, Kanarieöarna, Europa, där det redan finns ett flertal teleskop.  Trots detta möjliga alternativ driver man från TMT corporation för att få göra det på det heliga berget, och i "vetenskapens namn" är man ok med att det utfärdas ett undantagstillstånd och att de som vill skydda berget utsätts för våld och kriminaliseras. 

Vetenskaplig forskning behöver börja respektera urfolksrättigheter nu. Det är dags! Det finns konventioner som tar upp detta - som #UNDRIP - Urfolksdeklarationen  - och det finns även en global agenda med hållbarhetsmål, #Agenda2030.  

Och folk i Sverige, Norden, Sápmi - vi kan börja säga ifrån, för att detta ska bli verklighet. 

Särskilt viktigt är det att du som är verksam inom vetenskapssamhället  och  som tycker att vetenskap ska utföras med godtagbara etiska protokoll och med goda relationer, med urfolk, med marker, vatten, djur och natur, säger ifrån nu. 

Det finns ett upprop till stöd för att skydda Mauna Kea, som den som vill stödja skyddarna av Mauna Kea kan skriva under. [Länk]

Det finns ett öppet brev till TMT corporation från 698 astrofysikdoktorander - som ifrågasätter projektet. [Länk]

Du kan själv också skriva till  Hawai'i universitets ledare - se kontaktuppgifter här 

och/ eller  den största finansiären, Gordon and Betty Moore Foundation, och be dem att stå fast vid sina egna riktlinjer om miljöfrågor och konservation. De finns på epost [email protected]  Facebook,  Instagram och Twitter 

Se förslag på hur man kan skriva nedan.

Se även Protect Maunakea hemsida https://www.protectmaunakea.net/  samt på Facebook 

Tack för din insats! Gijtto! 

I solidaritet med världens urfolk, till stöd för forskning och vetenskap som utövas med etiska hänsyn och i samverkan med urfolk, inte genom övergrepp och våld, 
/May-Britt Öhman
Fil.Dr i Teknikhistoria (KTH 2007)
Forskare vid Uppsala universitet sedan 2008

2019-07-22 

Förslag på hur skriva till finansiären: 
Så här skrev jag till Gordon and Betty Moore Foundation, som finansierar teleskop-projektet

(Epost till: [email protected] ) - De finns även på Facebook,  Instagram och Twitter 

Så här skrev jag på deras FB sida och i mejl. 

Dear Sir/ Madam, 

The Gordon and Betty Moore Foundation is a key investor in the TMT telescope proposed to be built on the Sacred Site of Mauna Kea in Hawai'i.

The Gordon and Betty Moore Foundation Founder's Statement of Intent states:

“Our interest in environmental conservation stems from our personal observations of changes in the natural world and from the dependency of all living species on the planet’s health. During our lifetimes we have observed the transformation of much of what was natural wilderness to highly-developed property. Jungles have become golf courses; beaches, condominium developments; and the oceans have been overfished and become garbage dumps. With these changes, precious ecosystem functions are lost, often forever. Huge areas of the planet are in danger of having their basic structure altered as a consequence of development and exploitation of resources.”

I therefore request that you please DIVEST IMMEDIATELY from the TMT telescope project.

Please stand in integrity with your own Statement of Intent. Please call off the National Guard that David Ige is currently sending to Mauna Kea in your name.

Thanks for reading and considering my words,
Best regards,
May-Britt Öhman, PhD, History of Technology (Royal Institute of Technology, Stockholm)
Researcher at Uppsala University

På Facebook
https://www.facebook.com/puuhuluhulu/ 
50 years of mismanaging Mauna Kea 
 https://www.facebook.com/puuhuluhulu/videos/2384303158471616/ 

​https://www.facebook.com/protectmaunakea/

Artiklar och mediainslag om Mauna Kea:

På svenska: 
https://fof.se/tidning/2016/1/artikel/kampen-om-berget 
https://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=406&artikel=7265226
https://www.popularastronomi.se/2015/04/allt-hetsigare-kamp-om-jatteteleskopet-tmt-pa-hawaii/

På engelska finns det betydligt mer: 

https://www.sciencealert.com/here-s-why-people-are-protesting-against-a-telescope-at-mauna-kea

https://edition.cnn.com/2019/07/21/us/hawaii-mauna-kea-protests/index.html

https://sites.coloradocollege.edu/indigenoustraditions/sacred-lands/sacred-lands-mauna-kea/

Forskningsartikel:
A Fictive Kinship: Making “Modernity,” “Ancient Hawaiians,” and the Telescopes on Mauna KeaIokepa Casumbal-Salazar, Native American and Indigenous Studies, Vol. 4, No. 2 (2017), pp. 1-30
DOI: 10.5749/natiindistudj.4.2.0001    https://www.jstor.org/stable/10.5749/natiindistudj.4.2.0001
Page Count: 30

Här en inbjudan till konferens i Jokkmokk, 6-7 februari: Samiska kvinnor dåtid nutid framtid  Organiserad av Gröna kvinnor (partipolitiskt obunden) i samverkan med Samernas utbildningscentrum, Sáminuorra och Lule-Boden Sameförening. 
Den riktar sig alltså till alla - och fungerar bra som informationstillfälle för den som önskar förkovra sig såväl om jämställdhet, jämlikhet som samiska frågor. 
Deltagandet är gratis, kostnad för mat/fika 250 kronor. Obs att det är begränsat antal platser så snabba på med anmälan. Anmäl dig till : [email protected] 

Riksorganisationen Same Ätnam har tillsammans med flera andra samiska organisationer och föreningar formulerat ett svar till en  ytterst okunnig ledarartikel av Ivar Arpi i Svenska Dagbladet, angående samer och rättigheter, publicerad 26e juni. Ledarartikeln var märkvärdigt oinformerad minst sagt - eller alternativt så är skribenten insatt men väljer att vara lögnaktig och det isåfall med syftet att sprida falsk information - och därmed, medvetet eller omedvetet, delta i en pågående hets mot samerna som folkgrupp. Det är ytterst allvarligt!  Jag själv har valt att inte skriva något svar, då jag visste att det skulle komma flera välinformerade och kunniga svar och jag behöver spara på min energi och kraft. Svar har kommit. Dels har flera individer skrivit svar i sociala medier. SSR, Svenska samernas riksförbund fick utrymme att ge en replik: "Osakligt om samernas rättigheter" den 29e juni. Riksorganisationen Same Ätnam har inte fått utrymme i SvD men är ett viktigt informerat inlägg som de som vill hålla sig välinformerade absolut bör ta del av.  Jag har fått tillstånd av ordförande Peter Rodhe att lägga upp det här på bloggen (scrolla ner).   Jag upphör aldrig att förundras över bristen på bildning hos många journalister och ledarskribenter, man borde kunna förvänta sig bättre åtminstone från de tidningar som vill vara rikstäckande. Med ett samiskt universitet på svensk sida av Sábme och en självklar utbildning i svensk-samiska relationer i grundskola, gymnasie och på universiteten i landet kanske vi skulle slippa lägga så mycket tid och kraft på att informera från början.  Med bättre forskningsfinansiering och samiskledd forskning och undervisning skulle Sverige slippa ligga på sista platsen internationellt, långt efter övriga länder med urfolk i i-världen. 
Fortsätt gärna debattera. Själv har jag nu gått på semester, och ägnar mig åt att bygga upp ny energi för fortsatt viktigt arbete. Det är ju viktigt att vila också så man orkar fortsätta. Att hela tiden vara tvungna att informera okunniga makthavare från början är ju faktiskt också del av "politics of distraction" - hålla oss sysselsatta med oväsentligheter så det upptar all kraft och tid som borde användas till viktigare saker.

Glad sommar! /May-Britt Öhman

SVAR TILL IVAR ARPI 28 JUNI, 2018 
[Länk till Riksorganisationen Same Ätnam text här: http://www.sameatnam.se/start/?p=135 ]
 Vi, samiska riksorganisationer, föreningar och kulturinstitutioner, vill visa på Ivar Arpis sätt att missakta och förminska det samiska folket, och hur han vilseleder följare och läsare kring historien och den rättsliga situationen i Sápmi.

Riksorganisationen Same Ätnam (RSÄ)
Landsförbundet Svenska Samer (LSS)
Gaaltije, Sydsamiskt kulturcentrum
Noerhtenaestie, Västernorrlands Sameförening
Sameföreningen i Stockholm
Silbonah Sameförening Boden
Orrestaare Sameförening Örnsköldsvik
Samiska föreningen i Uppsala
Piteå Sameförening

Artikelserien ”Striden om Sameland” i SvD har på många sätt belyst rennäringens och gruvindustrins utmaningar. Men konfliktlinjen framställdes felaktigt då den inleddes med orden ”I potten ligger, beroende på vems perspektiv man väljer, frågan om samekulturens överlevnad kontra den norrländska glesbygdens utveckling”.
Formuleringen pekar ut en folkgrupps kultur som ett hinder för utveckling – ungefär som ett museum skulle stå i vägen för ett motorvägsbygge. Men rennäringen är en naturlig del av det samiska samhället, och har hundra procent samhällsnytta i det sammanhanget. Frågan är också om gruvnäring och naturförstöring är det enda sättet att ”utveckla landsbygden”. Vilka bevis finns för att rennäringen och samer hindrar landsbygdsutveckling, och kan man verkligen lasta samerna för statens glesbygdspolitik?
Mitt under pågående artikelserie jämför Ivar Arpi, i SvD ledarsida, hamnarbetare i en svensk stad med ett urfolk som har en egen historia i stort sett skild från staternas födelse.
Den nya svenska nationen skulle komma att svika samerna efter en lång levnad sida vid sida. Med kungliga påbud, våld och straff fördrevs samerna från Mellansverige upp till norra Dalarna och Storsjöbygden (1650-1730) och tvångsbofastgjordes med 90%-ig spädbarnsdödlighet som följd (1790). Med kungliga påbud koloniserades deras land (1673, 1695 och 1749). Under tiden tvångskristnades folket med våld. Därefter tog staten deras marker runt 1900 – samiska markområden som tidigare varit beskattade, kunde säljas, testamenteras och hade lagfarter.
I en enmansutredning kom staten 1922 fram till att detta var i sin ordning, eftersom utredaren ansåg att staten utropat överhöghetöver sameområdet*. Det är därför ironiskt att SvD, dagen efter Ivar Arpis artikel, och 94 år efter utredningen om de samiska markerna, argumenterar om äganderättens låga ställning i Sverige. Det har påpekats av samer i över hundra år: svenska staten lät ju genomföra en av de största beslagen av privat förvaltad mark, och kollektivisering av egendom, som någonsin skett i Västeuropa sedan folkvandringstid.
Istället överförde man denna egendomsrätt till en annan egendomsrätt: renskötselrätten, där staten upplåter koloniserad och beslagtagen mark för rennäringen.
Denna egendomsrätt ärvs och hanteras precis som all annan egendom enligt västerländsk modell. Den kollektiva rätten ägs gemensamt av det samiska folket. Detta ägande, som alltså är konstruerat av staten, vinklar Ivar Arpi till att bli en blods- och rasfråga, och på så sätt uttrycker han missaktning mot en hel folkgrupp på felaktiga grunder.
För att ytterligare förklara  renskötselrätten: föreställ er att staten backar bandet och återlämnar markerna till samebyarna och till det samiska folket, inklusive renflyttningsallmänningarna utmed älvarna och betesallmänningarna vid kusten. Dessa marker mäts in av lantmäteriet och lagfarter delas ut igen. Utifrån den ordningen upprättas sedan en äganderätt enligt västerländsk modell.
Men nu har staten istället tagit markerna från samerna, med motiveringen att renbeteshemman inte behövs, eftersom renskötselrätten ska ge samma starka egendomsskydd, om inte starkare, och ge samma förutsättningar som om de vore ägda marker för det samiska folkets utkomst genom renskötsel.
Ja, det var så företrädare för kyrkan och staten sade till våra förfäder när de beslagtog markerna efter första renbeteslagen 1886 och långt in på 1900-talet - och det är så kort tid att vi minns. Den som är intresserad kan gärna kontrollera hur mycket mark kyrkan och kronan förvaltar i samiskt område idag. Renskötselrättens ställning har senare bekräftats av svenska domstolar flera gånger, och ändå resonerar Arpi på samma sätt som om han skulle klaga över varför Sverige inte hur som helst kan upprätta oljeplattformar utmed norska kusten.
För att förstå vad Ivar Arpi vill ha fram: den privata äganderätten ska visst kunna köras över om det ligger i gruvindustrins intresse. Äganderättsprincipen, folkrätten och urfolksrätten kallas i ledaren dessutom för ett ”veto” i rubriken. Därav ironin när samma ledarsida kritiserar äganderättens ställning i Sverige.
Ivar Arpi ifrågasätter indirekt att staten ska stå som garant för renskötselrätten. Men vem ska garantera medborgarnas egendomsskydd om inte staten och dess domstolar? Urfolkens egendomsskydd har historiskt, och från ett socialdarwinistiskt perspektiv, diskriminerats i västvärlden. Arpi visar med all tydlighet att han inte respekterar den. Ska inte urfolken då kunna vända sig till internationell rätt?
Ivar Arpi gör sig, som storstadsbo, också till talesman för hela den norrländska befolkningen, både för glesbygdsbefolkning och stadsbor vid kusten (”1.1 miljoner människor”), och verkar veta vad som är bäst för ”landsbygdsutvecklingen” i Norrlands inland – nämligen gruvor och vindkraftsparker.
Då är vi tillbaka i en av inledningens frågor. Är total destruktion av Sveriges natur i Norrlands inland, förutsättningarna för rennäring samt fjällens och skogarnas sociala, kulturella och ekologiska värden automatiskt ”landsbygdsutveckling”? Finns det inga andra sätt att generera samhällsvinster?
Problemet är att avkastning, arbetstillfällen och andra värden inte mäts i bevarade kulturlandskap, levande ekosystem, turism och en hållbar matproduktion. Inte heller hur många renskötare som blir arbetslösa och hur många renar som måste slaktas ut till förmån för markförstörande verksamhet – det verkar inte finnas i vågskålen i jämförelse med andra yrken.
Renskötselrätten är redan under ständig expropriering. Marker, flyttleder och andra förutsättningar för renskötseln minskar snabbt. För Arpi är det inte tillräckligt att renbetesområdet redan hyser storskalig vattenkraft, gruvdrift, vindkraft och skogsbruk och enorma renskötsel-, kultur- och naturvärden redan har förstörts och gett stora ekonomiska värden för Sverige. Det här talar inte Ivar Arpi om, utan ställer renskötselrätten i motsats till nya gruvor, nyavindkraftparker och ytterligare markförstöring.
Ivar Arpi skriver sedan att staten ”öser in pengar” i renskötseln. Det är också en missaktning på felaktiga grunder, eftersom verkligheten är att rennäringen får samma prisstöd som all annan jordbruksnäring. Sverige har dessutom fått internationell kritik för låga ersättningsnivåer.
På samma sätt som rennäringen inte ersätts fullt ut som areell näring, täcker inte heller Sametingets anslag de samiska kulturinstitutionerna. Ramanslaget räknades inte upp på över tjugo år.
Ivar Arpi konstruerar också ett motsatsförhållande mellan renskötare och en ”förkrossande majoritet som försöker överleva på landsbygden”, helt utan grund – som om rennäringen och en folkgrupp kan stå till svars för både kolonisationshistorien och statens förda landsbygdspolitik.
Ledaren ifrågasätter indirekt rimligheten i renskötselrätten, som för att mana staten till fortsatt stöld av ett urfolks egendom (”Samepolitiken bör föras med detta i åtanke”). Konklusionen är då vidare att Arpi menar att staten inte heller då ska bry sig om kritiken mot Sverige. Det vill säga att Sverige bör gå ur FN-systemet.
Ivar Arpi misstar sig när han separerar renskötarna från det samiska folket i gruvfrågan. Våra institutioner företräder inte rennäringen, men oavsett detta vilar alla samers egendomsarv i samma renskötselrätt som SvD ledare ifrågasätter. När någon ”bara vill ta lite till” av betesmarker, flyttleder och vinterbetesland, drabbar det hela samiska folkets framtid, och den enda egendom som staten hittills tillåtit det samiska samhället att bruka och förvalta.
Sedan skriver Ivar Arpi att samerna är ”kulturellt särbehandlade” vilket är obegripligt. Självbestämmanderätten är väl en grundstomme i den ideologi som SvD representar? Den är också inskriven i folkrätten – ett rättsligt fundament som Sverige varit med och utformat, där samernas ställning som urfolk erkändes redan 1976 av Sverige. Principen är att samerna som folk ska få samma förutsättningar som andra folk och urfolk i världen att bestämma över t.ex. kultur, näringar och språk.
Det är samma resonemang med minoritetsspråklagarna, där vi läser ibland att samiska språket anses vara särbehandlat i lagstiftningen. Men lagstiftningen är till för att samiska språket ska få sammamöjligheter som andra språk i världen, också i förhållande till att det bedrivits en medveten utrotning av språket. Idag når inte minoritetsspråklagarna dit ens, och ändå förekommer ifrågasättande att samiska barn ska kunna få undervisning i samiska. Det är obegripligt – nästan ironiskt att Ivar Arpi använder ordet ”särbehandling” om ett folk som just särbehandlats med politisk misshandel i flera hundra år, och där nationen som hyser urfolket inte ens uppnår internationella överenskommelser.
Vi kan ytterligare visa på Ivar Arpis märkliga synsätt. På Twitter, dagen efter att denna ledarsida har publicerats, skriver han ”Som när en del tror att samer är mer urbefolkning i Sverige än vad sydligare svenskar är. Knappast. Däremot är de en minoritet”.
Ivar Apri påstår att samerna inte är ett urfolk i området i Nordkalotten. Då menar samma person att Nordamerikas urbefolkning inte heller är ett urfolk, utan snarare en minoritet, eftersom de levt lika länge som andra amerikaner inom USA. Det vill säga sedan USA bildades 1776. Men samerna, ett folk som utan samtycke eller möjlighet att påverka hamnat under fyra nationers styren, delades inte in i den svenska nationen förrän 1751, då gränsen mot Norge fastställdes och mot Finland först 1809. Stora delar av svenska Sápmi blev koloniserat långt senare än flera nuvarande länder i Sydamerika och Nordamerika. För den som inte tror på detta finns svenska doktorsavhandlingar från början av 1900-talet som kartlagt varenda nybygge som tagits upp. Före kolonisationsögonblicken bodde där ett annat folk med eget rättssystem, ett eget språk, en egen religion och en egen ekonomi. Någon annan historieskrivning är som att förneka att månlandningen har skett.
Sammantaget bygger Ivar Arpis argumentation på felaktiga grunder, och används med en retorik som vänder majoritetsbefolkningen mot en folkgrupp eller annars missaktar och förminskar ett annat folk. Dessutom sker detta i en kontext som samerna inte har något politiskt inflytande över – annat än att med alla rättsliga medel försvara sin egendom som vem som helst skulle göra.
Som sist kommer ett uttalande som saknar motstycke: Ivar Arpi skriver att majoritetsbefolkningen hålls som gisslan av en minoritet. Frågan är: vilka har egentligen hållits som politisk gisslan?
Denna typ av uttalanden speglar det akuta behovet av både en sanningskommission och ratificering av ILO-169, men också behovet av att stärka lagstiftningen kring hets mot folkgrupp.
*Detta är en lång komplicerad historia som kan förenklas till att staten ansåg att samernas land var ödemarker, och därför ansågs samernas land i Sverige vara ”kronomark” – till skillnad från den övriga befolkningens jordeboksförda marker. Detta synsätt och behandling liknar historien i alla urfolksländer som koloniserats av Europeiska makter. Därav anledningen till att urfolksrätten kommit till i modern tid. Idag är det egentligen bara Sverige och några få länder kvar i världen som inte fullt ut erkänner denna rätt och det faktum att territoriet var bebott och brukat av ett annat folk sedan urminnes tider.